- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Kemi /
37

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

kemi

’37

brygga, på vars förskjutbara del provet lägges kant i
kant med en barytvittplatta. Till apparaten hör en
färgskala motsvarande Ostwalds 24-delade färgcirkel,
ut-färgad på små yllefiltbitar. Genom förskjutning av
färgskalan och kompensation med vitt eller svart eller
bådadera, kunna båda synfälthalvorna göras identiska.
Placeras nu på fotometerokularet en för ändamålet avsedd
lupp, kan den i vänstra bländaren befintliga bilden av

Fig. 13. Krügers tillsatsapparat för färgtonbestämning.

färgskalan, vit- och svartplattan överblickas, sedan man
först genom mätskruvens inställning på 0 avbländat
bilden av provet. Härvid erhålles t. e. en bild av d t
utseende som fig. 14 visar. Då två av den vänstra
kvadratiska öppningens sidor äro graderade i 10 delar, är
det lätt att angiva det mot provets tonfärg svarande
färgnumret, i detta exempel tydligen 4, 6.

III. Den praktiska användningen av Ostwalds färglära och
Pulfrichs Stufenfotometer.

Ingen vill väl förneka, att de industrier, som
standardiserat sina produkter, härigenom vunnit många
ekonomiska fördelar tack vare förenklad och därmed
förbilligad tillverkning. Den industri, som gått i spetsen
för standardiseringssträvandena, är maskinindustrien,
men så har den kanske även haft lättast att genomföra
clem, då en systematik av maskinelementen redan fanns,
innan behovet av urval uppstod, och då ett fastläggande
av bestämda typer, här icke stöter på matematiska eller
mättekniska svårigheter. Helt annorlunda förhåller det sig
med produkter, som erhållas vid förarbetning av fibrösa
råmaterial, således ifråga om textilindustriens
produkter. Beträffande
garnnummer, vävnadstyper
och dylikt är ju en
standardisering tänkbar och
är även till en ringa grad
genomförd, men hur skall
man kunna åstadkomma
ett urval bland alla de
färgnyanser, i vilka var-

enda textilprodukt föres

i marknaden. Vi förstå

hur ekonomiskt hälsosam
en standardisering vore
just på detta område. Emellertid är en standardisering
icke möjlig utan en föregående systematisering. En
systematisering på objektiv grund är på andra sidan icke
genomförbar utan mätningsmetoder, medelst vilka de
storheter mätas, som entydigt bestämma det ifrågavarande
objektet eller företeelsen.

Genom sin geniala färglära har Ostwald givit oss
möjligheter att verkligen försöka åstadkomma en
standardisering även inom detta förut otillängliga område. Jag

säger "försöka", då det ännu måste anses för tidigt att
uttala en bestämd uppfattning om, huruvida
standardi-serina:ssträvandena komma att krönas med framgång.
Emellertid tycks förtroendet för Ostwalds system
åtminstone inom tyska textilkemistkretsar bliva allt
starkare.1 Sålunda har "Verband der Deutschen
Veredelungsanstalten für baumwollene Gewebe", Leipzig, låtit vid
"Deutsche Werkstelle für Farbkunde", Dresden, utfärga
en serie standardfärger, "Farbnormen", på bomullsväv

Det härvid använda förfaringssättet för utfärgningen
av de bestämda standardfärfferna kan hava ett mera
allmänt intresse, varför en kort redogörelse för detsamma
kan vara på sin plats2.

Om man färgar en väv, vars vithet motsvarar
beteckningen a, med ett visst färgämne i geometriskt
tilltagande koncentrationer t. e. 0,25, 0,50, 1,0 2,0...
procentiska lösningar, bestämmer de uppkomna färgernas
vithalter och grafiskt framställer härvid erhållna
resultat, varvid koncentrationerna lämpligen uppsättas i
logaritmisk skala, visar det sig, att denna kurva, som
representerar sambandet mellan färgbadets
koncentration och vithalten hos den färgade väven,
"Weissverdünnung skurve", är en i det närmaste rät linje.

Ur denna kurva kan således avläsas, vilken
koncentration i färgbadet, som motsvarar en återstående vithalt
av t. e. p. Ju läarre koncentrationen är i detta fall,
desto större anfärsrninarsförmåffa har färg-ämnet. Med
Stufenfotometerns hjälp kan således ett färgämnes
an-färg-ningsförmåga kvantitativt bestämmas. Enligt
Ostwald angives anfärgningsförmågan genom det antal
gram fibermaterial, som av 1 gram färgämne färgas till
en återstående vithalt av l — 8,9 %.

Emellertid tilltager vid kraftigare färgning även
svarthalten, samtidigt som i allmänhet även en förskjutning
av färgtonen gör sig gällande3. Generellt representeras
således alla medelst ett visst färgämne framställbara
färger av en rymdkurva i Ostwalds färgkropp. För
grafisk framställning projicieras denna kurva lämpligen
dels på dubbeikonens bottenplan, dels på den närmaste
färgtonlika triangeln (se fig. 8). Exempel på sådana
utfärgningskurvor återfinnas i fig. 15 och 16. Dessa
kurvor äro mycket värdefulla, då ju ur dem kan utläsas,
vilka färgnyanser, man direkt kan erhålla med
ifrågavarande färgämnen.

Gäller det att färga ut en viss färgton, som icke kan
åstadkommas med något tillgängligt färgämne, kan man
under vissa förutsättningar lyckas härmed genom
blandning av två färgämnen. För att de erhållna
blandningsfärgerna icke skola bliva behäftade med för stor svarthalt
böra de använda färgerna befinna sig rätt nära varandra
på färgcirkeln. Ett exempel visar lättast, hur man kan
gå tillväga för bestämning av förhållandet mellan de två
färgämnena för den önskade färgtonens erhållande.

Antag att man vill utfärga 4 pa och att härför
ben-zolichtgelb 4 GL extra och benzolichtorange 2 RL finnas
till förfogande. Av föregående undersökningar på dessa
båda färgämnen vet man, att för erhållande av renhet.s-

1 E. Ristenpart, Die Ostwaldsche Farbenlehre und ihr Nutzen
für die Textilindusti-ie, Theodor Martins Textilverlag, Leipzig
1926.

E. Klähke, Farbnormung, Melliands Textilberichte, 7, 848.
(1926).

K. Volz, Ausgewählte Farbnormen auf Baumwolle, Z. ges.
T ext.-Ind., 192T, 9.

W. Schramek, Die Normierungsbestrebungen in der
Textilindustrie unter besonderer Berücksichtigung der Normierung der
Farben, Melliands Textilberichte 8, 1036, (1927).

2 E. Klahre, Farbenlehre und Färberei, Melliands
Textilberichte, 7, 345, (1926).

3 Denna färgtonförskjutning- förklaras enligt Ostwald genom
förefintligheten av den spektrala luckan i färgtoncirkeln.

Fig. 14. Synfältet i den kvadratiska
öppningen vid påsatt lup.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:23:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928k/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free