Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 8 dec. 1928 - Något om järnhanteringen i Sydamerika, av bergsingenjör Gunnar Herlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
Fig. 4. Malmberget Tofo.
ning härav alltsedan 1913 pågått en process, som
föregående år avgjordes till tyskarnas förmån. Denna
process kom att blottställa en hel del korruption, berörande
( hiles högst uppsatta personer, och speciellt i samband
med de privilegier, som staten beviljade det franska
järnverket. Det första försöket att göra järn i Chile
resulterade alltså endast i en juridisk och politisk
skandal av stora dimensioner.
Emellertid bildades år 1924 ett nytt bolag, Compania
Electro Siderurgica e Industrial de Valdivia, som
planerar byggandet av ett elektriskt järnverk i provinsen
Valdivia för en årlig produktion av c:a 40 000 ton
vals-produkter. Även detta företag har av staten utlovats
vissa förmåner i form av
räntegaranti på en del av kapitalet
samt en bonus av c:a 48 kr. per
ton valsat järn. tillverkat med
utgång från järnmalmen. En
del villkor från statens sida.
bland annat att 55 % av
aktiekapitalet skall vara chilenskt,
ha emellertid gjort, att bolaget
ännu efter 4 års ansträngningar
icke kunnat påbörja
verkställandet av sina planer.
De förnämsta svårigheterna för
järntillverkning i Chile äro
desamma som i Brasilien, nämligen
bristen på lämpliga stenkol samt
transportkostnaderna i
allmänhet. Därtill kommer i Chile den
begränsade marknaden för
vanliga valsprodukter, som nätt och
jämt motsvarar vad det
planerade verket skulle vara i stånd
att producera. Då vidare tullen
på järn är endast 1 eng. pund,
och bolaget icke kan räkna med
att på en gång avfärda de stora
D. Övriga länder.
Peru disponerar en del
godartade järnmalmsförekomster,
belägna icke långt från kusten,
t. e. fyndigheten Marcona, som
ligger 400 km söder om
huvudstaden Lima och 7 km från
kusten. Den uppges kunna
producera 80 millioner ton malm med
en järnhalt av 65 %.
Peru har dessutom betydande
stenkolsfyndigheter av vilka en
del uppges hänföra sig till ren
antracit, som skulle kunna
användas direkt som
masugns-bränsle. I det avseendet skulle
alltså Peru besitta ett avgjorc
försprång framför de övriga
sydamerikanska länderna, som saknn
lämpligt fossilt bränsle. Något
intresse för åstadkommande av
järnindustri i Peru har emellertid hittilldags icke
försports.
Om de resterande länderna, Uruguay, Paraguay,
Ecuador, Bolivia, Colombia, Venezuela och Guayana är
icke mycket att säga i detta sammanhang. Järnmalmer
i större eller mindre kvantiteter ha påvisats i samtliga
dessa länder, men i intet fall varit föremål för närmare
undersökning. En del forskare ha uppskattat
tillgångarna i holländska Guayana till 100 mill. ton, i Uruguay
till 80 mill. och i Venezuela till 15 mill. ton, medan de
övriga rubriceras som "okända". I varje fall torde man
kunna säga, att förutsättningar för järnindustri saknas
helt och hållet i dessa länder.
Fig. 5. Lastning av järnmalm från Tofo.
järnimportörerna, torde man
kunna fastställa att järnverket
icke är baserat på ekonomiskt
rimliga förutsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
