Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 4 febr. 1928 - Fältstyrkemätningar från Motala rundradiostation, av byråingenjör Siffer Lemoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TEKNISK TIDSKRIFT
4 febr. 1928
nedledningarna ocli godtycklig- strålningsriktning. På
grund av delantennernas geografiska distans — i detta
fall cirka 1/i0 våglängd, motsvarande 36° vinkel —
uppstår i vissa riktningar en fasförskjutning, som
åstadkommer att strålningsintensiteten blir mindre än vad som
motsvarar strömmarnas summa. Betraktas fig. 2, varest
A och B beteckna nedledningarna, belägna på ett
vinkel-avstånd i förhållande till våglängden av 36°, kommer
tydligen för en vågrörelse, som samtidigt utgår från A
och B, fältmaximum att erhållas längs mittlinjen C—D
samt endast längs denna linje bli proportionell mot 2 /,
om I betecknar strömmen i varje nedledning. För fält-
(p — 2 (p! ■ eos (a — 18° eos ß) • eos (18° eos ß)
samt
<‡> max = 2 qjt eos (18° eos ß)..................... (6)
Antennens strålningskarakteristik kommer följaktligen
att bliva en från den rent cirkulära formen något
avvikande kurva (figur 3), vars värde är störst och lika
med den symmetriska antennens vinkelrätt mot
antennriktningen samt minst i riktning av antennens
förlängning. Denna minskning understiger emellertid i
föreliggande fall 5 % och är sålunda att betrakta av helt
underordnad betydelse.
Beträffande antennens och masternas geografiska
riktning hänvisas till vidstående figur 4, varav synes, att
densamma går i huvudriktning NNV—SSO under en
vinkel av cirka 34,5 grader med N—S linjen.
Data för mätningarna.
Vid bearbetningen av nu verkställda mätningar från
Motala har liksom tidigare använts Austins formel för
elektromagnetiska vågors utbredning
B^SO«.1^-*’**
d • X
Fig. 2.
styrkor i punkter, som ligga exempelvis i linjen A—B:s
förlängning, inträder däremot en fasförskjutning, vars
storlek bestämmes av den större vägsträcka, som
vågrörelsen har att tillryggalägga från den längre bort än
från den närmare belägna punkten. Fältstyrkans
resultant ø blir i detta fall lika med summan av fältstyrkorna
från A och B, dvs.
<p = q>t ■ eos a -f- rp1 ■ eos (a — 36°)......... (1)
= 29l. co« I a — 18°] - eos 18°
samt é max ^ 2 (pt • eos 18°............... (2)
För punkter P under godtycklig vinkel ß från
antenn-riktningen erhålles fältstyrkans storlek
(p = (pY ■ eos a + fi cos [« — (v2 — Vij\...... (3)
där v-y och v2 enligt figur 2 beteckna sträckorna PA och
PB:s vinkelavstånd. Denna ekvation ger löst ett å
där E betecknar elektriska fältstyrkan i millivolt per
meter. Övriga använda, i formeln ingående konstanta
värden voro såsom förut nämnts
antennströmstyrka I ± — 73,5 amp.
eff. antennhöj d hx — 78 meter
våglängd = 1 320 meter.
Efter insättning i ekv. (7) samt utbyte av Jt mot
IL eos (18 eos ß) erhålles ekvationen i generell, hyvsad
form
/•^^ 1 637,3.COS(i8°"°M) ...... (8)
Ej • d
varest k betecknar den s. k. dämpningskonstanten.
Redogörelse för mätningarna.
I syfte att få en så fullständig bild som möjligt av
fältintensitetens variationer inom den rayon, för vilken
Fig, 4, Karta visande antennriktningen.
p
Fig. 3. Antennens karakteristik.
samma vinkelvärde ß för olika avstånd varierande värde
å fältstyrkans resultant. Då det i främsta rummet här
intresserar känna räckvidden, dvs. fältintensiteten på
avstånd, som är stort i förhållande till våglängden ocli
nedledningarnas vinkelavstånd, kan man för praktiska
behov med tillräcklig noggrannhet approximativt sätta
ß< — ß samt
v2 — Vi = 36° ■ cos /J ............... (4)
Insätt ovan i ekv. (3) fås
$ = (px eos a -f fi • eos [a — 36° • eos ß\...... (o)
Motala-stationen närmast är avsedd, ävensom kännedom
om terräng av olika slag alstrad dämpning, ha
mätningarna utförts i fem riktningar, nämligen till
Karlskrona, Halmstad, Lysekil, Ludvika och Stockholm,
varjämte ett antal orter å Gotland undersökts. I tabellerna,
som i det följande tillhöra varje mätserie, finnas angivna
dels avlästa värden å fältintensiteten och
observationspunktens avstånd från Motala,- dels ur de som
medellinjer dragna kurvorna beräknade värden å
dämpnings-konstanten k för varierande avstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
