Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1928 - Elektrotekniken, en återblick och några framtidsfunderingar, av professor Arvid Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FEBR. 1928
ELEKTROTEKNIKEN, EN ÅTERBLICK OCH NÅGRA
FRAMTIDSFUNDERINGAR.1
Av professor ARVID LINDSTRÖM.
En återblick på elektrotekniken och dess utveckling
tills nu borde ju vid detta tillfälle sträcka sig ett
år–hundrade tillbaka. Men under hela första hälften av det
århundrade, vars avslutande Tekniska högskolan i
dagarna firat, kan man knappast säga, att någon
elektroteknik över huvud taget existerade. Det enda rörande
tillverkning av och köpenskap med elektrisk materiel
jag kunnat spåra upp vid tiden för 100 år sedan, är vad
som framgår av en annons.i Stockholms dagblad för den
27 aug. 1827, så lydande: "Till salu: En stor ny
Elektricitetsmaskin med tillhörande instrumenter såwäl för
medecinskt behof, som äfwen till nöjsamme
experimenter, finnes färdig hos undertecknad, Gust. Pettersson,
Optisk Instrumentmakare. Bor uti huset n:o 8 wid
Bollhusgränd i Staden, qwarteret Pegasus." Däremot finner
man just vid mitten av detta århundrade en starkt
markerad början till elektroteknik, och det är från den
tiden, vid eller strax efter mitten av 1870-talet, som
man har att notera den raska utveckling, som fört
elektrotekniken fram till dess nuvarande ståndpunkt. Å
andra sidan är det under den förra hälften av seklet,
som en stor del av de undersökningar och upptäckter
inom läran om elektricitet och magnetism utfördes,
varpå den spirande elektrotekniken hade sitt fotfäste
och sin utgångspunkt. Sålunda är på detta område i
främsta rummet att nämna Faradays epokgörande
experiment, som ådagalade lagarna för bl. a.
elektromagnetisk induktion och elektrolys, för att icke tala om hans
på experimenten grundade uppfattning om det
elektriska och det magnetiska fältet, en åskådning, som
visat sig utomordentligt fruktbärande för
elektroteknikens utveckling, men som vid sitt första framträdande
var så främmande för dittills rådande åskådningssätt,
att en så framstående vetenskapsman på det
naturvetenskapliga området som Helmholtz inför densamma
ställde sig frågande som inför en "fullständig gåta". Först
sedan Maxwell 2 à 3 decennier senare, omkring 1865, satt
Faradays åskådning i matematisk form, blev densamma
mera allmänt uppfattad och antagen.
Det kan givetvis icke vara tal om att här lämna en
historisk framställning av elektroteknikens utveckling
under dessa sistförflutna 50 år, i synnerhet som jag
ålagts att inrymma även "några framtidsfunderingar".
Jag skall i fortsättningen nämna några data, episoder
och omständigheter från det första framträdandet av
elektrotekniken på några få av de viktigaste områdena,
därvid dröjande något mera vid den mig närmast
liggande starkströmstekniken och därav särskilt
elektro-maskintekniken. På detta sätt åsyftar jag att lättast
kunna giva en föreställning om utvecklingens
omfattning tills i dag och om klyftan mellan förr och nu,
mellan den mycket oansenliga och trevande början, som
karakteriserar var och en av dessa grenar av
elektrotekniken och den säkra position desamma i denna dag
intaga, icke endast inåt i deras teori utan framför allt
utåt i deras dominerande ställning i det dagliga livet
och den materiella kulturen.
Den äldsta grenen av elektrotekniken utgöres av den
i Föredrag vid teknologföreningens elektroteknikavdelnings
ärsmöte i samband med tekniska högskolans 100 ärs jubileum
den 21 sept. 1927.
elektriska telegrafen, vars praktiska utformning kan
räknas från 1830-talet. Dess föregångare var den optiska
telegrafen, som tog sitt stora uppsving med teleskopets
uppfinnande i slutet av 1700-talet och som fortlevde
även sedan den elektriska telegrafen kommit till
användning, ja, som ännu i dag för signaleringsändamål
finnes kvar på sina håll. Den optiska telegrafen kom
aldrig i den allmänna kommersiella samfärdselns tjänst,
utan har hela tiden varit mera ett statligt monopol för
officiellt ändamål. Den optiska telegrafen var i själva
verket ett trådlöst telegrafsystem, som använde etern
som överföringsmedium, men med en våglängd, som var
en liten bråkdel av en millimeter och således oerhört
mycket mindre än de nu i den trådlösa telegrafien
förekommande våglängderna på flera 1 000-tal meter.
Härvid förutsättes sålunda, att ljuset är ett
elektromagnetiskt vågrörelsefenomen, endast i avseende på
våglängden (kvantitativt) avvikande från det i den trådlösa
(radio-) telegrafien och -telefonien hittills nyttjade. I
avseende på avsändnings- och mottagningsanordningarna
finnes en stor kvalitativ skillnad.
Det är ej att undra på, att den optiska telegrafen
fick träda åt sidan för den elektriska, så snart denna
genom fortsatt utveckling visat sig kunna behärska
avstånd, som man ej ens kunnat drömma om för den
optiska, som dessutom var i hög grad beroende av
väderleksförhållandena, och därjämte mycket dyrbar i
användningen. Sålunda uppgives, att en enkel optisk
telegraflinje mellan London och Portsmouth, c:a 100 km,
i underhåll och drift kostade 3 000 pund pr år, och detta
på den tiden.
I början användes flera trådar för överföringen i
förening med s. k. nålsystem, dvs. ett system av
magnetnålar, vilka dirigerades att utpeka bokstäverna på en
tavla med tillhjälp av ström i de särskilda
linjetrådarna och i med dem förbundna spolar omkring
nålarna. Cooke och Wheatstone, som i England
utarbetade detta nålsystem, förenklade detsamma först
till endast tvenne nålar och slutligen endast en enda
med utslag åt höger eller vänster. Genom dessa utslag
i viss följd och med olika långa uppehåll dessemellan
bildades bokstäver och ord. Redan vid denna tid (1838)
hade Steinheil i München funnit, att man kunde
telegrafera med endast en ledningstråd, om man läte jorden
övertaga den andras roll genom en jordplåt i vardera
linjeändan. Några störningar från starkströmledningar
hade man ju ej då att befara.
Under tiden hade den amerikanske artisten Morse
utspekulerat ett annat sätt för överföring av tecknen
med tillhjälp av den då nyligen av Sturgeon uppfunna
elektromagneten. Efter 5 års arbete lyckades han
äntligen år 1837 få ett sådant utförande av sin apparat,
att han kunde förevisa densamma i praktiskt arbete.
Denna apparat och dess verkningssätt är välbekant för
alla, varför jag här lämnar en beskrivning därav åsido.
Lika litet ingår jag på den vidare utvecklingen av den
elektriska telegrafen, och jag har omnämnt denna första
period i dess historia endast för att få tillfälle att
påpeka den första praktiska användningen av
elektromagneten, denna underbara tingest, som faktiskt spelar
huvudrollen i elektroteknikens hela utvecklingshistoria.
Vi återfinna den som ett absolut oumbärligt element i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
