Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 13 okt. 1928 - Birmas malmförekomster, dess oljefält och ädelstensgruvor, av bergsingenjör H. Folke Sandelin - Fordringar på gruvlinor samt deras provning, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 jan. 1928
BER GSVETENSKAP
77
går vidare för sortering och
klassering på tromlar och
sättmaskinen Den slutliga
sorteringen göres för hand av arbetare
med metalltrådsmask över
huvudet och under noggrann
uppsikt av europeiska förmän.
Därvid finner man 1) rubiner, 2)
safirer, blå, gula och vita, 3)
spi-neller, vanligen skära, 4) korund,
5) turmalin, 6) zirkon, 7) kvarts.
Juvelerna föras sedan till
bolagets kontor, där de ytterligare
sorteras efter storlek och
nyanser. Mest värdefull är den
duv-blodsfärgade rubinen. Den har
en svårbeskrivlig röd färg med
svag violett anstrykning. Den
största rubin, som någonsin
funnits, såldes för över 1/2 mill.
kr.
Marknaden för ädelstenar är
i Mogok. Dit komma
köparne, vanligen indier, jämte en och annan
amerikanare. I basaren göras många betydande affärer upp, och
de privata mäklarne och mäklerskorna äro talrika och
påpassliga. Amerika är nu den störste avnämaren sedan
Ryssland och Turkiet äro ur marknaden. Man köper i
Amerika gärna s. k. stjärnsafirer, som visa en sexuddig
stjärna, hur man än vänder dem i ljuset.
Rubinbolaget i Birma har som synes haft svårigheter.
Rubinerna hava nog mött åtskillig konkurrens från
konstgjorda rubiner. Dessa äro som bekant verkliga
rubiner. Därtill kommer, att de kunna göras alldeles
felfria. Man kan likväl skilja dem från de naturliga
rubi-nerna på de mikroskopiska blåsornas form. Bolagets
talesmän påstå emellertid, att ingen konstgjord rubin
med duvblodsfärg har kunnat framställas.
Jade och bärnsten.
Ytterligare två produkter i juvelbranschen ha vi att
anteckna från Birmas jord. Den ena är jade eller rättare
jadiet, som bekant synnerligen eftersökt i Kina, där den
använts till smycken och skulpturarbeten sedan uråldriga
tider. Jaden är dessutom nu ett modematerial för
halsband o. d.
Den birmanska kvaliteten är en pyroxen. Den är
vanligen rent vit och är kryptokristallinisk. I denna vita
massa förekomma emellertid gröna stycken i storlek från
små fläckar till klumpar på 3 à 5 kg. Det är dessa, som
brytas. Två sorter grön jade finnas, den ena är matt
ogenomskinlig; den andra genomlysande smaragdgrön.
Fig. 5. Basaren i Mogok.
En mycket sällsynt typ är en svagt violett eller
helio-tropfärgad. Denna färg antyder närvaro av mangan;
den gröna beror på krom. Även grå jade finnes.
Kinesiska specialister särskilja åtta olika kvaliteter. "No 1
jade" är den genomlysande, mörkt smaragdgröna typen,
som betalas med höga pris i Kina och Amerika. Den
heliotropfärgade värderas högt av kinesiska samlare. I
museet i Peking finnas enastående samlingar av snidad
och skulpterad jade.
Namnet jade kommer från "Piedro di hijada",
lejonstenen. Vanligen menas därmed nevrit (amfibol). Den
var känd i många gamla civilisationer: i Mexico, på
Kreta och redan 1000 år före Kr. förekommer den omnämnd
i kinesisk litteratur.
Jaden brytes vid Myitkyina i norr och går till Kina.
De enda eller bästa jadesnidarne finnas i Kanton. Kriget
i Kina har påverkat produktionen. Den utgjorde 1927
ung. 1 ton med ett värde av 650 000 kr.
Birmas bärnsten utvinnes långt uppe i norr nära
kinesiska gränsen. Gruvorna gå långt tillbaka i tiden,
åtminstone känner man till dem sedan 2000 år.
"Stenarne" ligga i en blå lera, ungefär 6—12 m under
marknivån. Infödingarne sänka som vanligt små schakt
ned och taga ut leran på detta vis.
Denna bärnsten kallas birmit. Den är hårdare och
tyngre än den baltiska. Färgen varierar från ljusgul till
rödbrun. Produktionen för det sista år jag känner var
blott ett par hundra kg, vilket även beror på de oroliga
förhållandena i Kina.
FORDRINGAR PÅ GRUVLINOR SAMT DERAS PROVNING.1
Bland de linor, som användas för lyftandet av laster
intaga gruvlinorna ett särskilt rum, såväl på grund av de
påkänningar de utsättas för som på inspektionen av desamma.
Den högsta statiska belastningen på en gruvlinas översta
tvärsnitt kan för närvarande i Tyskland uppgå till 35 ton,
av vilka 20 ton härröra från den belastade linkorgen med
linlåset samt 15 ton från linans egen vikt.
På grund av denna stora belastning kräves stor brott-
1 Utdrag av föredrag hållet av Dipl.-ing. H. Herbst, Bochum,
under "die Werkstofftagung" den 26 okt. 1927 efter en uppsats i
V. E>. I. 1928, sid. 345.
hållfasthet hos linan eftersom det föreskrives 8-faldig statisk
säkerhet vid personbefordring samt 6-faldig vid enbart
berguppfordring. För att då kunna hålla linans tvärsnitt inom
rimliga gränser, vilket är av särskild vikt vid stora djup,
då annars linans egen vikt blir för stor, erfordras stor
draghållfasthet hos tråden. Det tillåtes därför en högsta
medel-draghållfasthet hos trådarna i en lina av 180 kg/mm2,
medan enskilda trådar kunna hava en hållfasthet av 200
kg/mm2. Trots denna stora hållfasthet kräves det dock
stundom linor med en tvärsektion av ända till 1 500 mm2.
Den största tråddiam. som kommer till användning, är
vanligen 3 mm och med denna erfordras det en lina bestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
