Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 10 mars 1928 - Ett nytt saltbad för sättshärdning, av bergsingenjör Erik Ryd - En kritisk granskning av skivrasbrytningsmetoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
Fig. 1. C: 0,15—0,20, Ni: 2%. 2 tim. 950°, härdning i vatten. 750°
härdning i vatten. 15 X
ska snabba avkylningen efter densamma minska
fordringarna på efterbehandlingens fullständighet. Ytorna äro
efter behandlingen rena. Saltförlusterna uppgivas till
Vs à 4 % av det behandlade godsets vikt beroende på
dess art.
Fig. 2. Gi 0,20, Mn: 0,8, S: 0,08. I1/» tim. 880°, härdning i vatten.
100 X.
Bilderna visa det uppnådda cementeringsdjupet dels i
ett 2 % :igt nickelstål efter två timmar vid 950° och
omhärdning från 750° (fig. 1) och dels i ett
lättarbetat stål (C: 0,20 Mn: 0,8 S: 0,08) efter en och en kvarts
timme vid 880° och direkt härdning i vatten (fig. 2).
EN KRITISK GRANSKNING AV SKIVRASBRYTNINGS-
METODEN.
(Forts. fr. sid. 16.)
Diskussion.
Bergsingenjör W. Fredenberg ansåg, att föredr. lämnat
goda motiv för sin kritik av skivbrytningsmetoden, som
säkerligen ej är lika lämplig för alla slag av svenska
malmfyndigheter, men fann dock vissa av föredr:s
synpunkter vara allt för pessimistiska. Tillredningen i skivorna
är visserlingen kostbar och tidsödande, men föredr :s
beräkningar över kostnaderna för densamma, pr ton brutet
berg räknat och med ledning av skivortsavstàndet, kunde
dock bliva missledande, ty brytningsackordet måste i viss
mån lämpas efter skivortsavstàndet.
Vad beträffar den omständigheten, att i dagöppningen
störtat fyllberg skulle medfölja malmen vid dragningen i
skivorna, så är risken ej så stor, om man blott undviker
att störta berg av mindre storlek än 70 mm. När
brytningen vid donlägiga fyndigheter kommer ned till
tillräckligt djup, såsom t. e. är fallet i Grängesberg, är risken att
få med dylikt fyllnadsberg vid dragningen mycket ringa,
emedan detsamma låser sig mot liggväggen. Tal. påpekade
även, att arbetarna kunna i hög grad påverka resultatet i
förevarande hänseende.
En ökning av mullhalten i det uppfordrade berget beror
ej enbart av övergång till skivbrytning i och för sig, ty
bergets störtning i bergschakt och stora fickor har
betydlig inverkan. Så t. e. ökade i ett visst fall i Grängesberg
mullhalten med 3 procentuella enheter, när en stor
uppfor dringsficka togs i bruk. Tal. kunde ej heller finna, att
det av större djup härrörande större bergtrycket ökade
mullbildningen, och hade funnit detta bekräftat vid
observationer i skivbrytningsrummen vid brytningens
fortskridande mot djupet.
Tal. medgav, att niaterialåtgången vid skivbrytningen
var stor, men ville påpeka åtminstone en omständighet,
som verkade i motsatt riktning, nämligen den kortare
omloppstiden för utfraktsvagnarna å huvudnivån mot vad
förhållandet blir vid magasinsbrytning. Yid Grängesbergs
exportfält kan på grund härav vagnsbeståndet göras så
mycket mindre, att skillnaden i värde blir 375 000 kronor.
Även om avdrag göres med ca. 100 000 kr. för vagnparken
i skivorna, blir dock den kvarstående skillnaden i
kapitalutlägg, nämligen 275 000 kr., högst betydande.
Tal. ville slutligen framhålla, att skivbrytningsmetoden
är bra och en av de för svenska förhållanden bäst lämpade
brytningsmetoderna. Han instämde med föredr. däruti, att
tillredningen i vissa fall bör göras mera vertikalt betonad,
än hittills i allmänhet varit fallet.
Bergmästare Th. Dahlblom hade under en resa i Amerika
år 1907 studerat skivbrytningsmetoden och
rekommenderade den till användning i ett föredrag vid det följande
årets Jernkontorsmöte. Några år senare ville man
använda den mera än lämpligt var, så att han flera gånger
i stället måst tillråda magasinsbrytning.
i Amerika ansåg man då, att störtschakten borde läggas
i malmen och så nära varandra, att avståndet till
brottstället blev högst 15 m, och man använde étagehöjder av
blott 20 à 25 m, ofta med omtappning av berget till
ut-fraktsort.
För undvikande av mullbildning i störtschakt är det
bättre med låg étage, och 30 m. étage är ofta bättre än
40 m. Horisontala avståndet mellan skivorter bör ej tagas
större än 6 m, då icke pelare kvarlämnas. Skivhöjden bör
ej tagas större än 5 m, enär eljest faran för arbetarna
blir för stor.
Enligt tal:s mening torde ökat tryck av rasberg
medföra ökad mullbildning i den malm, som medföljer till
nästa skiva, och dragning av rasberg eller jord kan man
endast undgå vid rasbrytning med 2 m höga skivor. I
Mossgruvan i Ljusnarsbergs socken hade tal. ämnat införa
den metoden, dvs. "top slicing" med utläggning av golv av
slanor i arbetsrummen. Metoden kom ej till användning,
enär jordbetäckningen dessförinnan rasade ned i rummen.
Tal. ifrågasatte, om det ej i vissa fall skulle vara
fördelaktigt att använda den metoden, enär det på högre nivåer
använda virket samlar sig under rasberget, och, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
