Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 8 dec. 1928 - En kemisk metod för bestämning av krossprodukts yta, av Ernst Rothelius - Föreningsmeddelanden - Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och bergsvetenskap, av Harald Carlborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 jan. 1928
BER GSVETENSKAP
95
Den senare metoden följer bättre det teoretiska
förhållandet. Av detta framgår att skillnaden i ytform mellan
olika kornklasser måste vara liten och att de högre
värdena erhållna med fluorvätesyra måste bero på inre sprickor.
Då dessa ha tillkommit genom krossarbetet, måste således
metoden med lösning medelst fluorvätesyra giva den genom
krossningsarbetet uppkomna ytan.
Sedan diskuteras olika arrangemang för
krossningsför-sökens utförande. Den apparat som begagnades utgjordes
av en vanlig diamantmortel, på vilkens kolv en kula fick
falla. Underlaget bestod av 3 aluminiumtrådar, utlagda
radiellt och skiljda av 120°:s vinkel. Detta förhindrade
kulans studsande. Det arbete, som ej kom kvartsen
tillgodo, utgjorde deformationsarbete på aluminiumtrådarna,
vilket senare uppmättes och drogs ifrån. Dammförluster
undviktes så vitt det var möjligt. Vid några experiment
bestämdes ytan efter endast en krossning, vid andra
återigen kombinerades resultatet efter två krossningar innan
ytbestämningen gjordes. Vid två experimentserier
kombinerades ett stort antal av krossade prov, siktades och
bestämdes ytan på åtskilliga kornklasser.
Särskilda försök visade att ytan nästan lika noggrannt
erhölls vid upplösning av en blandning av kornklasser som
vid bestämning av ytan på varje kornklass.
Man använde sig av kvarts av olika storlekar, varierande
pä mängderna som krossades, begagnande olika stora
fallkulor och fallhöjder samt mortlar av flera konstruktioner.
Tabell 4 visar resultatet och angiver att 17,56 cm’-’ ny
kvartsyta produceras för varje kgcm:s arbete. Rittingers
lag synes alltså vara fullt konstaterad vid försök med
krossning av kvarts.
Tabell IV. Producerad yta vid krossning av kvarts.
[-Experiment-]
{+Experi- ment+} nr Storlek i mesh på kvarts före krossning [-Netto-kross-nings-arbete-] {+Netto- kross- nings- arbete+} kgcm pr gram Yta Krossad produkt cm2 per Före krossning ram Netto krossning [-Producerad-] {+Produce- rad+} yta i cm1 pr kgcm
A B B/A
A 10/14 3,02 129,7 72,3 57,4 19,0
B 10/14 9.21 227,1 72,3 154,8 16,8
C 10/14 9,37 249,6 72,3 177,3 18,9
D 35/48 10,64 393,4 200.4 193,0 18,1
E 35/48 10,64 400,o 200,4 199.6 18,8
F 35/48 10,82 406,5 200,4 206,1 19,0
G 10/14 14,77 328,1 72.3 255,8 17,3
H 20/28 14,79 349.2 97,4 251.8 17,0
1 20,28 15,04 340,3 97,4 242.9 16,2
J 10/14 16,12 343,1 72,3 270.8 16,8
K 65.100 19,85 690,2 369,8 320,4 16.1
L 10/14 25,43 5182 72 3 445,9 17,5 :
M 3/4 46,45 878,4 34,2 844,2 18,2 j
Tabell V. Arbetet gjort på individuellt siktade produkter.
Krossningsexperiment I.
Mesh Vikt % Yta, kvcm per gram [-Proportionell-] {+Proportio- nell+} ny yta pr gr av
utgångsmaterial Fördelning av ! uttört arbete i
Krossad produkt [-Utgångsmaterial-] {+Utgångs- material+} Beroende av
krossning
— 20+ 28 42,102 ; 113,2 97,4 15,8 6,67 2,7
i— 28+ 35i 25,830 ! 120,4 97,4 23,o 5,94 ! 2,4
— 35+ 48, 10,714 I 164,6 97,4 67.2 7,20 2,9
— 48+100! 11,990 ! 283,7 97.4 186,3 i 22,34 9,i
—100+200 4,827 ! 566,3 97.4 468,9 22,63 9,2
—200 4,447 4 173,2 97,4 4 075,8 : 181,25 73,7
i_j 100,ooo_ I____246,03 100,o
Krossningsexperiment K
+ 200 81,760, 388,3 369,8 18,5 ’ 15,13 4,7
-200 18,240 j 2 043,4 369,8 , 1 673,6 : 305,26 95,3
j_| lWXooo1^ ______320,89 100,0;
Vid försöken I och K krossades 296 och 108 gram resp.
