Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1928 - Växelströmssystem för distribution i slutna samhällen, av direktör H. M. Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 FEBR. 1928
ELEKTROTEKNIK
5
VÄXELSTRÖMSSYSTEM FÖR DISTRIBUTION I SLUTNA
SAMHÄLLEN.1
Av direktör H. M. MOLIN.
Det ämne, som avdelningen har upptagit till diskussion
i dag, har sedan någon tid tillbaka varit och är
fortfarande föremål för stort intresse vid åtskilliga av våra
elektricitetsverk. Detta är delvis beroende på den
tendens, som för närvarande finns att övergå från
likströmstill växelströmsdistribution, varmed följer, att
växelström, som redan tidigare i stor utsträckning användes
inom städernas utkanter, nu mera än förut tränger in
jämväl inom stadsdelar med slutet byggnadssätt.
Frågan om lämpligaste system och spänning för
växelströmsdistribution har härigenom fått ökad vikt,
samtidigt som förutsättningarna ändrats.
De undersökningar, för vilka kommer att redogöras,
avse även likriktad ström och det kan därför ej undvikas,
att även likströmssystemet kommer att beröras.
Den historiska utvecklingen.
Flertalet elektricitetsverk i våra större städer anlades
som värmeverk med likriktad ström, som distribuerades
genom treledaresystem. Yid enstaka äldre anläggningar
förekommo även treledareanläggningar med enfas
växelström. Till att börja med — intill slutet av 1890-talet —
användes en förbrukningsspänning av 110 V, för vilken
glödlamporna då utfördes. När sedan 220 V lampan kom
till, blev 2 X 220 V den normala spänningen för de verk,
som därefter utfördes. Göteborgs elektricitetsverk, som
byggdes 1908, utgör ett undantag. Distribut ionsspänningen
bestämdes där till 2 X 120 Y dels med hänsyn till den
spänning, som använts vid de förut befintliga enskilda
verken, dels enär man ansåg, att de då nya
wolfram-lamporna icke med fördel skulle kunna tillverkas för
.vanliga lägre ljusstyrkor vid 220 V. Man räknade
sålunda med en avsevärd bättre ekonomi för glödlamporna
vid 120 än vid 220 Y. Även i Lund bestämde man sig
för 120 Y på grund av samma uppfattning beträffande
wolframlampan. I Stockholm åter, där man tidigare
byggt Brunkebergsverket för 2 X HO V, frångick man
denna spänning och övergick år 1903 vid den definitiva
lösningen av stadens elektrifiering till 2 X 220 V.
Malmö elektricitetsverk, som sattes i gång 1901,
byggdes likaledes för den högre spänningen.
Ungefär vid samma tid började energi överföras till
städerna från i allmänhet närbelägna
vattenkraftstationer och i samband därmed växelströmsdistribution att i
större utsträckning införas. Som exempel kunna
nämnas Linköping och Falkenberg, där distributionsnäten
utfördes år 1904 med trefasström 3 X 220 Y för
belysningsnäten och 3 X 500 V för energi till större motorer. Vid
samma tid anslötos exempelvis Motala, Vadstena och
Askersund till Motalaströms kraftaktiebolag och
försågos med trefasnät för 380/220 V. I Skellefteå gick
man år 1907 in för trefassystemet med 220/127 V, medan
man samtidigt i det ungefär jämnstora Vetlanda valde
380/220 V.
Efter hand kommo de stora allmänna
kraftdistribu-tionsföretagen till stånd och till dessa blevo anslutna
många städer, som hade värmeverk för likström.
Andra städer skaffade sig från egna verk eller på annat
sätt tillgång till vattenkraftsenergi. Som regel blevo då
städernas ytterområden elektrifierade med trefasström,
i Inledningsanförande vid Svenska teknologföreningens
avdelning för Elektroteknik sammanträde den 18 november 1927.
medan likströmsnäten bibehöllos i de centrala delarna.
Stockholm och Göteborg, båda med 25-periodig
växelström, hava i förhållandevis liten utsträckning infört
trefasdistribution. Särskilt är detta som bekant fallet i
Stockholm. Av de 57 städer, inom vilka likström
distribueras, är det numera endast 14, som uteslutande
begagna detta system. Efter hand hava samtliga städer
erhållit tillgång till elektrisk energi. I 56 städer, sålunda
halva antalet, användes endast växelström.
Vid likström råder full enhetlighet i fråga om
ledningssystemet. Olika spänningar användas visserligen, men
uppfattningen om 220 V som den lämpligaste är numera
allmän. Vid växelströmsdistribution åter liar ej blott
ett flertal olika system och spänningar kommit till
användning, utan oklarhet råder fortfarande om huruvida
tre- eller fyrledaresystem är lämpligast ävensom vilken
spänning mot jord, resp. förbrukningsspänning, som bör
givas företräde. De särskilt inom industrien använda
standardsystemen med 4 ledare och 190/110, resp.
380/220 V spänning hava tidigare i ganska stor
utsträckning införts även för energidistribution inom städerna.
Detta föll sig onekligen naturligt med hänsyn till att
fasspänningarna voro desamma som de av
likströmsverken allmänt brukade lampspänningarna. Emellertid
gjorde sig särskilt inom elektriska inspektionen den
meningen gällande, att en så hög växelströmsspänning som
220 V mot jord vore olämplig, framför allt vid
distribution med luftledningar, som var och fortfarande är den
allmännaste för växelström. Vid de senare tillkomna
växelströmsanläggningarna inom städerna begagnas
därför i mycket stor utsträckning fyrledaresystem med
220/127 V. Vid sidan av dessa system har emellertid
inom åtskilliga städer införts treledaresystem med
3 X 220 V, sålunda med 220 V som lampspänning.
Redan tidigt kom detta system till användning, och på
senare åren förefinnes en tydlig tendens till ökad
användning av detsamma.
De nuvarande förhållandena i fråga om använda
distributionssystem och spänningar i de svenska städerna
framgå av efterföljande tabellariska uppställningar.
Invånareantal inom områden med olika
distributionssystem,.
1. Samtliga städer.
Områden medlikriktadström. Områden med växelström.
System Antal områden Antal invånare
I en stad användas två olika likströmsspänningar;
likriktad ström användes sålunda i 57 städer. Flera städer
hava två eller flera växelströmssystem; växelström
användes i 99 städer.
1 X 120 1 2 488
2 X 110 14 97 472
2 X 120 ! 5 213 528
2 X 150 3 23 491
S:a <220 V 23 336 979
2 X 220 34 900 581
2 X 250 1 17 000
Summa LS 58 1 254 560
190.110 22 124 554
220127 ! 53 271 855
3X220 18 87 993
3X150 1 23 8H4
3X110 2 2 400
2X110 2 ; 16 217
S:a <380 v| 98 526 883
380 220 i 28 ; 115 509,
Summa YS 126 I 642 392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
