Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 2 febr. 1929 - Stockholms generalplan av år 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 FEBR. 1929
A LLMÄNNA AVDELNINGEN
69
meter. Norr om Södra Bantorget har emellertid
staden under senare år inlöst de fastigheter, som behöva
tagas i anspråk för att omforma Repslagaregatan till
trafikled, vilken vid Södra Bantorget eller Katarina
Bangata därefter skulle inväxlas i den sydliga
bredare delen av Götgatan. Ett sådant gatusystem i det
centrala Södermalm, vilket får betraktas såsom ett
absolut minimum av trafikled i nord-sydlig riktning
skulle för Södermalm få samma betydelse som den
till Gustaf Adolfs torg neddragna Sveavägen skulle
få för Norrmalm.
Norr- och Södermalms trafikleder sammanbindas
för närvarande med varandra endast genom broarna
vid Slussen, som därför belastas av en avsevärd
trafik. För närvarande uppgår den till mellan 30 och
40 000 åkdon om dygnet. Enligt de utredningar, soin
verkställts å stadsplanekontoret kunna uppfarterna
från Slussen till Södermalm genom lämplig
ombyggnad givas en kapacitet, motsvarande väl dubbla den
nuvarande, utan att nämnvärda stockningar uppstå.
Någon tid framåt kan sålunda trafiksystemet
mellan Norr och Söder fortfarande inriktas mot
Sluss-partiet, men inom en nära framtid måste dock en
ytterligare förbindelse anordnas som komplettering
till slussuppfarterna. En sådan förbindelse får sitt
naturliga läge i den breddade Repslagaregatans
förlängning genom en bro över till Riddarholmen, där
trafiken delas till Vasagatan och denna
kompletterande gator samt via den breddade Myntgatan till
Norrbro och Sveavägen. Den centrala pulsådern
genom Norrmalm: Sveavägen och den genom
Södermalm: Repslagaregatan—Götgatan bli genom en
sådan bro på ett naturligt sätt förbundna med varandra,
varigenom bildas en verklig centralled genom staden.
Största vikt bör därför vid detaljeringen av denna
förbindelse fästas vid att trafiken kan komma fram
med så få korsningar med den övriga trafiken som
möjligt. Särskilt gäller detta korsningspunkterna vid
Riddarhustorget och Myntgatan samt trafikknutarna
kring Södra Bantorget och vid Hornsgatan.
Såväl för avlastning av slusspartiet som för
åstadkommande av en förbindelse mellan de båda
centralgatorna å Norr- och Södermalm synes en ny bro bli
över Söderström tidigare behövlig än ytterligare en
gatubro över Norrström, omedelbart väster om
Vasa-bron, under förutsättning att Vasabrons tillfarter
ordnas så, att de något så när motsvara brons egen
trafikkapacitet. Att detta låter sig göra utan alltför
stora kostnader framgår av det följande ((se kap.:
Detaljer).
Under senare år hava emellertid en hel del
förslag uppgjorts till bro över Norrström väster om
Vasabron, en bro, som jämte den föreslagna nya bron
över Söderström, gått under benämningen
"Centralbro". Förslagen hava noggrant genomarbetats i
avsikt att denna förbindelse skulle komma till utförande
före andra sådana över strömmarna, och man har
antagit, att om denna utfördes, ytterligare
broförbindelser icke skiüle bliva behövliga under närmaste
tiden. Men av det föregående framgår, att av denna
förbindelse delen över Norrström är den sist
behövliga av broarna. Vidare framgår av 12 I sista
bilden, vilket onaturligt trafiksystem, som måste
framtvingas, om en sådan bro ensam skulle lätta den
nordsydliga trafiken i staden. Härom utförligare i
kapitlet "Detaljer".
Perifera förbindelser.
(Västerbro och Österbro.)
Nyss nämndes att naturen danat möjligheter till
broar såväl västerut mellan Långholmen och
Smeds-udden eller Rålambshov, som österut mellan
Beckholmen och Södermalm. På grund av att södra
Djurgården icke är avsedd att bebyggas, och då den
exploatering av Ladugårdsgärde, som nu skall
påbörjas, icke omfattar östra delarna av norra
Djurgården, är en bro i det senare läget icke aktuell, men
givetvis böra stadsplanerna göras på sådant sätt,
att bro där en gång i tiden kan byggas, när
förhållandena så påkalla. Denna förbindelse skall därför
här ej närmare behandlas, men det bör likväl
framhållas, att en bro här icke kan ersätta en förbindelse
mellan Blasieholmen och Skeppsbron, emedan såväl
väglängderna som höjdförhållandena bliva för en
sådan österbro av den beskaffenhet, att någon
nämnvärd avlastning av trafiken inom de centrala delarna
icke kan uppnås genom bron (se fig. 7). Ej heller
kan österbro tillfredsställa det trafikbehov, för
vilket en förbindelse från Blasieholmen till Skeppsbron
främst är avsedd, nämligen behovet av utlopp
söderut för Birger jarlsgatans och Östermalms trafik.
En bro mellan Långholmen och Smedsudden eller
Rålambshov har däremot en omedelbart förestående
uppgift att fylla. Stora delar av Bromma,
Sundbyberg, Råsunda osv. äro för närvarande bebyggda och
exploateringen av västra Kungsholmens stora
blivande bostadsområden har påbörjats. Västerbro har
därför redan nu ett betydande uppland norr om
Mälaren, även om man frånser de redan bebyggda
delarna av Kungsholmen, Vasastaden och norra
Norrmalm, vilka över Västerbro skulle erhålla en snabbare
och bättre broförbindelse söderut, än de för
närvarande ha över Slussen.
Även söder om Mälaren får Västerbro ett betydande
trafikområde, nämligen de tättbebyggda delarna av
västra Brännkyrka samt västra delarna av
Södermalm. Även torde en del landsvägstrafik söderifrån
komma att välja Västerbro för färd in till vissa delar
av staden eller vidare norrut. Denna senare trafik är
dock av mindre storleksordning.
I stadsplanehänseende är en västerbro för
närvarande jämförbar med S:t Eriksbron. när den kom till.
Kungsholmen var då mindre bebyggt än nu, och
västra delarna av Vasastaden och övre Norrmalm
voro då så gott som obebyggda, men en livlig
byggnadsverksamhet var att vänta där för att upptaga
stadens vidare utveckling. Kungsholmen och
Vasastaden hava vuxit fram under inverkan av S:t
Eriks-bron, varigenom dessa stadsdelar redan från början
blivit organiskt utbyggda. Detsamma skulle bliva
förhållandet med västra Kungsholmen, om Västerbro
byggdes, och exploateringen av dessa områdens stora
bostadskomplex skulle av Västerbro röna samma
fördelaktiga inverkan, som Kungsholmen och västra
Vasastaden rönt av S:t Eriksbron.
Västerbro bör således i främsta rummet betraktas
såsom en bro, avsedd att gynna och från början i
goda banor inrikta stadens utveckling västerut över
västra Kungsholmen. Bron skulle, såsom nämnts,
dessutom få stor trafikbetydelse för redan bebyggda
områden inom västra oeh nordvästra stadsdelarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
