Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 7 juli 1928 - Sveriges internationella telefonförbindelser, av civilingenjör Sven Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1928
E LEKTROTEKNIK
119
förbindas med Tyskland, användes 4,5 mm opupiniserad
eller 3 mm pupiniserad kopparledning till Malmö, men
först starkströmsmikrofonen tillät sedermera förbindelse
Stockholm—Berlin. Dylika mikrofoner voro nästan
oundgängliga för den tidens långdistanstrafik. År 1909 kunde
man till och med försöksvis samtala med Paris
fastän samtalet dock lär ha hörts över på nästan
samtliga telefonledningar i hela norra Tyskland. Det är i
främsta rummet just överhörningsfaran samt risken för
överbelastning av förstärkarelamporna i
telefonöverdragen, som nu för tiden omöjliggör
starkströmsmikrofonens användning.
Under kriget var telefontrafiken med Tyskland
nedlagd men återupptogs strax efter vapenstilleståndet i
och med det att vi på hösten år 1919 fingo vår första
direkta kabelförbindelse med Tyskland, den cirka 140
km långa krarupkabeln
Kämpinge—Zarrenzin—Stralsund, innehållande en fyrskruv med ungefär 3 mm
ledare. Dämpningen i denna kabel var ungefär 1,7 neper
(ß l), varför det är tydligt, att telefonering genom
densamma baserades på de under krigsåren utvecklade
telefonöverdragen. Dylika ljudförstärkningsanordningar
kommo här till användning för första gången i Sverige.
Ljudförstärkningen skedde i Stralsund och Malmö. Då
ledningen Malmö—Kämpinge utgjordes av
kopparledning, är det givet, att den södra balansen å
tvåtrådsöverdraget i Malmö blev komplicerad. Stockholm fick nu
sin första direkta tid på Tyskland, */» timme till Berlin.
Den första kabelns två ledningar blevo snart
full-belastade och duplexen var ej trafikduglig, varför en
ny tysk kabel kom till stånd redan 1921. Kabeln nr 2
innehöll 3 krarupfyrskruvar av samma typ som den
första, på sträckan .Malmö—Kämpinge 4, varför helt
kabelförband nu erhölls å förstärkaresektionen Malmö—
Stralsund jämväl för de äldsta två ledningarna, varvid
även balansförhållandena för telefonöverdragen i Malmö
förbättrades. Stockholm fick nu en egen ledning på
Berlin och en på Hamburg och samtal ända ned till
Frankfurt am Main kunde snart utväxlas över
snöröverdrag i Berlin. (Med snöröverdrag förstås
telefonöverdrag utrustade med sådana kopplingsanordningar, att
förstärkning kan införas på förmedlingsstationen vid
förmedlad trafik.) Även Göteborg och Oslo fingo
tillsammans en ledning på vardera Berlin och Hamburg,
varvid dock tidsindelning måste tillgripas i Stralsund,
vilket ur driftsynpunkt var olämpligt, då tjut lätt
uppstod vid kopplingen å telefonöverdragen därstädes och
dämpningen till resp. Berlin och Hamburg var olika,
varför förstärkningen borde ha reglerats vid varje
skiftning. Denna olägenhet minskades, då sträckorna Berlin
—Stettin—Stralsund samt senare Hamburg—Stralsund
åren 1925 och 1926 kablifierades. Ett samtalstillfälle
Malmö—Leipzig inrättades därvid, men nedlades sedan, då
trafikförhållandena ej motiverade en sådan förbindelse.
Stockholms Hamburgledning var givetvis ej så god,
då sträckan Malmö—Stockholm utgjordes av 3 mm
ledning i motsats till 4,5 mm för Berlinförbindelsen. Till
Berlin skedde och sker samtalsbeställningen pr telegraf
som till Oslo och Köpenhamn.
Upprättandet av en överdragsstation i Mjölby i
samband med avpupiniseringen av kopparluftledningarna å
routen Stockholm—Malmö möjliggjorde först fullgod
ljudöverföring å ledningen Stockholm—Hamburg, i det
att förstärkning i Mjölby infördes även för denna
ledning hösten 1923.
Överdragningen i Mjölby slopades i juli 1925, då
Stockholm—Norrköpingskabeln inkopplades i trafik.
För 3 mm ledningarna blev avståndet Norrköping—
Malmö egentligen för långt, men den lilla försämringen
i dämpning uppvägdes mer än väl av den ökade
säkerheten. De kabelledningar, som å sträckan Stockholm—
Norrköping användas för långdistanstelefonering,
utgöras av svagt pupiniserade fyrtrådsledningar med en
gränsfrekvens av 5 500 hertz för stam- och 5 900 hertz
för duplexledningarna.
Förra sommaren fingo vi i sammanhang med
Internationella handelskammarens konferens i Stockholm vår
första telefonförbindelse med London och England, men
endast genom att Malmös direkta Stralsundförbindelse
tillfälligt slopades, så hårt hade de tvä
Tysklandskablarna nu belastats. Det var väl, att vi fingo
Londonförbindelsen så tidigt, ty trängseln i befintliga kablar
England—kontinenten är nu så stark, att man
experimenterar med högfrekvenstelefon för att utöka möjligheterna;
de första försöken pågå nu England—Belgien.
Trots att försök med kapacitetsbalansering gjorts, äro
icke duplexledningarna i de två första tysk-svenska
kablarna trafikdugliga på grund av överhörning, i det att
induktansen i kraruplindningarna synes variera med
lingström eller annan kraftigare strömbelastning, varför
erhållen symmetrering snart ånyo förstöres, sedan
ledningarna återtagits i trafik.
Förmedlad trafik har under årens lopp införts: år 1925
med Wien och Graz i Österrike och Prag i
Tjeckoslovakiet samt Basel, Zürich, S:t Gallen och Lausanne
i Schweiz Och dessutom den fria staden Danzig, år 1927
med Belgien, Paris och hela Schweiz. Stockholm fick
huvudsakligen för denna förmedlade trafiks skull sin
andra direkta Berlinledning hösten 1926.
Det sista största steget i utökande av våra
kontinentala telefonförbindelser togs med utläggandet av den
tredje Tysklandskabeln, vilken i motsats till de
föregående är byggd för fyrtrådsdrift. Den sista kabeln
innehåller 12 fyrskruvar, motsvarande 12
fyrtrådsförbindelser, och den utlades i augusti 1927. Se sid. 56 n:r 3 av
T. T., avd. Elektroteknik 1928. Härigenom erhölls icke
blott en numerisk utökning av förbindelserna utan även
X 102 l"r/.-.ek.
Fig. 2. Restdämpning k lörbindelsen 6003 ("jan. 1927). Delen
Stockholm—Stralsund av Stockholm—Berlin.
en synnerligen stor kvalitativ förbättring, i det att
förutom fyrtrådsdriftens införande i sjökabeln vanns
mycket förbättrade distorsionsförhållanden, vilket framgår
av fig. 2. Den nya kabeln är svagt pupiniserad med
en gränsfrekvens av 5 500 hertz och anses utgöra sista
ordet på sjötelefonkabelteknikens område. Inbyggningen
av pupinspolar å papperskablar för större djup är
nämligen ett ganska svårlöst konstruktionsproblem.
Vidlyftiga prov hade föregått denna konstruktion. Bl. a.
nedlades sommaren 1925 två provkablar i Nordsjön genom
Reichspostministeriums, Siemens & Halskes och Felten
& Guilleauines gemensamma försorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
