Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 12 maj 1928 - Grönländsk bergshantering, av bergsingenjör S. O. Corp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift nr
utgiven av svenska teknologföreningen
BERGSVETENSKAP 5
Redaktör: B. G, MARKMAN
INNEHALL: Grönländsk bergshantering, av bergsingenjör S, O. Corp. Jordens svavelkistillgångar. — Litteratur.
— Notiser.
GRÖNLÄNDSK BERGSHANTERING.1
Av bergsingenjör S. O. CORP,
Grönland, jordens största ö, är belägen nordost om
Nordamerikas fastland. I norr begränsas den av
Polarhavet, i väster av Baffins bukt och Davissundet och
i öster och söder av Nord-Atlanten. På grund av den
låga temperaturen i Polarhavet bildas vintertiden stora
ismassor norr om Grönland, vilka varje vår söka sig
utlopp åt alla sidor och bland annat söka sig väg söderut
— dels längs Grönlands västkust till ungefär mellersta
Grönland, där de övergå till canadensiska sidan, dels
längs Grönlands ostkust, som praktiskt taget hela året
blockeras av "storisen". Endast en sträcka längs
västkusten från sydspetsen, Kap Farväl, till mellersta
Grönland är tidvis fullständigt fri från drivis. Denna sträcka
har givetvis redan tidigt varit föremål för intresse från
sjöfararna. Det var också här som för 1000 år sedan
de norska vikingarna, med isländaren Erik Röde i
spetsen, slogo sig ned för att kämpa mot en hård natur.
För närvarande är nordkusten obebodd och ostkusten
sparsamt bebodd. Däremot är västkusten bebodd av
cirka 15 000 människor, varav största delen höra till
den eskimåiska folkstammen och endast ett fåtal äro
danskar, vilka då äro anställda som danska statens
ämbetsmän.
Landet är i sitt inre uppfyllt av den s. k. Inlandsisen
och endast ytterlandet är fritt från is. Ytterlandet har
ett ytinnehåll av cirka 313 000 km2 medan däremot
Inlandsisen täcker en yta av 1 869 000 km2. På vissa
ställen går Inlandsisen direkt ut till havet medan på andra
ytterlandet får en bredd av ända till 380 km. Av dessa
siffror framgår, att endast en sjundedel av landet är
fritt från is.
Ytterlandet är egentligen en högplatå, vilken är
genomskuren av talrika fjordar; landet får därigenom ett
utseende likt Nordnorges kust med höga fjällsidor
stupande brant ned i havet och lugna dalgångar innanför
fjordarna. Växtligheten är dock minimal, träd saknas
och berghällarna ligga alldeles nakna, varför geologen
här har ett lätt och tacksamt arbete.
De första geologiska undersökningarna påbörjades
redan för 200 år sedan. Det var den norske nitiske
prästen Hans Egede, Grönlands apostel, som i sina brev
till hemlandet påvisade en del mineralförekomster. På
1800-talet företogos undersökningar av bl. a. Andersen,
Cranz, Schlythe, vilken senare för första gången
undersökte kolfyndigheterna i det s. k. "Vajgat". Den som
dock inlagt den största förtjänsten vid utforskandet av
Grönlands gelogoi är tysken Giesecke. Denne besökte
Grönland flera gånger under åren 1806—1813. Han
beseglade västkusten icke mindre än fyra gånger i öppen
i Föredrag vid avd. för Kemi oeh bergsvetenskap samman-
träde den 10 febr. 1928.
båt och hans efterlämnade dagbok lämnar en god bild
av grönländska mineralförekomster. 1852—57 företog
dansken Rink undersökningar bl. a. av
kryolitföre-komsten vid Ivigtut, över vilken han även upprättade
en karta, den första gruvkartan i Grönland. 1870
påträffade svensken Nordenskjöld gediget nickeljärn på
Diskoön.
För att få till stånd en mer rationell undersökning av
Grönlands mineraltillgångar tillsattes 1878
"Kommissionen for de geologiske og geografiske Undersögelser i
Grönland". Under denna hava arbetat sådana män som
Stenstrup, Kornerup, Ussing, m. fi. geologer och
mineraloger. Till slut skall nämnas polarfararen Lauge
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
