Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 8 dec. 1928 - Föreningsmeddelanden - Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och bergsvetenskap, av Harald Carlborg - Noteringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
av en nedsmältningsperiod, genomförd med undvikande i
möjligaste grad av oxidation, och en desoxidationsperiod
med stålet Si-tätat på ett tidigt stadium av perioden.
Metoden medger användande av legerat skrot och utgör i viss
mån ett "efterliknande" av degelstålsprocessen. Den andra
metoden karakteriseras av att en måttlig oxidation under
nedsmältningen under vissa betingelser icke anses skadlig,
samt att desoxidationen sker med ett "öppet" (ej tätat)
stålbad och med utnyttjande av kolets desoxiderande förmåga
och den därigenom uppkomna rörelsen i stålbadet. Denna
metod medger icke användande av legerat skrot (undantag
even t. Ni) utan att legeringsämnena förloras.
Den första metodens fördelar ur metallurgisk synpunkt
kunna sammanfattas som följer. När FeSi tillsättes
(omedelbart efter nedsmältningen eller ev. först sedan slaggen
reducerats) håller stålet relativt stor mängd oxider, som
kunna förslagga den fasta, fint fördelade
desoxidationspro-dukten Si02, icke förslaggad SiOo disponerar lång tid för att
lämna stålbadet och förena sig med slaggen, chargens
sammansättning fixeras hastigt, chargetiden blir rel. kort. Dess
nackdelar äro, att inneslutningarnas
(desoxidationsproduk-ternas) strävan att stiga upp genom stålet icke underlättas
och deras möjligheter att förena sig till större komplex icke
ökas, att desoxidationen sker rel. likformigt och samtidigt
genom hela stålbadet i stället för i kontaktytan mellan stål
och slagg samt att karbidslaggens desoxiderande förmåga
endast utnyttjas i ringa grad och således ej heller dess
förmånliga egenskap att giva en gasformig reaktionsprodukt,
som utvecklas i kontaktytan mellan stål och slagg. — Enligt
den andra metoden skall kisel icke finnas eller införas i
stålet förrän desoxidationen medelst kol och en stark
karbidslagg drivits så långt det i praktiken går, emedan kisel har
en viss förmåga att binda gaser i stålet. Rörelsen i
stålbadet är av väsentlig betydelse, då inneslutningarna icke
anses hava möjligheter att inom rimlig tid uppstiga genom
stålet enbart tillfölje tyngdkraften.
Dessa bägge metoder exemplifierades genom
chargepro-tokoll, varjämte desoxidationens genomförande och
förutsättningarna för desoxidationsprodukternas avlägsnande
närmare behandlades. Föredraget avslutades med några
upplysningar angående forskningsarbetet på detta område i
U. S. A.
Under den följande diskussionen önskade professor
Leffler upplysning, huruvida ugnar med sur infodring
komma till användning i Förenta staterna för t. e.
tillverkning av stål med hög Si-halt, eller av Cr-, W- och V-stål
för reducering av dessa legeringsmetallers eventuellt
bildade syreföreningar. Beträffande reduktion av FeO kunde
det möjligen tänkas, att om kol finge arbeta tillräckligt
länge på slaggen och stålet, så skulle god stålkvalitet kunna
erhållas även efter raffinering, men tillverkningskostnaden
bleve givetvis högre (långvarigare process). Badets rörelse
i Héroultugnen kunde möjligen bero på differenser i
specifik vikt, uppkomna genom temperaturskillnader nära
foci, men kunde också tänkas vara ett elektriskt fenomen.
Tillämpandet av kolloidkemiska betraktelsesätt, såsom nu
enligt föredr. sker i Förenta staterna, får anses vara mycket
tilltalande.
Föredr. meddelade, att veterligen användas sura
elektriska ugnar icke för kvalitetsstål, men väl i stor
utsträckning för stålgjutgodsframställning. Sura martin- och
besse-merinfodringar äro också sällsynta, och det möter inga
svårigheter att framställa kiselhöga kvaliteter i basiska
ugnar. Reduktion av legeringsämnen går nog bra i sura
ugnar men erbjuder heller inga svårigheter i basiska. Om
desoxidation med C drives tillräckligt länge, så kan kanske
resultatet bli gott, men härtill bidrar också, huru
reduktionen utföres. I U. S. A. anses det på många håll, att rörelse
i stålbadet är av mycket stor betydelse för desoxidationens
genomförande och desoxidationsprodukternas avlägsnande,
men det torde vara osäkert, huruvida de strömningar, som
uppkomma i en ugn av Héroulttyp tillfölje elektriska
företeelser eller förändringar i specifik vikt, härvidlag äro av
nämnvärt värde i praktiken.
