Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 febr. 1929 - Ros och ris av 1928 års generalplan för Stockholm, av Gustav Welin, Sal. Vinberg, A. Granholm, Ragnar Östberg, Nils Gellerstedt, E. Paul Wretlind, Tage William-Olsson, Albert Lilienberg, Anna Lindhagen, P. G. Hörnell, David Dahl, Otto Linton, Carl Lindhagen, Wilhelm Klemming, Wollmar Fellenius, Gustaf Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1929
A LLMÄNNA AVDELNINGEN
97
ifrån skulle man få en vacker axel mot det nu från
denna sida av staden undanskymda slottet, liksom
man genom den till Gustaf Adolfs torg neddragna
Sveavägen skulle få en utblick från Norrmalm mot
detta. Varför inte skapa perspektiv mot de få
mouu-lnentalbyggnader vi äga? Varför skall man gå i
tunnel en halv kilometer i stället för på bro med vacker
utsikt?
Den trafikled väster om Vasabron, som jag talat
för, har just de trafik tekniska egenskaper, som herrar
Wretlind och William-Olsson påyrkat. Varför då
kritisera den? Göra det därför att den icke består av
dubbelbro hela vägen, utan endast till halva? Den
kan i varje fall bli en verklig Autobahn.
Arkitekt William-Olsson frågade efter de
utredningar, som inom stadsplanekontoret gjorts av
ingenjör Nordgård, och ansåg att jag endast föreslagit
sådant till utförande, som icke behövdes under den
närmaste tiden, men uppskjutit till avlägsnare tid. vad
som bäst behövdes nu. Jag visar med anledning
därav i skioptikonplåt en av ingenjör Nordgård utförd
beräkning av de olika broarnas väntade trafikmängd.
Siffrorna få tala för sig själva.
Fröken Anna Lindhagen:
Det är tre synpunkter jag
vill påpeka. För det första
att alla ordspråk måste
till-lämpas med en viss
modifikation. När det rör sig om dem,
som intressera sig för
trafikproblem och som intressera
sig för stadens läge eller
naturskönhet, skola icke var och
en sköta sin syssla utan
samarbeta och förstå varandras
synpunkter för att kunna
komma till något resultat. Under alla dessa år har
det varit ett stort fel att i diskussionen dela upp
folk i trafikmänniskor och skönandar. De flesta
flesta människor äro så normalt begåvade att de
begripa båda delarna, och lekmännen äro heller inte
dummare än att de kunna förstå vad de sakkunniga
tala om. Att komma fram med trafiken och
samtidigt bevara stadens skönhet är ett svårt problem
för Stockholms vidkommande. Man får vara
stadsplanedirektören tacksam för det grundläggande
arbete, han utfört. För några år sedan blev man
utskrattad om man nämnde ordet "broar", man skulle
säga bro. Nu är broar det enda förnuftiga att säga,
således även här ett både — och.
För det andra kan man med en trafikräkning nog
göra en ungefärlig beräkning, men dess siffror få inte
bli någon dogm. Man kan nämligen icke exakt räkna
trafiken på de trafikleder som icke finnas. Men om
det exempelvis funnes en bro, så att man kunde lätt
komma mellan Brännkyrka och Bromma, kunde det
tänkas inverka på arbets- och bostadsförhållandena
där, och det varuutbyte, som finnes, kunde bli
livligare.
Den tredje saken är att man inte skall föregripa
framtiden. Det kan tänkas att en blivande
järnvägsstyrelse icke vill ha samma spårsträckning, som av
den nuvarande fastställdes i 1923 års avtal. Jag talar
om spåren och icke om stationen, som ligger rätt bra
som den ligger. Därför skola vi vara rädda om de
reservationer, som finnas på Kungsholmen, samt vara
försiktiga med att binda oss på ett så oerhört sätt,
som det definitiva höjandet av Tegelbacken utgör.
Professor P. G. HÖRNELL:
När generalplansarbetet för
3^2 år sedan påbörjades, hade
flera av stadens viktigaste
trafikfrågor redan varit
föremål för långvariga
utredningar. Av dessa hade bl. a.
framgått, att det förelåg ett
oavvisligt behov av sådan
gatuled mellan Norrmalm och
Södermalm, som kunde i
nöjaktig grad avlasta trafiken å
broarna över Slussen och å
uppfartsvägarna till Södermalm. Man hade vidare
funnit, att trafiklederna till förorterna måste i
väsentlig grad förbättras, och att detta endast kunde
ske genom anordnande av s. k. förortsbanor, som
oberoende av trafiken å gatuplanet kunde framföras
till stadens centrala delar. Vid valet mellan olika
möjligheter att utforma förortsbanesystemet hade man
enats om att förortsbanenätet norr om strömmarna
borde förenas med förortsbanenätet söder om
strömmarna medelst en förbindelseled berörande
Riddarholmen eller Staden mellan broarna. Icke heller nu
torde råda något tvivel om, att denna uppfattning
var riktig — vilka åsikter man än kan hysa angående
tidpunkten, då förortsbanorna ovillkorligen måste
komma till utförande.
En av generalplanearbetets viktigaste uppgifter var
naturligtvis att söka härleda, huru förortsbanorna
lämpligen böra anordnas. Av deras lägen beror bl. a.
vilka lägen man bör giva åt gatutrafikens viktigaste
huvudstråk. Men förortsbanenätets utformning
förutsatte framför allt kännedom om var förbindelseleden
mellan förortsbanenäten å ömse sidor om Mälarens
utlopp i Saltsjön kunde anordnas, respektive visshet
om att en dylik förbindelseled kan för rimlig kostnad
anordnas.
Av stadsplanedirektörens föredrag har framgått, att
flen nya gatuled, som erfordras för att avlasta
trafiken å gatorna i Staden mellan broarna och å
uppfartsvägarna till Södermalm blir av ungefär samma
betydelse för gaturegleringarna i angränsande
stadsdelar, som förortsbaneförbin delsen över Strömmarna
för de förortsbanenät den får till uppgift att förena.
Jag trodde mig efter några veckors arbete hava
funnit — och tror fortfarande, att endast den
generalplan kan tillmätas bestående värde, som är
grundad på ett av alla bestämmande parter godtagbart
förslag till förortsbaneförbindelse och ny gatuled över
strömmarna.
Det visade sig snart, att en ur olika synpunkter
godtagbar lösning ej kan åvägabringas, så länge
frågan om Västra stambanans infartslinje förblir
svävande. Uppgiften blev sålunda att söka lösa
stam-bane-, förortsbane- och gatuproblemet i’ ett
sammanhang eller också att finna en sådan lösning av
förortsbane- och gatuproblemet, som kunde godtagas,
oavsett i vad riktning frågan om Västra stambanans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