Tabell V angiver fördelningen av arbetet i olika kornklasser.
Den största delen av detta är nedlagt på material mindre än
74 u. I Förenta staterna har man vanligtvis tagit 37 u som
en medeldiameter för detta. Detta är naturligtvis alldeles
beroende på huru långt krossningen är driven. Vid dessa
undersökningar erhölls maximalt 18 u och minimalt 5 /j..
Dessa sifror visa att man får uttala sig försiktigt om det
gods som gått igenom den finaste sikten.
Trots att befogade anmärkningar kunna göras mot flera
detaljer i undersökningen får man dock erkänna de tydliga
resultat som ernåtts och vara tacksam för den utväg, som
visats för ett bättre förstående av krossningens teoretiska
innebörd. Ytterligare försök med kalksten och svavelkis
samt andra mineral äro under utförande.
R—s.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap samlades den 9 november 1928 kl. 19,30 å
föreningens lokal. På grund av förfall för såväl ordf. som
vice ordf. leddes förhandlingarna till en början av prof.
J. A. L|effler. Anmälan om inträde i avdelningen från
bergsingenjörerna Akthur åhrén, Allan Schollin-Borg och
Carl Reuterskiöld samt civilingenjör Sven Forsberg
godkändes.
Jämlikt valnämndens förslag utsågos för år 1929 till ordf.
dr Harald Nordenson, nyval; vice ordf. prof. Carl
Benedicks, nyval; sekr. civiling. A. D. Ellgar, omval; vice sekr.
bergsing. Harald Carlborg, omval; övriga styrelsemedlem
mar docent Evert Norlin och övering. Evert Wijkander,
omval, samt bergsing. Folke Sandelin och övering. Edvard
Schön, nyval; avdelningens representant i föreningens
styrelse dr Norden son, nyval; suppleant för denne prof.
Benedicks, nyval; kemiredaktör för Teknisk tidskrift docent
Norlin, omval; bergsredaktör prof. B. G. Markman, omval.
I enlighet med från kansliet avgivet förslag fastställdes
som ordinarie sammanträdesdagar år 1929 under månaderna
febr., mars, april, okt., nov. och dec. andra fredagen i varje
månad samt under jan. tredje fredagen. Tid för
sammanträdena i maj och sept. skulle bestämmas av avdelningens
styrelse.
Sedan professor Benedicks därefter övertagit
ordförandeskapet hölls föredrag av bergsingenjör E. Rothelius om
"Ett besök vid tenn-wolframgruvan San Finx i nordvästra
Spanien". Föredraget, som ledsagades av ljusbilder,
kommer att jämte åtföljande diskussion tryckas i Teknisk
tidskrift.
Därefter höll bergsingenjör Carl Reuterskiöld föredrag
med ljusbilder "Om desoxidation i elektriska stålugnar i
ü. S. A." av i huvudsak följande innehåll.
Inledningsvis redogjordes för ugnstyper och
ugnskonstruktioner. Några nya principer för konstruktion av
smältugnar, avsedda för tillverkning av stål i industriell skala,
hava ej framkommit. Ugnstyperna hava minskats i antal
och de kvarvarande standardiserats. De använda ugnarna
äro så gott som uteslutande av Héroult-typen. Storlekarna
ligga inom områdena 3—8 ton och 20—25 ton med enstaka
större ugnar. — Elektroståltillverkningen genomgick efter
den hastiga utvecklingen under krigsåren en viss
depression, vilken delvis berodde på konjunkturförhållanden, men
även delvis nå att förväntningarna på elektrostålet ställts
alltför höga, särskilt på ernående av hög kvalitet
(defos-forering och desulfurering) i förening med hög produktion.
Denna depression har dock nu överkommits och ett
uppsving är otvivelaktigt för handen, väsentligen tillfölje en
bättre kännedom om elektroståltillverkningens
förutsättningar och processens metallurgi. ’Särskilt är detta fallet
beträffande konstruktionsstål, där fordringarna på hög
kvalitet och hög produktion samtidigt göra sig gällande. Det
är också för tillverkning av dessa kvaliteter som större
delen av de senaste årens ugnsinstallationer ägt rum.
Beträffande tillverkningen av verktygsstål och liknande kvaliteter,
så var depressionen aldrig så märkbar, men då antalet för
detta ändamål under krigsåren installerade ugnar var större
än som motsvarar nuvarande behovet, är antalet
nybyggnader ringa.
Det metallurgiska förfarandet varierar avsevärt vid olika
verk och för olika kvaliteter, dock göra sig två principiellt
väsentligen olika metoder gällande. Den ena karakteriseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
