Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
KEMI 3
Redaktör: EVERT NORLIN
INNEHÅLL: Om kornstorleksbestämningar, av civilingenjör Donovan Werner och fil. stud. Stig Giertz-Hedström. —
Filtreringsanordning, av civilingenjör Karl-Ivar Skärblom, — Föreningsmeddelanden. — Litteratur.
OM KORNSTORLEKSBESTÄMNINGAR.
Av civilingenjör DONOVAN WERNER och fil, stud. STIG GIERTZ-HEDSTRÖM.
Såväl för vetenskap som teknik har frågan om
finkorniga materials kornstorleksfördelning under de senaste
åren visat sig äga en mycket stor betydelse.
Det är främst inom jordartsforskningen som man
börjat arbeta med problemet att mäta kornstorlekar och
att i ett finkornigt material fastställa proportionerna av
do ingående kornstorleksklasserna eller den s. k.
korn-storleksfördelningen. Föregångsmän på detta område
(den mekaniska jordartsanalysen) äro A. Atterberg (1)
och Sv. Odén (2—4).
Föreliggande framställning avser närmast att redogöra
för
1) några av villkoren för att en
kornstorleksbestäm-ning å finkornigt material, speciellt enligt
sedimenta-tionsmetoden, skall giva ett gott resultat, dvs. ha minsta
försöksfel,
2) en ny metod och apparat för
kornstorleksbestämningar, närmast för tekniskt bruk,
3) några med denna metod och apparat utförda
provningar å huvudsakligast tekniska material.
Av den till största delen vetenskapliga litteraturen på
området har endast en obetydlig del av mera allmänt
intresse medtagits i den bifogade bibliografien.
Då man vetenskapligt eller tekniskt arbetar med
heterogena system, dvs. system, vari ingå minst två olika
faser, t. e. en fast och en flytande fas, så gäller i
allmänhet, att de" kemiska omsättningarna äro beroende av
fasernas totala beröringsyta (för en fast fas t. e. dess
totala partikelyta) och att de mekaniska förloppen äro
beroende av de enskilda partikelytorna hos de
finfördelade faserna, dvs. storheter, som, på några undantag när,
bero av och direkt kunna beräknas med kännedom om
de fördelade fasernas kornstorleksfördelning.
Sålunda är det möjligt, att med kännedom om
korn-storleksfördelningen undersöka och kontrollera sådana
finkorniga tekniska produkter, vilkas kvalitet är
beroende av kornstorleken, som cement, slip- och polermedel,
kolpulver, färgämnen, konstgödselmedel, leror för
keramiska ändamål och tegelbränning, vidare undersöka
sådana tekniska processer, som arbeta med finkornigt
material i form av suspensioner eller uppslamningar såsom
våtanrikning av malmer och råslamsmalning vid
cementtillverkning, samt slutligen att mera ingående prova
sådana maskiner, som producera finkornigt material eller
material av viss kornstorlek såsom kvarnar och
vind-separatorer.
Den äldsta metoden för kornstoiieksbestämning är
siktanalysen, varvid materialet uppdelas i
kornfraktioner medelst olika siktar. Vid grövre material, t. e.
betongsand, är man tillräckligt betjänad av denna metod.
De s. k. "Fullerkurvorna" för betongsand bygga
uteslutande på sådana provningar och angiva betongsands
lämpligaste kornsammansättning för erhållande av högsta
betonghållfasthet.
Siktanalysen kan dock endast användas för
bestämning av kornstorleksklasser med en minsta korndiameter
av c:a 0,05 mm. Den finaste sikten för detta ändamål
håller 325 maskor per tum och har en fri maskvidd av
0;044 mm (44 ju, 1 /.t = 0,001 mm). Medeltoleransen för
en sådan sikt är emellertid 8 % och maximitoleransen
90 %. Föreligger alltså ett material, som håller en
avsevärd del partiklar mindre än 0,044 mm, så är siktanalysen
otillräcklig och ofta utan värde. (Jfr ex. nedan.)
Det är därför i sådana fall nödvändigt att tillgripa
andra mätmetoder och då av mera indirekt natur,
såsom de s. k. slamningsmetoderna, som bygga på att
materialkorn sjunka i vätskor med en hastighet, som beror
av storleken.
För sfäriska partiklars fria fall i vätskor av oändlig
utsträckning gäller den kända STOKEs’ska formeln (5),
= 2 g (a—gm) r2
9
där v = den enskilda partikelns fallhastighet,
r — „ „ „ radie,
a — det undersökta materialets spec. vikt,
am = vätskans spec. vikt,
rj = vätskans viskositet,
g = accelerationen vid fritt fall.
För icke sfäriska partiklar gäller formeln icke strängt,
men giver det oaktat ett ändamålsenligt mått på
partikelstorleken, som betecknats med ekvivalentradie. En
sfär av ifrågavarande material med samma radie som
ekvivalentradien hos partikeln faller lika fort som denna
i vätskan.
En granskning av Stokes’ formel för att utröna dess
giltighet vid Sedimentation i olikformade cylindrar har
utförts av R. Ladenburg och resulterat i formeln,
v= 2 g (o—Om) r-
^[l + ^][l + S,.^]
där
q = sedimentationscylinderns radie
L = „ längd
Ladenburg har således påvisat, att
sedimentations-hastigheten varierar med cylinderns längd och radie.
En apparat för sedimentationsanalys bör ha stor
cylinderlängd i förhållande till radien hos de sedimenterade
partiklarna.
På den Stokes’ska formeln basera sig alla
kornstorleksbestämningar enligt sedimentationsmetoden.
För tillämpningen av denna princip ha olika
apparater konstruerats från relativt enkla slamningscylindrar
ro MARS
1928
ÅRGÅNG
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
