Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
KEMI io
Redaktör: EVERT NORLIN
INNEHÅLL: Stearinindustriens värmeförbrukning, av civilingenjör K. E. Skärblom. — Relationen mellan lösningars
elektriska ledningsförmåga och deras ångtryck samt relationens innebörd, av bergmästare Th. Dahlblom. — Ett
modernt kalkbrott i Belgien, av ingenjör Åke Dahlgren.
STEARININDUSTRIENS VÄRMEFÖRBRUKNING.
Av civilingenjör K. E. SKÄRBLOM.
Nutidens fettsyreindustri använder för framställning
av de fria fettsyrorna ett av följande fyra
förfaringssätten.
1. Fetten sönderdelas genom kokning med vatten
under högt tryck i närvaro av små mängder alkali, av
vilka väl nästan uteslutande kalk eller magnesia komma
till användning. Efter skedd spaltning och sedan del
bildade glycerinvattnet avskilts, sönderdelas den
bildade tvålen genom kokning med syravatten (vanligen
svavelsyra) och fettsyrorna befrias genom tvättning med
hett vatten från mineralsalterna,
2. Fetten sönderdelas genom kokning med vatten och
en ringa mängd (1/2—11/2 %) "Twitchell-" eller liknande
’ reaktiv", och det bildade glycerinvattnet avlägsnas.
3. Fetten sönderdelas genom behandling med
koncentrerad svavelsyra, varefter den sulfurerade massan kokas
med vatten (acidifieringsmetoden).
4. Fetten sönderdelas medelst enzymer, som utvinnas
ur vissa växters frön, av vilka Ricinusväxtens väl
uteslutande komma till användning.
Det säger sig självt, att vid alla dessa metoder får
man utom själva fettsyrorna, som biprodukt ett mer eller
mindre koncentrerat och mer eller mindre rent
glycerin-vatten, som naturligtvis efter rening koncentreras och
eventuellt destilleras i en särskild avdelning i fabriken.
Förfaringssätt 4 tillåter icke en för
destillationsända-mål tillräckligt stor spaltning av den använda råvaran.
Dessutom förstöres det använda enzymet vid
temperaturer över 42°. Det begagnas därför uteslutande för
lösare fetter av tvål- och såpfabriker, som önska vinna ett
särdeles rent glycerinvatten som biprodukt.
Förfaringssätt 3 (acidifieringsförfarandet) användes nu för tiden
sällan för råvarorna, men oftare för mellanprodukterna,
för att vinna större utbyte av fasta fettsyror. För
stearin- och olj syreindustrien användes alltså huvudsakligen
förfarandena 1 och 2. Dessa båda torde med hänsyn till
utbyte vara likvärdiga, under det att förfaringssättet 3
uppvisar större förluster, då vid behandlingen med
koncentrerad svavelsyra i synnerhet glycerinet förstöres.
Då denna fabrikation använder ungefär 100 % och
däröver av råvarans vikt stenkol, inses utan svårighet,
att denna industri är en betydande värmeslukare och
en förbättring av dess värmeekonomi ingalunda är
utsiktslös.
Den fabrik, vid vilken dessa undersökningar utfördes,
arbetade enligt Twitchellförfarandet.
Värmeförbrukningen vid de olika stationerna i fabriken bestämdes
antingen genom direkt uppmätning enligt
strypflänsmeto-den eller genom beräkningar, där så var möjligt. De
förra undersökningarna utfördes av civilingenjör A.
Ros-borg. Beräkningarna för de stationer, där inga direkta
ångmätningar behövdes, gjordes av förf. Ångförbruk-
ningen på en del mycket små stationer, såsom
vekflät-ningen, upparbetningen av smutsfett, stearinsmältningen,
kunde endast uppskattas.
Ångpanneanläggningens verkningsgrad hade förut
bestämts av förf. Fabriken hade en högtryckspanna, som
levererade ånga av 11 kg abs. tryck. Denna ånga
överhettades till 276° och avgav en del av sin energi i en
med en elektrisk generator sammankopplad ångmaskin
och användes sedan delvis för glycerinvattnets
koncentrering och matarevattnets uppvärmning. Utom
högtryckspannan ägde fabriken även en
lågtrycksanläggning arbetande med 6 kg abs. tryck och försedd med
överhettare, i vilken ångan överhettades till 220°.
Denna anläggning levererade ånga till fabrikens olika
stationer och även till en del ångdrivna pumpar.
Då ovannämnda ång- resp. värmemätningar till följd
av det därmed förenade stora arbetet icke kunde
samtidigt utföras på alla driftsstationerna, ej heller under ett
helt år, så måste vi inskränka oss till att på varje
försöksstation bestämma ångförbrukningen i förhållande till
den där förarbetade varumängden. Naturligtvis är ett
sådant tillvägagångssätt behäftat med icke så liten
osäkerhet. Mätningarna kunde icke döljas för arbetarna och
dessa voro, helt mänskligt för övrigt, nog gärna benägna
för att vid dessa tillfällen mera än eljest spara på ånga.
Man kunde alltså förutse, att rätt betydande
obestämbara förluster skulle visa sig.
För att överföra värmeförbrukningen till 100 kg
råvaror måste de på de olika stationerna erhållna resultaten
anslutas till ett driftsschema, naturligtvis så nära som
möjligt sammanhörande med arbetssättet under
provningstiden. Av vissa skäl måste jag härtill välja det
föregående ’ årets genomsnittsresultat som underlag.
Detta framställningsschema synes i fig. 1.
De olika driftstationerna hava som synes utmärkts
med rektanglar, i vilka stationens beteckning och
mängden därstädes i arbete befintlig massa i kg införts.
Massans gång under fabrikationen utmärkes av pilarna.
Förlusterna vid driften ändras något olika år och torde i
genomsnitt hålla sig omkring 5 %. De uppgingo det år,
för vilka undersökningar utfördes till 6 % av råvarans
vikt. Varje arbete ger naturligtvis upphov till förluster,
men det är omöjligt att angiva, huru stora de äro på var
särskild station. I alla händelser torde man knappast få
antaga mera än högst 2,2 % förluster av råvarans vikt
beroende på läckage, vägningsförluster och direkta
mekaniska förluster vid massans behandling. Då dessa
förluster till icke oväsentlig del bero av råvarans kemiska
beskaffenhet (vattenhalt osv.), har förf. sammanfört dessa
förluster på smältnings- och reningsarbetet. Det återstår
alltså 3,8 % förluster, för vilka ingen annan grund
finnes än, att de uppstått vid massans destillering. Dessa
13 OKT.
1928
ÅRGÅNG
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
