Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1928
kemi
’63
Preservativ Dödande konc. Kg pr kbf.
Lönnvedskreosot ......................,10 ,0283
Alkalilöslig del av d:o............,05 ,0141
Rå bokveds kreosotolja 180
—260 C...........................,12—,24 ,036—,068
Dest. bokvedskreosotolja ... ,05—10 ,0141—,0283
Alkalil. del av d:o....................,025—05 ,007—,0141
Koltjärekreosotoljor ..............,35 ,099
Fluornatrium ............................,25 ,07
Klorzink .....................,50 .14
Formaldehyd.
Den amerikanska formalinmarknaden behärskas för
närvarande av fyra fabriker, av vilka endast en är
förbunden med en kolningsindustri. De övriga
kolningsin-dustrierna, som bedrivit formaldehydtillverkning, hava
nedlagt sina fabriker och i stället överlåtit sin marknad
på de i gång varande för att härigenom skapa ett bättre
pris på formalin och en säker marknad för sin metanol.
Av de fyra formalinfabrikerna tillverkar en av dem lika
mycket som de övriga tillsammans.
Formaldehyd framställes ännu så länge uteslutande
genom katalytisk oxidation av metylalkoliol med
koppar som kontaktsubstans. Försök hava givetvis utförts
att använda andra katalysatorer men utan bättre
resultat. Vanadiumpentoxid har givit ett utbyte av 90 % av
det teoretiska, men kontakterna äro mera komplicerade
att tillverka. Det är också svårt att undvika
alkoholförluster i okondenserbara gaser, då processen fordrar
ett luftöverskott av 8—10 gånger den teoretiska
mängden.
De bäst arbetande fabrikerna hade ett utbyte av
85—90 % av teorien eller omräknat i praktiskt brukliga
siffror 1,7—1,75 kg 40 %-ig formaldehyd per kg
metanol, och då formalinlösningen är kalkylerad hålla
omkring 12 % metanol.
Vad beträffar kontaktproppen, utfördes den på sedan
lång tid brukligt sätt av kopparväv, som rullas eller i
form av skivor, som staplas till en propp. Storleken
varierade högst betydligt och proppar användes med
diameter av 110 mm ned till 40 mm samt en längd
varierande från 70 till 50 mm. Man bör emellertid
använda kontakter av små diametrar, enär värmeledningen
från proppens mitt annars blir för liten med åtföljande
temperaturstegring och sönderfallande av bildad
formaldehyd. Det vid reaktionen utvecklade värmet är
betydligt mycket större än den värmemängd, som åtgår att
höja gasblandningens temperatur till
reaktionstempbra-turen och kontaktrörets exponerade yta bör därför vara
så stor som möjligt i förhållande till kontaktmassan, så
att god strålning erhålles. Härmed följer högre
omsättning, större produktion samt mindre förbrukning av
kontaktsubstans per kg tillverkad vara. Visserligen har
man i alkohol-luft-blandningens sammansättning i sin
hand att reglera temperaturen, och man kan genom att
göra blandningen magrare eller fetare resp. höja eller
sänka temperaturen, men liela ens strävan är givetvis
att arbeta med minsta möjliga överskott av alkohol och
härigenom minska förluster vid återvinningen av
oomsatt alkohol. Fig. 25 visar konstruktionen av en
kontaktapparat med blandningsmunstycke för luft och
alkoholgas. Någon närmare förklaring av anordningen
behövs ju knappast, då konstruktionen med tydlighet
framgår av figuren. Materialet, i vilket apparaten utfördes,
var på de ställen, jag besökte, koppar, men det är bättre
att använda nickel eller monelmetall, som hava mindre
benägenhet att deltaga i reaktionen. Nickels katalytiska
effekt vid formaldehydprocessen är endast 1/6o av kop-
pars, och man bör genom användning av lämpligt
material så långt möjligt förhindra bireaktioner på de varma
ytorna i apparaturen. Reaktionen skall uteslutande
försiggå i kontaktkroppens kapillärer.
Den vanligaste metoden till dato inom amerikansk
for-maldehydpraxis att framställa
metylalkohol-luftblandningen har varit att använda en för alla
kontaktapparaterna i systemet gemensam* alkoholkokare, i vilken
alkoholen förgasas under ett mindre tryck och härefter
blandas med luft i ett munstycke omedelbart före kontakten.
Detta är en ganska rå reglering av blandningen och
fordrar ett ideligt passande av kranarna. De modernaste
fabrikerna använde sig av samma praxis, som jag antar
de flesta göra i Europa, nämligen att låta luft passera
genom alkohol av konstant temperatur. Ångtensionen
är ju bestämd för varje temperatur, och jag är således
säker att alltid erhålla en lämplig blandning för katalysen.
Jag kan efter behag öka eller minska gasmängden men
ändå alltid vara säker att hava det rätta
blandningsförhållandet. Allt det gamla pratet och diverse patent om
framställning av alkohol-luftblandningar genom att
låta avmätta mängder sprit möta avmätta mängder
förvärmd luft enligt motströmsprincipen är framkommet av
ekonomiska skäl och leder till svårigheter i praktiken.
Luftens renhetsgrad är däremot av större betydelse
och framför allt måste halogen undvikas. Skulle
svårigheter uppstå på denna grund är bästa sättet att låta
luften passera en metylalkoholskrubber, innan den går in
på karburatorn.
De från kontaktapparaterna kommande gaserna
innehålla ett överskott oomsatt alkohol, som så fullständigt
som möjligt måste återvinnas. Metoden för denna
återvinning kan utföras på olika sätt, och schematiskt återges
Fig. 25. Kontaktapparat.
i fig. 26, en för närvarande använd metod. De varma
gaserna ingå i en kolonn med tre bottnar, passera denna
och nedkyles i kondensator. Kondensatet användes
som kylmedium och påmatas kolonnen igen. De
alkohol-foimaldehydhaltiga okondenserbara gaserna gå vidare
och passera en rektifikationskolonn, som påmatas med
vatten, och i vilken gasen befrias från formaldehyd och
största delen alkohol. De avgående gaserna kylas i
kylare samt tvättas slutligen fullständigt med vatten
i skrubber. Kondensaten från resp. kylare och kolon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
