Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 17 nov. 1928 - Självtukt, av C. K. - Teknisk yrkesetik, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’426
TEKNISK TIDSKRIFT
28 juli 1928
lysande av förekommande aggressiva former mellan de
kivande professorerna starkt påkallat.
Det finns två vägar att följa vid ändring till det bättre.
Den ena går via ökat ansvarskännande och ökad
självtukt, den andra via organisatoriska förändringar med
samlande av den administrativa makten hos rektor och
högskolans styrelse. Endast ett omedelbart och bestämt
inslående av högskolans lärarekår på den förra vägen
torde kunna förhindra, att utvecklingen pressas in på den
senare. C. K.
TEKNISK YRKESETIK.
Av civilingenjör J. KÖRNER.
Vid teknologföreningens allmänna sammanträde den
17 oktober förelåg till behandling ett av styrelsen
förordat förslag till "Riktlinjer för ingenjörens och
arkitektens lojala uppträdande imder sin yrkesutövning gent
emot allmänhet och kolleger". På grund av bristande
tid blev ärendet uppskjutet, men förekommer åter vid
ordinarie stämman den 21 nov.
Förslaget ifråga grundas i allt väsentligt på ett
kommittéutlåtande av hrr Enström, Hellstedt och förf.,
vilken för några år sedan föreslog styrelsen att intressera
sig för hithörande spörsmål. Av denna anledning, och
då möjligen en och annan av föreningens medlemmar
ej närmare reflekterat över förslagets innebörd, skall i
det följande lämnas en kort orientering.
Till en början må nämnas — till förebyggande av
missförstånd — att de ursprungliga motiven ej hava
något aktuellt samband med förseelser mot god ton inom
eller utom föreningen. Uppslaget sammanhänger med
vissa funderingar över situationer i det
tekniskt-kom-mersiella livet, då en rättsuppfattning kan ställas
under debatt. Sådana fall avse rent praktiska frågor,
för vilkas bedömande lagen ej lämnar tillräcklig
ledning eller rättsuppfattningen naturligt nog måste te sig
olika för två parter med motsatta intressen. Flera
exempel kunna sålunda anföras, som beröra äganderätten till
konstruktioner och tekniska arbetsresultat i allmänhet.
En beställare anser sig måhända genom inköp av en
industriell produkt hava full rätt till förfogande även
över den konstruktiva idén, som, ehuru ej
patentskyddad, kan representera ett ej oansenligt värde. Om
beställaren vid en senare upphandling låter rita av
apparaten för att lämna konkurrentfirmor underlag för sina
anbud, har han utan tvivel överskridit sin moraliska
rätt. Det finnes nu många mellanformer, som ej äro så
flagranta, och man frågar sig då, var gränsen skall
dragas mellan lojalt och illojalt uppträdande. Ett annat
fall! En uppdragsgivare beställer en apparat från en
verkstad efter ritningar, som han själv tillhandahåller.
Leverantören gör härvid vissa erfarenheter, som bliva
oskiljaktiga från hans tekniska kunnande och vilkas
utnyttjande i andra sammanhang är fullt lojalt. Men om
lian senare utan sin förre beställares medgivande i eget
affärssyfte upptar en tillverkning av den ifrågavarande
apparaten, har han utan tvivel gått för långt. Även
här finnas mellanformer. — Om en konsulterande
anmodas utföra utredningar, konstruktioner eller projekt
för visst ändamål, kan ifrågasättas, om hans
uppdragsgivare har rätt att utnyttja hans arbetsresultat även för
andra syften. Den motsatta problemställningen är även
tänkbar: en expert erhåller från sin uppdragsgivare
material för utförande av en viss undersökning, vilket
material är av mer eller mindre konfidentiell natur.
Självfallet gör experten liksom fabrikanten i ett föregående
en del erfarenheter, mot vilkas allmänna utnyttjande
även ur den strängaste rättsuppfattnings synpunkt ingen
invändning kan ställas. Men det är även uppenbart, att
möjligheter föreligga för överskridande av gränsen för
lojalt uppträdande.
Det är ej svårt att framdraga ytterligare exempel av
liknande art. som helt säkert mött en och var i det
tekniska affärslivet. Omdömena om rätt och orätt komma
härvid säkerligen att utfalla ganska skiftande. Här
gäller det att fastställa en rättsbalans mellan två intressen,
som understundom kan vara kvistigt nog.
En annan grupp av spörsmål möter vid uppgörelser
mellan industriella arbetsgivare och anställda ingenjörer.
Dispositionsrätten över uppfinningar är sålunda ett
ömtåligt kapitel. Vanligen regleras hithörande
mellan-havanden genom tjänstemannakontrakt. En ofta
förekommande bestämmelse i dessa är, att uppfinningar, som
falla inom den anställdes arbetsområde, mer eller mindre
oinskränkt disponeras av arbetsgivaren, som härför
lämnar den gottgörelse han finner skälig; understundom
föreligger härutinnan ingen skyldighet. Det kan
ifrågasättas, om dylika mer ensidigt intressebetonade
bestämmelser stå i samklang med en neutral rättsuppfattning.
En del vitesbestämmelser i avtal kunna även diskuteras.
Det är ju vanligt, att företaget säkrar sig mot
tjänstemannens avgång under kontraktstiden genom vite för
kontraktsbrott, vilket må vara i sin ordning, om
överenskommelsen är ömsesidig. Men då förbindelsen
utsträckes även att gälla efter anställningstidens slut för
övergång till annan firma i branschen inom viss tid,
oftast ett år, men understundom fyrdubbelt längre tid,
har kanske en och annan svårt att vara med längre. Det
är självfallet ett berättigat önskemål, att i
tjänstemannakontrakt ej intagas bestämmelser som strida mot
gällande lag eller vedertagen rättsuppfattning.
I samband med sist berörda frågor står spörsmålet,
huruvida en arbetsgivare har rätt att förhindra en hos
honom anställd att ernå bättre position på annat håll,
då sådant tillfälle erbjuder sig. Här står
företagareintresset mot den moraliska rätten. Ämnet är känsligt.
Det sammanhänger med vad jag skulle vilka kalla
"konkurrensetiken" och dess motsättning mot det enskilda
rättsbegreppet. Inom det tekniska affärslivet syndas
ty^värr ej så litet på detta område. Så t. e. är det ju en
gyllene regel, att en försäljare skall framhålla sin egen
produkt utan att nedsätta konkurrentens. Det är kanske
lättare sagt än gjort. Jämförelser bliva ju alltid mer
eller mindre ofrånkomliga vid en saklig diskussion med
spekulanter. Om det egna fabrikatet "talking points"
härvid komma något för starkt i förgrunden och
representanten händelsevis glömmer att påpeka de punkter,
där konkurrenten eventuellt ligger över, må det vara
mänskligt och kanske förlåtligt. Konkurrentens
representant får sörja för sig och spekulanten får sedan väga
mellan båda efter bästa övertygelse. Allvarligare ställer
sig däremot saken, då firmaintressets befordrande
urartar till obefogat nedsättande kritik av konkurrentens
tillverkning, personal eller affärsmetoder, framför allt om
denna kritik lägges på ett mer personligt plan. Likaså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
