Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 2 febr. 1929 - Stockholms generalplan av år 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1929
A LLMÄNNA AVDELNINGEN
67
G. Förutsättning samma som E men därjämte har byggts en bro över
Norrström väster om Vasabron.
H. Förutsättning endast en s. k. ’’Centralbro" bygges dvs. en bro
väster om Vasabron över såväl Norr- som Söderström. Bebyggelse
enligt C. Sveavägen neddrages icke till Gustav Adolfs torg.
I. Förutsättning: samma som H, men dessutom är Västerbron byggd.
Bilden visar vilka trafikområden, som broarna över Norrström borde
hava för att de skulle bliva något så när lika trafikerade.
delarna, dels de procenttal av den nordsydgående trafiken, som passerar
stadsdelarna, varvid till de förra räknas staden mellan broarna.
De trafikleder, som erfordras för att föra trafiken
från dessa fyra artärer vidare söderut, måste
uppenbarligen passera gamla stadsholmen eller
Riddarholmen. Från de tre östligare av dessa måste trafiken
kunna ledas på utsidorna av stadsholmen. På östra
sidan av denna har man Skeppsbron; på västra sidan
kan en trafikled av motsvarande art anordnas genom
breddning av Munkbrogatan och i samband därmed
erforderliga anordningar. Den härigenom bildade
trafikleden ("västra Skeppsbron" se fig. 10) får sin
största betydelse för trafiken från Vasabron, men
även en avsevärd del av trafiken från Riksbron och
Norrbro kommer via Myntgatan att taga denna väg
till Slussen. Denna trafiköverföring genom Myntgatan
kommer att få betydande dimensioner, sedan en ny
bro över Söderström byggts väster om Slussen för att
avlasta denna.
En viss trafiköverföring i öst-västlig led genom
Myntgatan blir nödvändig, vilket slags trafiksystem,
man än söker genomföra. Myntgatan måste därför
under alla omständigheter vidgas. Staden har också
under årens lopp inköpt alla därför erforderliga
fastigheter, och i det nyligen slutna markavtalet
med kronan förutsattes gatan breddad. Då man
således är nödgad att göra det ingrepp i gamla
staden, som en breddning av gatan kommer att utgöra,
är det av mindre betydelse, om gatan breddas några
meter mer eller mindre. Om Sveavägen icke
neddrages till Gustaf Adolfs torg, varvid den sydgående
trafiken från centrala Norrmalm för att fortsätta
måste ledas till de åt öster eller väster belägna
broarna genom Norrmalms eget gatusystem, sker
däremot motsvarande trafiköverföring, om Sveavägen
ledes ned till torget, å stadsholmen genom Myntgatan,
vilken i förra fallet måste givas en bredd om 18, i
senare fallet 22 meter.
Skillnaden i ingrepp i gamla staden, om Myntgatan
göres 18 eller 22 meter är oväsentlig. Däremot är
det av vital betydelse för stadens trafik, att den
nord-sydliga trafiken ledes till stadsholmens båda
sidor på själva stadsholmen och icke å Norrmalm
ge-lom dess ändock starkt trafikerade gatusystem.
I stort sett har man således för denna
trafikfördelning att välja mellan Klarabergsgatan och Myntgatan.
Den förra är en del av den enda stora helt
genomgående öst-västliga trafikled, som kan fås inom de
norra stadsdelarna, och den bör därför icke belastas
med att även tjäna bisyften. Den senare däremot har
ingen annan mera betydelsefull funktion att fylla än
just det nu ifrågavarande ändamålet,
Nu skildrade system för den nord-sydliga trafiken
inom de norra stadsdelarna skulle bli fullt naturligt
och därför till fromma för trafikförhållandena i
staden. Dessutom skulle det kunna tillfredsställa en
mycket stor trafikmängd. Systemet kräver också i
förhållande till de trafikkrav, det kan tillfredsställa,
mindre uppoffringar i ekonomiskt hänseende, än om
man skulle genomföra den hittills tänkta
trafik-föring, som baseras på, att Sveavägen icke
framdrages längre än till Hamngatan. Skälen härtill skola
här nedan något närmare motiveras i såväl
trafik-tekniskt som ekonomiskt hänseende.
Den nu gällande stadsplanen, enligt vilken
Sveavägen till en bredd av 18 meter skall framdragas till
Hamngatan, fastställdes år 1912. Samtidigt
bestämdes, att Hamn- och Klarabergsgatorna på sina södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
