Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 26 jan. 1929 - Bristande kvalitetsbestämmelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teknisktid skrift
HÄFT. 4 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 26 JAN.
ÅRG. 59 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Bristande kvalitetsbestämmelser. — Undersökning av sjöflygplans manöverförmåga på vattnet, av
civilingenjör George Spaak. — Världskraftskonferenser. — Nya typer av emscherbrunnar, av civilingenjör
Ragnar Sondén. — Svetsning medelst elektrisk ljusbåge i skyddande gashölje, av professor dr-ing. August
Hilpert. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
BRISTANDE KVALITETSBESTÄMMELSER.
En västerlänning, som första gången kommer till
det gamla hederliga Kina, finner det nog litet si
och så beställt med mått, mål och vikt. En kinesisk
li ("mil") är olika, om man går uppför eller nedför
en backe, om det är regnigt eller torrt och om
vandraren är vid gott eller dåligt humör. Även om
härigenom skulle åsyftas en korrektion med hänsyn till
färdetiden (Einstein), så är metoden alltför grov för
att imponera. Utlänningens känsla av överlägsenhet
stegras, då han finner, att tyghandlarens aln
avviker från virkeshandlarens, dennes från murarens
osv. I gamla Europa, tänker han, är en meter alltid
en meter, och man är vid köp tämligen säker på att
få full valuta för pengarna, om priset i och för sig
är skäligt.
Denna lekmannauppfattning är vanligare än man
tror, så snart det gäller köpenskap, som ligger något
vid sidan av den dagliga. Inom partihandeln och
industrien har man nog i princip och i viss
omfattning även i praktiken frigjort sig därifrån och
kompletterat mått-, mål- och vikttransaktionerna med
kvalitetsbestämmelser och prov, men man kan knappast
påstå, att dessa mera förfinade
värdesättningsmeto-der trängt djupare ned inom alla de områden av
näringslivet, som borde begagna sig därav.
Hur säljes exempelvis kolet? Ja, frånsett vissa
småhandlares subjektivt betonade mätkorgar och
säckar är det nog ifråga om mått och vikt ganska
tillfredsställande. Längre än till en kontroll av rätta
kvantiteten sträcker sig emellertid i allmänhet icke
konsumenternas intresse och förmåga. Det är ännu
endast de allra största kolförbrukarna, som ansett
sig böra uppställa särskilda kvalitetsfordringar och
tillse, att dessa verkligen tillgodoses vid
kolleveranserna. I valet och kvalet mellan likvärdiga anbud
låter flertalet kolkonsumenter någon mer eller mindre
bestyrkt uppgift rörande värmevärde o. dyl. fälla
utslaget. Vid många kolinköp spelar vederbörande
maskinisters icke alltid välgrundade omdömen en
betydande roll. I brist på stadgad nomenklatur och med
vetskap om, att det icke enbart är en fråga om
kvantitet och enhetspris, är denna subjektiva
värdesättning naturlig. Att emellertid humöret hos den som
skall bedöma exempelvis en kolsorts lättbrännbarhet
påverkar domslutet i lika hög grad, som humöret hos
den kinesiske vandraren influerar hans uppskattning
av väglängden, är endast en gärd av billighet att
erkänna.
Kolet har varit en av de viktigaste industriella
råvarorna sedan ett par hundra år tillbaka. Även med
tillbörligt erkännande av kolkemiens invecklade
beskaffenhet och de mångskiftande former och slag av
fossila kol, som förekomma, är det anmärkningsvärt
hur ringa, för praktiskt bruk utformad vår kunskap
om kolet är. En klar uppfattning om de
otillfredsställande förhållanden, som på de flesta håll ännu
råda vid kolköp, fick man vid en överläggning, som
i höstas anordnats av den svenska nationalkommittén
för världskraftkonferenser i syfte bl. a. att från
svensk sida förbereda frågans upptagande vid den då
nära förestående värmekraftkonferensen i London.
De brister, som vidlåda de nuvarande formerna för
kolhandeln, äro av i huvudsak två slag. Dels saknas
i stor utsträckning nomenklatur på området, dels
kompletteras endast sällan köpeavtalen, uttryckta i
kronor pr ton, med kvalitetsbestämmelser.
Av överingenjör E. Spetz, som höll ett av
inledningsföredragen vid den ovannämnda sammankomsten
i kolfrågan, påpekades att i fråga om stybbhalten har
man ingen som helst utgångspunkt, varken med
av-avseende på vad som skall betecknas som stybb eller
hur mycket stybb, som måste tolereras i olika
kol-sorteringar. Till och med när det gäller
dubbelhar-pade kol, vilkas storlek ju är bestämd genom ett
största och ett minsta mått, förekommer ofta en stor
mängd stybb. Som belägg härför framhölls bl. a. ett
parti polska Erbskohlen, storlek 15—25 mm, som
uppvisade ända till 25 % mindre kol än 15 mm och
15 % stybb av 0—5 mm storlek. Påtagligt är, att
stybbiga kol kunna lämna betydligt sämre utbyte än
mera stybbfria av samma slag. Sådana fall förekomma
ofta och att vinna rättelse är under nuvarande
förhållanden mycket svårt.
Men en nomenklatur är ju endast språkformen, som
möjliggör angivandet av de reella egenskaper, som
förefinnas hos olika kolsorter, vilka efterfrågas av
kolköparna.
De egenskaper, som i första hand äro
utslagsgivande vid värdeanalys av en kolsort äro dennas
effektiva värmevärde, askhalt och fuktighetshalt.
Dessa egenskaper kunna laboratoriemässigt
fastställas och så sker också emellanåt. Vad kostar då
provtagning och värdeanalys av en kolleverans? Docent
E. Norlin angav vid ifrågavarande tillfälle, att
Statens provningsanstalt vid stora laster (c:a 5 000 ton)
och mycket goda lossningsanordningar räknar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