Professor Benedicks frågade, om man i U. S. A. verk-
ligen fasthåller vid idén om kisels förmåga att binda gaser,
vartill föredr. genmälte, att så tydligen är förhållandet. I
verken var det i allmänhet svårt att erhålla goda
upplysningar i teoretiska frågor, enär den direkta driftsledningen
(superintendents) vanligen saknar teoretisk utbildning,
ehuru den har stor praktisk erfarenhet.
På begäran av bergsingenjör Sandelin om upplysning
angående energiförbrukningen vid framställning av
elektrostål meddelade föredr., att en på rostfritt och
kullagermaterial arbetande 8 tons Héroultugn vid en årsdrift på
360 dagar och en medeltillverkning av 970 t/mån.
förbrukade 800 kWh och 28,5 lbs kolelektroder per ton göt vid
kall insats. Kraftpriset var därvid så lågt som 0,7 cents
per kWh.
Tillfrågad huruvida elektrostålproduktionen i U. S. A.
går uppåt eller nedåt upplyste föredr., att den från ett
minimum omkr. år 1921 åter gått kraftigt uppåt under de
senaste åren. Tidigare hade man missräknat sig på
resultaten, vilket orsakat tillbakagången.
Till svar på en fråga av professor Leffler, huruvida
elektriska induktionsugnar användas i Förenta staterna,
meddelade föredr., att så var fallet i ytterst liten
utsträckning, t. e. för höglegerade Ni-stål, såsom invar o. d.
Under diskussionen framförde professor Arvid
Johansson vissa allmänna synpunkter på studiet av
färsknings-processen.
Bergsingenjör Rothelius visade under samkvämet efter
supén ytterligare ett antal ljusbilder från Spanien.
Sammanträdet var besökt av ett 60-tal medlemmar.
H. C.
NOTISER
Noteringar å diverse råmaterial för den svenska
järnhanteringen. Priserna gälla början av oktober och äro
genomsnittliga.
1) Exporttackjärn (max. 0,015 % svavel, 0,025 fosfor) £ 5,18
$ 28,60 per engelskt ton om 1016 kg fob exporthamn netto
per 30 dagar.
2) Billets, enkelvällda, över 0,45 kolhalt, svenska kr. 240—290.
3) Yalstråd, b 0,45 b b b 270—320.
4) Valsat martinjärn, mjukt, grundpris svenska kr. 170—200.
5) Valsat lancashirejärn, b b b 280.
För rubrikerna 2—5 avser noteringen 1000 kg fritt banvagn
verket netto per 30 dagar.
Omräknade per engelskt ton om 1016 kg fob exporthamn och
i engelska pund och amerikanska dollars efter kurser om 18,195,
respektive 3,7275 kr., utgöra noteringarna för:
Gjuttackjärn:
Engelskt nr 1................................ Sh. 68-6 ^ per 1016 kg fob
b b 3............................... b 66—0 j verkets docka.
Ferrolegeringar:
Kiseljärn 45/50 % .................... Kr. 265 p 1000 kg basis 45 sk. 5
fbv köp.stn vagnslastvis.
Ferromangan 76/80 %................ £ 14 — 0 — 0 per 1016 kg fob
engelsk hamn
förpackat ............ b 1 — 0 — 0 extra.
Ferrovolfram 80/85 % kolfri.... b 0 — 1 — 4 pr lb legering.
Ferrochrom 60/70 % 2/4 % C b 30 — 0—0 skala 11/-.
b 4/6 % C b 19 —10 — 0 skala 7/6, allt
per 1016 kg bas
60 fob engolsk
hamn.
b Kolfri legering .... £ 0 — 1 — 0 per lb Cr.
Chrom, metallisk........................ b 0 — 2 — 7 per lb Cr.
Ferrovanadin 35/40 %................ b 0—14— 0 per lb Va.
Metaller:
Aluminium: tråd.... Kr. 2:20 Tenn: eng. i tackor Kr. 4:50
b tackor b 1:90 Zink: hytt i tackor b 0:58
Koppar: tackor: raff, b 1:42 Nickel: i kulor 99,6
Bly: hyttackor........ b 0: 48 —100 % Ni............ b 3: 35
Priserna gälla för metaller per kg banfritt Stockholm, i
tillräckligt stora poster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
