Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 8 sept. 1928 - Om den selektiva flotationens införande vid Sulitelma, av ingenjör Kjell Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 jan. 1928
BER GSVETENSKAP
67
Xantaterna äro ämnen, som länge
varit i bruk i färgningsindustrien.
Men det är först under 1924 som
xantaterna börja få användning i
flotationspraktiken och dess
egentliga utexperimentering i stor stil
skedde vid Anaconda under senare
hälften av nämnda år.
Visserligen framgår det av de
aktstycken, som nu kommit för dagen
i förbindelse med en patent-process
som f. n. pågår i U. S. A.1 att xantat
varit försökt vid
laboratorieexperiment av en mr Martin vid Utah
Copper Co. så tidigt som 1915. Men
någon särskild effekt tyckes ej ha
uppnåtts av honom varför xantatets
införande i den veikliga
flotations-praktiken 9 år senare får betraktas
som en verklig återupptäckt.
Man kan utan överdrift säga, att
det är upptäckten av xantatet som
betecknar den selektiva flotationens
egentliga genombrott, och under
loppet av år 1925 gick denna
reagens sin segergång så att säga runt
hela världen, och i synnerhet i
Amerika, som är den selektiva
flotationens egentliga hemland.
Separationer, som förut varit nästan
otänkbara, kunde nu genomföras med lysande resultat,
liksom koncentrationsgraden i många fall kunde
flerdubblas. Enligt Bureau of Mines statistik floterades
under 1925 i U. S. A. tillsammans 45 480 000 tons malm,
varav 40 576 000 tons kopparmalmer, som i genomsnitt
höllo 1,3 % Cu, och där koncentrationsförhållandet vid
flotationen var som 18,7: 1.
Kaliumxantatet är något mera beständigt än
natriumprodukten, men då den sista är billigare, användes den
företrädesvis. Någon skiljaktighet i effekt kan ej
påvisas mellan de två. Xantat användes fortfarande
allmänt vid olika slag av flotationer på en eller annan
punkt i processen, men har på vissa områden redan
undanträngts av nyare uppfinningar.
Reagensen aerofloat, eller fosfor-kresylsyran,
utexperimenterades vid Utah Copper Co. i början av förra året
och visar sig vara en särskilt för kopparkis lämplig
selektiv flytningsreagens. Vid Utah Copper. som ända till
januari i fjor använde xantat och därmed uppnådde en
kopparhalt i sligen av 20 %, steg halten till 28 % vid
införandet av den nya reagensen.
Med oljor som enda flytningsmedel, såsom vid den
tidigare flotationen, var flytningsmedlets inverkan på
sulfidkornen endast ett adsorptionsfenomen och alltså
helt och hållet av fysisk natur. Vid dessa organiska
svavelsubstanser däremot torde det röra sig om en
verklig reaktion på mineralkornens ytor. Det visar sig i alla
händelser, att sulfider, som behandlats med dessa
reagenser, få sin ursprungliga flytförmåga många gånger
förstärkt, och att reagensen inverkar selektivt på
sulfiderna i en viss ordning.
För övrigt äro flotationsreagensernas antal legio,
såväl vad de egentliga flytningsreagenserna som de s. k.
modifierande reagenserna angår. Snart sagt allt mellan
himmel och jord har försökts. Betecknande i så måtto
är, att det i U. S. A. intill utgången av år 1925 hade
uttagits ej mindre än 1 852 patent på flotationsreagenser.
1 Se Eng. & Min. Jorun. V 4 1928, sid. 5<"/b2-
Fig. 1. Gates & Jacobsens undersökningar rörande vissa "modifierade’’ reagensers inverkan på den
relativa flotabiliteten av blyglans, zinkblende och pyrit. Försöken äro gjorda med rena sulfider (ej
malm). Krossningsgrad’: 200 maskor. Konstant tillsats av flytningsmedel vid alla försöken: 0,45 kg
Barett nr 4 + Yarmour, i proportion 4 :1.
Bland de medel, som mera allmänt tagits i den
selektiva flotationens tjänst som modifierande reagenser skall
jag i det efterföljande komma in på några av de me°t
typiska. Om de olika slag av oljor, som fortfarande
komma till användning även vid den selektiva
flotationen, är det ej så mycket att säga. I huvudsak är deras
uppgift numera begränsad till skumbildning, och
oljetill-satsen är som regel ytterst liten.
Modifierande reagenser.
Vid University of Utahs forskningsinstitut för
malmanrikning, som har specialiserat sig på flotationsproblem,
har för en tid sedan utförts ett intressant arbete över
olika minerals relativa flytförmåga, vid olika
reagenstillsatser. Resultatet av dessa undersökningar skall här
återges i grafisk form.
Gates & Jacobsens undersökningar, fig. 1.
Försöken äro utförda med rena sulfider, som noga
utsökts för ändamålet, och vid en nedkrossning till 200
maskor. Jämförelser blevo också gjorda med grövre
kornstorlekar. (Flotabiliteten minskades något vid
grövre korn, men relationerna förblevo praktiskt taget
oförändrade).
Som standardtillsättningsmedel blev vid försöken, som
omfattas av fig. 1, använt 0,45 kg olja per ton genom
hela serien, och varje försök avser en tid av 8 min.
oavsett flotationens förlopp. Den första kolumnen till
vänster visar den relativa flotabiliteten i destillerat vatten,
utan annan tillsats än nämnda olja, och de övriga
kolumnerna visa verkningen av resp. 0,5, 1,0 och 1,5 kg per ton
malm (torr) av vardera reagenserna kalk, kalciumklorid,
soda och natriumhydrat.
Kalk är den mest använda av alla modifierande
reagenser. Om den tillsättes i tillräckliga mängder och
lämnas tillräcklig tid, verkar den dödande på alla sulfider.
Mest oberörd är kopparkis, som emellertid ej är
medtagen i uppställningen å fig. 1. De mängder kalk, som
krävas för att döda t. e. svavelkis och zinkblende, har ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
