Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 2 febr. 1929 - Stockholms generalplan av år 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1929
A LLMÄNNA AVDELNINGEN
79
Under 1700-talet fortsattes raseringen av
Brunke-bergshöjden till synes utan tanke på någon ny
storgata genom Norrmalm. Det är emellertid en allmänt
utbredd föreställning, att Gustaf III ämnade
återuppliva idén om en genom hela norra Stockholm gående,
bred gata. Det synes vara svårt att finna belägg på
att så verkligen var förhållandet. Den
omständigheten, att han förlade mitten på sitt påbörjade slott
vid Haga i Sveavägens mittaxel och gjorde fasaden
ungefär vinkelrätt mot denna tyder dock på, att han
hade Sveavägen i tankarna.
I varje fall sägs i 1866 års stadsplanekommittés
betänkande, att Gustaf III hade avsett, att gåtan skulle
komma till stånd. Kommittén, som tog upp den gamla
tanken om en huvudgata från Gustaf Adolfs torg till
Brunnsviken, föreslog (se fig. 7 b) att gatan skulle
givas en bredd av icke mindre än 78 meter under
motiv. bl. a. att Norrmalm var i stort behov av luft,
ljus och grönska, Tyvärr blev Sveavägen enligt 1866
års stadsplan aldrig i dess helhet antagen av
stadsfullmäktige. Lyckligtvis accepterade man dock själva
principen och bestämde sig för att bitvis intaga gatan
i stadsplanen allteftersom tillfälle därtill yppade sig.
Sålunda fastställdes Sveavägen:
17/10 1879 mellan Sveaplan och Kammakaregatan;
5/11 1897 „ Kammakaregatan och Kungsgatan;
12/7 1912 „ Kungsgatan och Hamngatan.
I de båda första fastställelserna bestämdes bredden
till 48 meter, men genom den sista blev bredden, till
stor skada, minskad till 33 meter, varjämte delen
mellan Kungs- och Hamngatorna bestämdes till
endast 18 meter.
I konsekvens med de tre beslut, enligt vilka
Sveavägen småningom fastställts, återstår nu att besluta
om dess fortsättande från Hamngatan till Gustaf
Adolfs torg. Det är flera skäl, som tala för att Set
sker, även andra än dem, som voro avgörande, när
de första delarna av Sveavägen beslötos. När sista
delen av Sveavägen samt Hamn- och
Klarabergs-gatornas vidgning till 18 meter beslötos, hade
automo-bilismen med dess stora trafikökning ännu icke brutit
in. Vad man då bestämde sig för var redan för den
tiden knappt. Med den då oanade ökning, trafiken
sedan dess fått, skulle dessa anordningar, om de
utfördes, ganska snart visa sig vara för små.
Nu har trafiken nämligen nått sådan
storleksordning att man — såsom i det föregående framhållits —
icke längre kan låta Sveavägen stanna vid
Hamngatan, bl. a. emedan Hamn- och Klarabergsgatorna
bli så upptagna av den öst-västliga trafiken, att de
icke även böra belastas med den del av den
sydgående trafiken, som icke kan förmedlas till Norrbro
genom Norrmalms nuvarande, trånga gatunät.’ Själva
Sveavägen måste därför föras ned till Gustaf Adolfs
torg.
Men det är. som sagt, icke enbart
trafikförhållandena som påkalla Sveavägens fullbordande. Även
andra omständigheter tala lika starkt därför.
Staden utvecklar sig för närvarande i raskt tempo
till affärsstad, som får allt större behov av modärna
affärslokaler. Men det råder en påfallande brist på
goda lägen för affärshus. Behovet av dylika
framträdde tydligt av hur snabbt de tomter för dylika
ändamål blevo byggda, vilka uppstodo, då
Kungsgatan och Sveavägen närmast denna iordningställdes,
och detta trots det att kriget inträffade under
exploateringstiden.
Det vore till stor skada, om det ytterligare behovet
av sådana lokaler skulle tillfredsställas huvudsakligen
invid stadens för närvarande trånga och mörka
gatunät på nedre Norrmalm. De tomter, som bli
tillgängliga utmed den redan beslutade delen av
Sveavägen mellan Kungs- och Hamngatorna samt utmed
den senare gatan, när den vidgas, bli visserligen ett
gott tillskott, men de kunna icke räcka många år,
även om utvecklingen icke blir starkare, än hittills.
Droges däremot Sveavägen ned till Gustaf Adolfs
torg, skulle man skapa ett något bättre förråd av
dylika välbelägna tomter. Det bleve dock ett
minimum, och det hade varit önskvärt att ett större
sådant kunnat skapas. Ty även om det efter den
utveckling, som nu varit på detta område, skulle
inträda en tid av stagnation, är — med hänsyn till hur
utvecklingen brukar fortgå — all anledning att
antaga, att denna å sin sida skall efterföljas av en
period av uppgång, med ty åtföljande behov av
tomtområden för uppförande av nya, modärna affärs- och
kontorshus.
Dylika kontorshus tarva även, att utrymme finnas
för uppställande invid dem av bilar för varor och för
tillfälligt besökande affärsmän. Möjligheterna därtill
äro mycket små å nedre Norrmalm sådant detta nu
är beskaffat med sitt trånga gatunät. Skulle
Norrmalm, sådant det nu är, ombyggas med modärna
kontorshus, bleve förhållandena där snart nog olidliga,
med påföljd antagligen att utvecklingen måste söka
sig till andra områden. Detta vore uppenbarligen till
skada för affärslivet. I all modärn stadsutveckling
eftersträvas nämligen att få kontorslokalerna för den
allmänna affärsrörelsen och de större butikerna
belägna så koncentrerat som möjligt, emedan detta för
affärslivet medför stora fördelar. Särskilt för en
större handelsstad som Stockholm, vilken dessutom
är huvudstad, dit landsortsbor i stor utsträckning resa
för affärer, är det av vikt att dessa äro
koncentrerade så, att det tar minsta möjliga tid att göra de
besök, som erfordras.
Affärer och butiker söka sig alltmer till mellersta
och nedre Norrmalm. De varor, som där omsättas
komma antingen järnvägsledes från godsbangårdarna
vid Norrtull eller båtledes, huvudsakligen via
Skeppsbron och Stadsgårdshamnen. Om Sveavägen göres
helt genomgående, blir den en fullt naturlig och bästa
tänkbara utfartsled från City till dessa båda
trafikcentra. Belägenheten av Stockholms affärscentrum,
dess City, skulle härigenom bli så praktisk och
lämplig, som gärna yr tänkbart. Betydelsen härav får
icke underskattas. Bl. a, bli härigenom transporterna
billigare med ty åtföljande förbilligande av
varupriserna.
Sveavägen skulle mellan Hamngatan och Gustaf
Adolfs torg komma att gå igenom nedre Norrmalms
nu sämst och trängst bebyggda kvarter, nämligen
området omkring Norra Smedjegatan. Denna trakt
ligger för närvarande som en död punkt å ett av de
ställen i staden, vilka ha de största förutsättningarna
för att som affärsstadsdel ingå i stadens moderna liv.
Att området, sådant det nu är, trots sitt goda läge
aldrig kan tänkas bliva taget i anspråk för sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
