Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 1 dec. 1928 - Brandskyddstekniska synpunkter och erfarenheter vid elektriska anläggningar, av kapten R. Götherström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1928
E LEKTROTEKNIK
211
omsorgsfullt för att ej bliva direkta brandanstiftare. Yid
handlamporna bör skyddskupans avtagande aldrig
tilllåtas.
Faran av provisoriska handlampor framgår av den
svåra olyckan i Centralgaraget här i Stockholm för någon
tid sedan. Enligt en av ingenjör H. Tisell verkställd
utredning har eldsvådan säkerligen uppkommit därav att
den montör, som fick sätta livet till, använde sig av en
provisorisk anordning med en sladd med en 150 watts
Lampa utan skydd. Lampan föll av någon anledning ned
och spräcktes samt antände uthälld bensin. I rum, där
tidfarliga oljor förvaras eller användas, bör således
endast fullgoda, permanenta elektriska anordningar komma
till användning.
Lampor och elektriska ledningar i dammiga och
brandfarliga lokaler böra på regelbundna tider rengöras.
Likaledes bör man t. e. i sågverk förhindra, att sågspån o. d.
samlas omkring obetäckta kablar, enär därigenom
kabelns avkylning förhindras och antändning kan ske.
Angående de elektriska motorernas skötsel må här
endast framhållas nödvändigheten av att Elektriska
inspektionens föreskrifter följas samt att motorerna regelbundet
överses och rengöras. Att omgiva motorerna med en
trähuv med eller utan plåtbeklädnad för att hindra
lättantändliga föremål att komma intill strömförande delar
har visat sig olämpligt. Dels bidrar huven till skadlig
uppvärmning av motorn, dels försvåras motorns översyn
och slutligen blir huven lätt en spån- och dammgömma.
Bättre är då att omgiva motorns strömförande delar med
finmaskigt metalltrådsnät.
De gamla knivströmbrytarne, med eller utan huv, som
nu glädjande nog inom industrien börja ersättas med
kapslade strömbrytare, böra noggrant skötas och
underhållas, enär desamma hava förorsakat många eldsvådor.
I ett sågverk hade den inkommande ledningen
kopplats till knivarna, och strömbrytaren manövrerades
medelst en längre lina, varigenom knivströmbrytaren
dragits på sned, så att en av knivarna kom att beröra
strömbrytarens järnhölje. Kraftig upphettning uppstod, sågen
antändes och brann ned.
Själva exporthallen i Göteborg under utställningen 1923
räddades endast genom en tillfällighet från en eldsvåda,
orsakad av en dålig knivströmbrytare, som ej blivit
riktigt tillslagen.
Trots vanliga överdrifter vid bedömningen av
industriella anläggningars brandfarlighet visar en sorglig
erfarenhet att denna c-j är ringa. Brandförsäkringsbolagen fordra
därför för industriella anläggningar och större
magasinslokaler, att den elektriska anläggningen skall vara så
anordnad, att de delar av ledningssystemet, som icke
ständigt behöva användas för överföring av ström till
för-brukningsapparat, kunna genom lätt tillgängliga av-
BOO
£00
UOO
300
200
/OO
5ka de- nesf*
er3cr/Vn/nj mi/lior&ër
/-Gif-yoo /ooo km
5o_
Abncessionerac/
/ed-\ mhjs/önoc/ i "tusen km.
1923
/92’t
1925
1926
Fig. 17. Antal elektriska eldsvådor
1922—1926.
£)r /9/y !5 /b n IB & 20 2/ 22 B3 ZS 26 27 3S ?3 3a
Fig. 18. Jämförelse mellan skador genom elektriska
fenomen samt koncessionerad ledningslängd,
försäkringsbestånd och utbetald brandskadeersättning åren 1914—1926.
stängare göras spänningslösa, varjämte fordras, att
avstängning sker under den tid på dygnet, då arbete ej
pågår.
Dessa bestämmelser äro numera utvidgade att gälla
även för elektrisk anläggning, som utföres efter den 1
januari 1926 vid lantgård. Tyvärr är det så, att dessa
bestämmelser sällan efterföljas. Man kan sålunda t. o. m.
finna fabriker, som stått övergivna långa tider men
ändock ha spänning på hela nätet. Ansvarslöst enligt min
mening.
För att påminna om nödvändigheten att bryta
strömmen ha genom Elektriska inspektionens försorg
tillverkats billiga anslag med texten: "Bryt här, då strömmen
icke användes".
För att strömbrytarne skola vara lätt tillgängliga, böra
de placeras utomhus eller nära ingången, så att den som
bryter strömmen ej behöver lysa sig med tändstickor. I
varje fall bör den ej anordnas, så som jag nyligen fann
den i en snickerifabrik, där man för att komma åt
hu-vudströmbrytaren måste gå två halvtrappor upp, genom
den största fabrikssalen och sedan stiga upp på en
fräsmaskin!
Jag har talat om många felkällor på grund av dåligt
underhåll och skötsel av industriella elektriska
anläggningar, men glädjande nog synas dessa anläggningar
särskilt inom den större industrien på senare åren
avsevärt förbättrats. Införandet av helkapslad materiel samt
svrefasta ledningar och armatur, strängare
fabrikskontroll och noggrannare besiktningsväsen äro helt säkert
de viktigaste orsakerna härtill. Man behöver numera
endast studera katalogerna från de större tillverkarne
och försäljarne av elektrisk materiel för att finna, att
i/randskyddssynpunkterna av dem allt mer och mer börja
beaktas, vilket även är en tvingande nödvändighet.
Också synes antalet elektriska eldsvådor åtminstone
tillfälligt vara på nedåtgående. Om man tar hänsyn till
den väsentliga ökningen av installerad materiel, blir den
relativa minskningen av de elektriska eldsvådornas
skador högst betydande, som framgår av sammanställningen
i fig. 18, uppgjord av överingenjör Torsten Holmgren.
Mina herrar, det kan ju synas egendomligt att jag här
avhandlat helt vanliga, till synes självklara fall, men jag
har utgått från den satsen: "Alla förnuftiga människor
känna dessa råd, men erfarenheten visar, att många ej
följa dem" och när det är fråga om den ur
nationalekonomisk synpunkt betydelsefulla brandskyddsverksamheten,
är det ej de intressanta undantagsfallen, som äro
avgörande, utan de vanligaste i dagliga livet förekommande,
som äro av största betydelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
