Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 3 nov. 1928 - Starkströmskabelinstallationer i U. S. A., av civilingenjör Bror Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FeBR. 1928
arbetsmetoder har man kommit därhän, att skarvarna
kunna anses starkare än själva kabeln.
Man har helt och hållet frångått principen, att skarvar
skola byggas av exakt samma material och på samma
sätt som kabeln, utan i stället försökt finna material,
vilka med de arbetsmetoder, som kunna komma till
användning utomhus, giva bästa resultat. För de lägre
spänningarna söker man göra skarvarna så billiga som
möjligt genom att använda fabriksgjorda bakelitrör och
-rörhalvor i stället för handlindad isolering. För de högre
spänningarna börjar man allt mer övergå till varnished
cambric band (svarta vaxduksband) samt så tunn olja
som möjligt i stället för pappersband och olja av den
sort som användes i själva kabeln.
Eftersom skarvarna förläggas i murade kabelbrunnar,
utsättas de ej för jordtryck eller andra svårare
mekaniska påkänningar. Ett till blymanteln lött blyrör kan
fördenskull tjäna som skarvmuff. Eftersom skarvens
hölje alltså blir fullkomligt tätt, behöver den boxmassa,
som användes för lägre spänningar, ej ha sådana
mekaniska egenskaper, att den kan motstå t, e. ett inre
oljetryck. Mellan 4 000 och 33 000 voit använder man
fördenskull en massa av ungefär samma konsistens som
tjock asfalttjära, vilken har lättare att tränga in i alla
skrymslen än vår hårda asfaltmassa, samtidigt som
arbetstemperaturen kan hållas lägre. Hård massa
användes upp till 4 000 voit.
Orsaken varför man börjat övergå till
varnished-cambric-banden framgår bäst av följande tabell:
öenomslagshållfasthet
Svarta varnished
cambric-band
Impregnerat
papper
1) för band, tagna direkt ur de
slutna plåtburkar, vari de
levereras, dränkta i olja... 52 kV/ram 32 kV/mm
2) för samma band, utsatta för
fuktig luft .............. 25 „ 2,7 „
3) för band från 2) efter
"urkokning" i olja.......... 50 „ 28 „
Fig. 4. Typisk installation av 75 kV-skarvar med oljereservoirer.
Horisontalprojektion. 1. Oljereservoir. Vertikalprojektion. 1. Reservoar
med oljeståndsglas. 2. 75 kV-skarv
(oljefylld). 3. Lågspänningsskarv
fylld med asfaltkompound.
Tabellen visar, att varnished-cambric-banden ej äro
tillnärmelsevis så känsliga för fuktighet som
pappersbanden. Det är visserligen sant, att "urkokning" av
såväl pappersband som dessa varnished-cambric-band
återgiver dem större delen av deras ursprungliga dielektriska
hållfasthet, men det får ej förglömmas, att stora
svårigheter förefinnas att urkoka den tjocka isolering, som
måste anbringas å en högspänningsskarv. Om
urkokningen göres flera gånger under själva pålindningen av
isoleringen, kommer svettningen från skarvarens händer
att ökas av värmen och inverka menligt på
isoleringsförmågan. Varnished-cambric-band äro dessutom
mekaniskt synnerligen överlägsna pappersband, enär de kunna
åtdragas hårdare utan att brista, en egenskap, som är
av största vikt, alldenstund en hård lindning lättare än
en lös kan göras homogen och fri från veckbildningar
med åtföljande luftblåsor. En skarv kan dessutom
isoleras med dessa band på ungefär hälften så lång tid som
med pappersband, varigenom dels arbetskostnaden
minskas — materialkostnaden är dock högre — och dels
den tid, under vilken isoleringen utsättes för den
fuktiga luften, nedbringas. 66 kV-skarvar, isolerade med
varnished cambric, behöva blott urkokas genom att,
sedan skarven färdiglindats, däröver hälla 110°C varm
olja. Sedan pålödes blyröret och fylles med kall olja.
Ingen som helst evakuering av skarven erfordras för
denna spänning. För högre spänningar än 66 kV
vidtagas emellertid alla tänkbara försiktighetsåtgärder.
Skarven evakueras under några timmar sedan blyröret
pålötts, varefter 110° varm olja får cirkulera därigenom.
Man gör sig förvissad om, att all fuktighet avlägsnats
genom att låta oljan, sedan den passerat skarven,
strömma ut i en evakuerad glasflaska, där alltså eventuellt
förefintlig fuktighet kommer att förgasas och grumla
oljan. När oljan passerar klar genom flaskan, avbrytes
processen, varefter tryck eventuellt anbringas för att
oljan må tränga in i skarvens alla skrymslen.
För att göra eventuella gasbubblor i isoleringen
mindre farliga har man efter en första evakuering av den
ännu ej oljeblandade skarven fyllt blyröret med
kolsyregas, varefter skarven ännu en gång evakuerats och
slutligen oljebehandlats. Kolsyrebubblor taga alltså
eventuella luftbubblors plats inuti isoleringen, och det har
befunnits, att så behandlade skarvar uppvisa bättre
hållfasthet än andra. Man antog, att kolsyran ej joniserades
så mycket, ej orsakade så höga förluster, som luft.
Senare laboratorieundersökningar synas emellertid visa,
att kolsyra tvärtom är orsak till större dielektriska
förluster (den del av dessa som
är att hänföra till jonisering)
än luft. Ökningen i livslängd
eller hållfasthet hos skarven
genom kolsyrebehandlingen
torde fördenskull vara att
tillskriva någon rent kemisk
reaktion, som ej äger rum i
frånvaro av luftens syre eller
kväve.
Det har tidigare nämnts,
att man frångått att använda
tjocka oljor i
högspännings-skarvar (över 33 kV) utan i
stället fyller dem med den
möjligast tunna mineralolja,
vare sig kabeln är
impregnerad med hartsolja eller ej. En
Saybolts viskositet på mindre
än" 400 sek. vid 20°C torde
höra till undantagen. Sådan
tunn olja tränger lättare in i den tjocka skarvisoleringen
och mindre risk för stelning vid låg temperatur och
tilltäppning av rören mellan oljereservoirerna (se nedan) och
skarvarna förefinnes därmed än med normal kabelolja.
Dessutom är att märka, att tunn olja uppvisar lägre
dielektriska förluster än tjock, kanske mest på grund
därav, att den är lättast att befria från vatten. Oljereservoirer
(expansionskärl), anbringas numera alltid på skarvar över
40 000 voit. Man har emellertid frångått de
bälgliknan-de anordningar, som lancerades för ett par år sedan.
XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
