Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 26 jan. 1929 - Bristande kvalitetsbestämmelser - Undersökning av sjöflygplans manöverförmåga på vattnet, av George Spaak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TEKNISK TIDSKRIFT
26 JAN. 1929
5—io öre per ton. Vid små laster (200—500 ton) och
mindre goda lossningsanordningar stiger priset till
20 à 50 öre per ton. Kostnaderna förbilligas
emellertid om parterna själva kunna besörja provtagningen.
Med växande erfarenhet torde man räkna med att för
provtagning och värdeanalys av större och
medelstora partier komma ned till 0,5 % av stenkolspriset
och till mellan 0,5 och 1 % för mindre partier. I
betraktande av att effektiva värmevärdet hos
stenkolspartier. som kommersiellt gå under samma namn
— äro från samma gruvkoncern och samma
gruvhål — trots samma pris kunna växla med 10 till 20 %
är det självfallet väl värt verkställa analys. Själva
analysmetoderna för utrönande av effektivt
värmevärde, askhalt och fuktighetshalt äro också hos oss
rätt väl utformade.
Vida mera begränsade äro möjligheterna att
bestämma och beskriva andra betydelsefulla egenskaper
hos de olika kolslagen. Dessa egenskaper ge sig
särskilt tillkänna vid kolets användning för olika
ändamål och i olika förbränningsapparater. Hit höra
antändbarhet och lättbrännbarhet, halten av flyktiga
beståndsdelar, askans smältpunkt, sot- och
rökbildning, förhållandet på rost (oföränderliga,
sönder-springande eller bakande), styckestorlek och
stybb-halt m. m.
Ifråga om dessa egenskaper och andra återstår
ännu mycket arbete för att komma fram till entydiga
benämningar och sätta dessa i relation till skalor av
kvalitetsbeteckningar, som möjliggör att vid kolköp
klart uttrycka vad som önskas och vid leverans
kontrollera, att önskemålen uppfyllas. Ännu så
länge är man hänvisad att huvudsakligen utröna
dessa egenskaper genom proveldning och subjektivt
bedömande, vilket är både dyrt och
otillfredsställande.
Men även om man lyckas komma fram till fullgod
nomenklatur och kvalitetsbeteckning för de olika
kolsorternas väsentliga egenskaper, så återstår, innan
dessa bestämningar kunna läggas till grund för
leveransavtal, att fastlägga, varest de skola kontrolleras:
vid gruvan, i skeppningshamnen eller å
bestämmelseorten. Både lastning (störning), sjötransport
(gnugg-ning under sjögång) och lagring (upptagning av
fuktighet) kunna avsevärt förändra några av angivna
egenskaper.
Det icke minst vanskliga är slutligen att hos
kolproducenterna, vilka synas alltmera kartelleras och
förtrustas, vinna gehör för det rättmätiga och
lämpliga i att kolets värdesättning inlänkas i objektiva
former, vilka äro betryggande för både säljare och
köpare. Den förenämnda värmekraftkonferensen i
London i höstas gick emellertid på förslag från
svensk sida in för att genom samarbete mellan olika
intresserade parter i skilda länder söka åstadkomma
en nomenklatur för kolets klassificering med hänsyn
till förbränningsegenskaper och användning samt
enhetliga metoder för provning och bedömning av olika
kolkvaliteter. Härmed är ett första steg taget till
mera allmänt förverkligande av ifrågavarande
önskemål — ett utsträckt införande av
kvalitetsbestämmelser för kolleveranser.
UNDERSÖKNING AV SJÖFLYGPLANS
MANÖVERFÖRMÅGA PÅ VATTNET.
Av civilingenjör George Spaak.
Om sjöflygplanet skall kunna bli en civil
nyttighet av samma natur som automobilen, så måste vissa
redan nu definierbara praktiska krav först uppfyllas.
Vid ett tidigare tillfälle har jag angivit dessa krav
omfatta sjövärdighet, manöverförmåga på vattnet
Vindriktning
och oömhet, samt har även, i de avseenden, som de
sammanhänga med flottörkonstruktioner och våra
nordiska förhållanden, framlagt de speciella
synpunkter och fordringar man då måste uppställa.
Efterföljande framställning avser att belysa i vilka
avseenden manöverförmågan på
vattnet vid viss fart är beroende av vind
och roderorgan, samt även
storleksordningen av de krafter, som då verka.
De erhållna resultaten grunda sig på
undersökningar med ett sjöflygplan av
Avrotyp. Innan emellertid materielen
och metodiken beskrivas, torde en
kort redogörelse för på
manöverförmågan inverkande omständigheter
vara på sin plats.
När ett sjöflygplan försett med
endast vanliga luftsidroder rör sig på
vattnet, (se fig. 1 a) så erhålles genom
rodrets snedställning ett visst
manövermoment ur den slipström, som utgår
från luftpropellern. Är detta moment
tillräckligt stort för att övervinna
andra på planet verkande krafter eller
moment, så erhålles en viss styrverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
