Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 14 april 1928 - Om en ny metod för direkt stålframställning medelst kolsligbriketter, av bergsingenjör Assar Grönwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
utgiven av svenska teknologföreningen
BERGSVETENSKAP 4
Redaktör: B. G, MARKMAN
INNEHÅLL: Om en ny metod för direkt stål framställning medelst kolsligbriketter, av bergsingenjör Assar Grönwall.
— Om brikettering och sintring av slig, masugnsmull etc. i Tyskland, av civilingenjör Sven Lind. — Notiser.
OM EN NY METOD FÖR DIREKT STÅLFRAMSTÄLLNING
MEDELST KOLSLIGBRIKETTER.1
Av bergsingenjör ASSAR GRÖNWALL.
Som bekant voro de äldsta metoderna att framställa
järn direkta, dvs. genom förbränning av kol i
blandning med malm framställdes smidbart järn. Sedan
masugnarna uppfunnits och man lärt sig att av tackjärn i
bessemer- och martinugnar framställa stål, övergåvos de
gamla, oekonomiska direkta metoderna. Man hade
emellertid på känn. att man av pulvriserad, rik malm med
pulverformigt reduktionsmedel borde kunna framställa
stål direkt med mindre kolåtgång och mer ekonomiskt,
än att först blåsa tackjärn och sedan färska detta till
stål. Under senaste decennierna ha därföre gång på
gång framkommit förslag och försök gjorts att i moderna
ugnar, martinugnar och elektriska ugnar, tillverka stål
direkt av malm och kol. Så t. e. uttog Siemens redan
år 1884 patent på, att i flamugn framställa smidesjärn
av pulvriserad järnmalm och kolpulver. Härav skulle
formas bollar eller briketter under tillsats av något
bindemedel, vilka briketter sedan skulle smältas i
flamugnen. Det nya i patentet angives vara, att
temperaturen i ugnen skulle hållas så hög, att järnet skilde sig
från slaggen. Svårigheten att finna något lämpligt
bindemedel för briketteringen var väl anledningen till, att
patentet ej fick någon praktisk användning.
I elektriska ugnar ha försök med direkt
järnframställning gjorts i ugnar av Stassanos, Héroults och Chapléts
ugnstyper. Det säges i ett gammalt patent, att om man
i elektrisk ugn smälter briketter av pulvriserad malm,
till vilken man noga avväger mängden reduktionsmedel,
så erhåller man ett järn, just med den kolhalt man
önskar. Det blev emellertid ingen framgång därav,
troligen därför att briketterna föllo sönder, varvid en stor
del av det pulverformiga kolet följde med gaserna ut ur
ugnen, och reduktionen blev ofullständig.
En annan svårighet, som framträder vid användning av
pulverformigt material, är att såväl slig som kolpulver,
i synnerhet träkolspulver, är i betydlig grad
värmeisole-rande. Genom att hårt sammanpressa pulvret till
briketter av ej alltför stora dimensioner kan man dock
erhålla en fullständig och relativt hastig reduktion.
Sedan man numera lärt sig att göra sådana briketter,
söm icke sönderfalla vid upphettningen, så finnes
förutsättningar för, att stål skall kunna framställas direkt
såväl i martinugnar som i elektriska ugnar.
I sur martinugn skulle mycket vara att vinna, om stål
direkt kunde framställas av kolsligbriketter. Givet är att
briketter, som utförts med kalk eller kalkhydrat ej skola
lämpa sig härför. Ej heller får ett bindemedel,
innehållande svavel eller fosfor användas.
1 Föredrag vid avd. för Kemi och bergsvetenskap
sammanträde den 10 febr. 1928.
Då jag för någon tid sedan funderade på detta
problem, kom jag att tänka på Uchatiimetoden. Denna
består ju däri, att man i deglar upphettar och nedsmälter
en blandning av granullerat tackjärn, pulvriserad malm
eller slig samt träkolspulver. Det ligger ju nära till
hands att tänka sig, att om man av dessa svavel- och
fosforrena material kunde göra briketter utan att
använda något förorenande bindemedel, så torde man i sur
martinugn därav få ett stål av hög kvalitet. Utförda
prov visade, att om det pulverformiga materialet väl
blandades och fuktades med lämplig mängd vatten, härav
kunde pressas briketter utan särskilt bindemedel, emedan
det granullerade tackjärnet efter kort tid rostade så
pass, att härigenom tillräcklig styrka uppnåddes hos
briketterna. Om granullen finpulvriserades, behövdes
endast 6 % granull till 76 % slig och 18 % träkolspulver.
På grund av att granullkornen äro mycket sköra och
blåsiga, äro de lätta att krossa och pulvrisera. Att
gra-nullera tackjärn kostar praktiskt taget ingenting,
varför granullen kan beräknas till samma pris som
motsvarande järn i form av tackor. Det visade sig vara
lämpligt att finpulvrisera åtminstone en del av granullen, ty
annars erfordras större mängd granull för att få
hållfasta briketter. Emellertid erfor jag, att dr Kippe i
slutet av förra året erhöll svenskt patent på ett
briketteringsförfarande med finpulvriserat järn. Efter
överenskommelse med dr Kippe och patentinnehavaren skall
nu Aktiebolaget Elektrometall exploatera denna metod
att tillverka kol-slig-briketter med pulvriserad järnspån
eller granull och att därav framställa stål direkt i
martinugnar eller elektriska ugnar.
Vid mitt besök i Tyskland för kort tid sedan
brikette-rades enligt Kippes metod en blandning av 78 % slig
och 18 % koks med endast 4 % järnpulver.
Klor-magnesium tillsattes ej, vilket eljes brukas vid Kippes
metod. Briketter med träkolspulver ha ej tillverkats i
Tyskland, men ett mindre försök gjordes, varvid det
visade sig att 6 % järnpulver erfordrades för att få
hållbara briketter. Enligt denna metod med
järnpulver som bindemedel finnas redan 14 biikettverk i drift
eller under byggnad, de flesta för brikettering av
masugnsmull.
Vid Wikmanshyttan, där ju ännu Uchatiimetoden med
stor framgång användes, ha på mitt förslag briketter
gjorts av granull, slig och träkolspulver och använts i
sur martinugn. Även vid ett annat svenskt järnverk har
man börjat göra försök därmed. Emellertid finnes ännu
icke i Sverige någon modern brikettpress till förfogande,
utan provisoriska anordningar ha måst användas.
Briketterna hava därföre blivit av lös och ojämn
beskaffenhet. Det har dock visat sig, att om blott briketterna
14 APRIL
1928
ÅRGÅNG
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
