Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 40. 7 Oktober 1871
- Jernvägsmannasällskapets sammanträde i Stockholm den 16 September
- Meddelanden från utlandet
- Samuel Worssam & C:o's utställning af träbearbetningsmaskiner vid Landtbruksmötet i Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
centner (6,8 tons); men
sedan utrönt blifvit, att
axlarne tåla en vida
tyngre belastning, och att
sålunda blott fjädrarne
behöfva ökas, är styrelsen
betänkt på att vidtaga
sådana anordningar, att
godsvagnarne hädanefter
må kunna lasta 250
centner (10,6 tons).
Fig. 1.
Fig. 2.
 |
Linstätning.
|
Meddelanden
från utlandet.
(Från Ill. Teknisk Tidnings
korrespondent.)
I.
Om linstätning.
Redan en längre tid
har man utomlands,
isynnerhet i Tyskland, begagnat s. k. linser för tätning mellan
flänsar, hufvudsakligen vid armaturstycken och rörledningar, och
har detta sätt att täta i många fall visat sig särdeles praktiskt. Då
detsamma, oss veterligen, ej är allmännare kändt eller åtminstone
användt hemma i Sverige, torde ej vara ur vägen att derom nämna
några ord. På förhand må likväl anmärkas, att denna
konstruktionsdetalj, likasom så många andra, af olika verkstäder helt olika
bedömes. Af de flesta anses dock linstätningen synnerligen god,
och flera af Tysklands mest framstående verkstäder använda den
till och med nästan uteslutande, särskildt vid sådana delar, som
ej så ofta behöfva tagas isär. Likaledes nyttja många tyska
jernbanor linsar å sina lokomotiv såväl för armaturstyckenas
och ventilernas fästning vid pannan, som äfven för
rörledningarne m. m. Påståendet, att linserna också skulle medgifva en
viss rörlighet emellan flänsame, torde dock vara något förhastadt
och frångås allt mer och mer. Det är också klart, att, om
äfven en sådan rörlighet till en början skulle ega rum, medan
linsen ännu är ny, den dock snart måste upphöra, till följd
deraf att flänskanterna äta sig in i den af mjukare metall
utförda linsen, hvarföre också denna senare nästan måste omslipas
för hvarje gång, den borttages.
Konstruktionen framställes i fig. 1 här ofvan, och
utföres sjelfva linsen i form af en ring utaf mjuk rödmetall
(vanligen 80 delar koppar, 8 delar tenn, 8 delar zink och 4 delar
bly, eller till och med ännu mjukare) samt med en inre
diameter d af samma storlek som flänshålets. Fasen på
hålkanterna för linsen affräses till diametern d1 med en fin fräs af
noga samma form som linsen, hvarefter vanligen 1,6 linie (3/16
v. tum = 4,5 m. m.) afsattes såsom tätningsyta – denna alltid
konstant för alla håldimensioner. Hålet utstickes härifrån under
60° vinkel, och tätningsytorna slipas väl efter affräsningen med
ett kulsegment af stål med radien R. Linsen svarfvas efter
schamplun och slipas, men inslipas dock ej i flänsarne. Vid
några verkstäder brukas att på ångpannor och dylika föremål,
först fastnita kring hålet en tjockare jernplåt, der detta låter sig
göra och öfver hufvud taget kan vara förmånligt. Skrufvarne
för fästningen af flänsen dragas då endast genom denna,
hvarigenom risken för läckning förebygges, och man derjemte vid
runda föremål, t. ex. ångpannor, erhåller en plan kant för linsen
att ligga an emot. Fräsningen måste då utföras efter plåtens
fastnitning.
Fig. 2 här ofvan visar en annan form af linstätningen,
hvilken ofta begagnas å lokomotivpannor för ångrörets tätning
emot tubplåten. Linsen är här, såsom synes af teckningen,
förlängd till ett munstycke, hvari kopparröret fastlödes eller
nitas, och inpressas den i infräsningen på yttersidan af
tubplåten medelst regulatorn (pådragningsventilen).
