Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 12 jan. 1929 - Tekniskt och kommunalpolitiskt chefskap - Mekanisering och arbetstillgång i Förenta staterna, av C. Reuterskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1929
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
17
till chefen göra påpekanden och erinringar, väcka
förslag, anhålla om upplysningar, påkalla utredningar
m. m. dyl. allt naturligtvis inom ramen för
vederbörandes verksamhetsfält, Om vid sådana kanske
ofta under hand och i förbigående givna uttryck för
borgarrådets uppfattning, chefen finner sig själv äga
samma mening, ehuru han tidigare ej haft sin
uppmärksamhet riktad på förhållandena ifråga, bör ju
saken självfallet bli ordnad i den riktning
borgarrådet ansett lämpligt. Intager däremot chefen en
annan ståndpunkt, behöver borgarrådets mening ej
leda till efterföljd. Han har ej befogenhet att ge
några order till chefen, utan kan blott uttala
önskemål. Han kan meddela chefen sin mening om, hur
en utredning skall verkställas och i vilken riktning
han anser, att den borde gå, hur en remiss skall
besvaras, uppmana till framställning avseende det
och det m. m. men han har ej befogenhet att härom
giva tillsägelse. Ej heller kan han ge order avseende
arbetens bedrivande o. dyl. Men självfallet är blotta
tillkännagivandet av den uppfattning borgarrådet
hyser i skilda frågor ofta nog för att chefen — om
det ej gäller meningsskiljaktigheter av mera
betydelsefullt slag — mot sin egen övertygelse skall villfara
borgarrådets önskningar. I detta förhållande
föreligger en källa till allvarliga betänkligheter.
Naturligtvis kan en ansvarskännande chef ej arbeta och
handla mot sin övertygelse blott på grund av en
personlig påstötning, men även om chefen är aldrig så
självständig till sin natur, ligger det dock nära till
hands att han för det goda samarbetets skull, där så
enligt hans mening utan olägenhet kan ske, skall
taga all den hänsyn som är möjligt till borgarrådets
mening.
Det kan ej hjälpas, borgarråden betraktas och
böra kanske i viss mån betraktas som överchefer,
vilka i sådan egenskap dock endast göra sig gällande
vid sidan av författningen. Detta dels på grund av
förefintlig duglighet, dels till följd av den hänsyn
den underordnade gärna tar till den överordnade.
Ställningen av över- och underordnad får väl
nämligen i verkligheten om ej författningsmässigt anses
föreligga.
Här kräves uppenbarligen å ömse sidor takt.
måttfullhet, klokhet, nödig hänsyn till
lämplighetssynpunkter och framför allt omdöme och smidighet föi
att ett fruktbringande och personligt gott samarbete
skall råda mellan borgarråd och chef. Om dock, trots
allt, enighet ej kan uppnås vid de överläggningar om
viktiga frågor, som självfallet torde föregå beslut,
har borgarrådet, om han vill driva saken, endast att
underställa spörsmålet vederbörande styrelses
prövning. Detta torde lämpligen kunna ske på det sätt,
att borgarrådet-ordföranden hemställer till nämnden
att vederbörande kontor — chef — får i uppdrag
att utreda det ifrågavarande spörsmålet, som sedan
i vanlig ordning föredrages inför styrelsen.
Helt naturligt vill ett borgarråd ej gärna tillgripa
en dylik åtgärd, särskilt om chefen har en sakligt väl
grundad uppfattning, således en sådan, som ej utan
vidare kan förklaras vara oriktig. Denne kan ju
tvärtom ha fullgoda skäl för sin ståndpunkt och är då
all aktning värd, om han ej ger vika. Men det finns
utan tvivel fall. då ett borgarråd, sin plikt och
uppfattning likmätigt, med kraft måste ingripa gent emot
en chef, som ej är vuxen sin ställning eller i en viss
fråga intager en uppenbart orimlig ståndpunkt.
Den fara, som föreligger vid samarbete mellan
borgarråd och chef, då skilda meningar föreligga, är
uppenbarligen, att den förre i vissa fall kan gå för
långt i fordringar på medgivanden, medan den
senare allt för villigt, kanske närmande sig
självupp-givelse, går borgarrådet till mötes. Det är här ej
uteslutet, att cheferna, särskilt de efter
borgarrådsinstitutionens tillkomst antagna, utan att närmare
tänka på saken själva anse sig som i vanlig
tjänstemening underordnade. Åtskilligt tyder därpå, vilket
ej minskar vanskligheterna, Det gäller för
borgarråden att ej överskatta och missbruka sin ställning
och för cheferna att bruka sin utan underskattning.
Saken är av stor vikt och stadens bästa kräver, att
man å båda sidor förfar med urskiljning, takt och
måttfullhet. Ej minst gäller det att tillämpa
självkritik och självrannsakan samt att med all kraft
tränga tillbaka obehöriga intressen, varifrån de än
komma. Genom förordningar och instruktioner torde
emellertid föga vara att vinna. Det är här som
överallt i livet. Det mesta för att ej säga allt beror på
personen, dennes omdöme, förmåga och självtukt,
mycket litet på de befogenheter, med vilka han
författningsenligt är utrustad. Där de erforderliga
egenskaperna saknas å endera eller på båda sidorna, där
kunna betänkliga missförhållanden uppstå även med
de mest utförliga författningar, förordningar och
instruktioner. Där åter såväl borgarråd som chef äro
vuxna sina uppgifter och äga de nödiga betingelserna
för ett gott samarbete bliva stadens angelägenheter,
på vad dem beror, säkerligen väl skötta, även om
blott konturerna av en förordning, som reglerar deras
inbördes ställning, förefinnas. Var och en tillämpar
då sin egen, på sunt förnuft fotade, ehuru oskrivna
författning.
MEKANISERING OCH ARBETSTILLGÅNG I
FÖRENTA STATERNA.
Under vistelse i Förenta staterna son) Sverige
Amerika stiftelsens stipendiat har bergsingenjören C.
Reuterskiöld vid sidan av sin anställning vid en del stålverk
bl. a. ägnat uppmärksamhet åt mekaniseringens inverkan
på arbetstillgången. Efterföljande redogörelse är baserad
på författarens studier av amerikansk statistik, fack- och
dagspress samt egna iakttagelser.
Arbetslöshet i allmänhet är otvivelaktigt ett i Ame-
rika f. n. mycket aktuellt problem, i det en
arbetslöshetskris — som av de flesta torde betecknas som av
verkligt allvarlig art — föreligger och blivit särskilt
uppmärksammad sedan början av föregående år. En
arbetslöshetskris är i och för sig icke ens för
Amerika någon nv företeelse, i det dylika förekommit
tidigare, senast 1921. Det nuvarande läget har
emellertid uppkommit under förhållanden, som göra det sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