Äfven såsom tätning för locken på ventilhus till pumpar,
m. m. användas ofta linser med stor fördel. Likaså äro de af
nytta vid alla de tillfällen, der genom förut begagnade
tätningsmedel ytorna blifvit så
ojemna, att svårighet
uppstår att med de förut
begagnade tätningsmedlen
åstadkomma fullkomlig
täthet. Slutligen må
anmärkas, att skrufvarne här
ej behöfva dragas åt så
hårdt, som oftast eljest
är nödvändigt.
Isynnerhet om temligen mjuk
metall nyttjas erhålles
fullständig tätning med
ganska måttlig åtdragning.
Följande tabell
innehåller, med bibehållande
af bokstäfvernas
betydelse i fig. 1,
linsdimensionerna för de vanligast
förekommande håldiametrarne.
Linier. Verktum.
| d | R | D | b | d’ | d | R | D | b | d’ |
| 5 | 8,5 | 10,5 | 3 | 9 | 5/8 | 1 | 1 3/8 | 3/8 | 1 1/16 |
| 6 | » | 12,5 | 4 | » | 3/4 | » | 1 1/2 | 1/2 | » |
| 7 | 10,5 | 14,5 | » | 10,5 | 7/8 | 1 1/4 | 1 3/4 | » | 1 1/4 |
| 8 | 12,5 | 16,5 | » | 12 | 1 | 1 1/2 | 2 | » | 1 7/16 |
| 9 | 13,5 | 17,5 | » | 13 | 1 1/4 | 1 3/4 | 2 1/4 | » | 1 11/16 |
| 10 | 14,5 | 19 | » | 14 | 1 1/2 | 2 1/8 | 2 1/2 | » | 1 7/8 |
| 12 | 17,5 | 21 | » | 15,5 | 1 3/4 | 2 1/4 | 2 3/4 | » | 2 3/16 |
| 15 | 20,5 | 23 | » | 18,5 | 2 | 2 3/8 | 3 | » | 2 1/2 |
| 20 | 24 | 27 | » | 23 | 2 1/2 | 3 | 3 1/2 | » | 2 15/16 |
| 25 | 27 | 33,5 | » | 29,5 | 3 | 3 1/4 | 4 | » | 3 1/2 |
| 30 | 35,5 | 38 | 5 | 34 | 3 1/2 | 4 1/4 | 4 1/2 | 5/8 | 4 3/16 |
| 35 | 39 | 42 | » | 35 | 4 | 4 5/8 | 5 | » | 4 3/16 |
| 40 | 44 | 48 | » | 43 | 4 1/2 | 5 1/4 | 5 1/2 | » | 5 |
| 45 | 47 | 54 | » | 49 | 5 | 5 1/2 | 6 | » | 5 9/16 |
| 50 | 50 | 57 | » | 54,5 | 6 | 6 | 7 | » | 6 9/16 |
Tätningsytans bredd städse = 1,6 lin. = 3/16 v. tum.
Berlin i September 1871. E. S.
Samuel Worssam & C:o’s utställning af
träbearbetningsmaskiner vid
Landtbruksmötet i Göteborg.
(Forts. fr. sid. 293.)
Den intressantaste af de utställda träbearbetningsmaskinerna
var onekligen Worssam’s s. k. »General-Joiner», af hvilken
teckningen å följande sida framställer tvenne sidor, nämligen fig. l
framsidan och fig. 2 ena långsidan, och skola vi med tillhjelp
af dessa söka gifva våra läsare en idé om arten af och sättet
för de mångfaldiga arbeten – borrning, utarbetning af tappar och
tapphål, hyfling, sågning, spåntning, m. m. – hvilka denna det
oaktadt särdeles enkla maskin förmår uträtta.
Borrningen sker vid bakre sidan af maskinen (fig. 2), då
trästycket inriktas och fastklämmes vid den der befintliga, å det
i vertikal led flyttbara bordet placerade, rörliga skifvan, och en
borr af vederbörlig diameter insattes för änden af spindeln.
Sättes denna i rotation och trästycket matas fram emot borren,
hvilket kan verkställas för hand med den längst till venster
varande vefven eller också, om så önskas, af maskinen sjelf,
så utborras hål af åstundad diameter och till önskadt djup.
Genom att i borrspindeln insätta en lämpligt formad, rörformig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0332.html
