Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 febr. 1929 - Ros och ris av 1928 års generalplan för Stockholm, av Gustav Welin, Sal. Vinberg, A. Granholm, Ragnar Östberg, Nils Gellerstedt, E. Paul Wretlind, Tage William-Olsson, Albert Lilienberg, Anna Lindhagen, P. G. Hörnell, David Dahl, Otto Linton, Carl Lindhagen, Wilhelm Klemming, Wollmar Fellenius, Gustaf Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1929
A LLMÄNNA AVDELNINGEN
101
jag- i fortsättningen vilja rekommendera systemet:
Det ena först och det andra sedan. Frågorna äro
svåra, vi måste börja med det nödvändigaste och
under tiden begrunda de andra detaljerna med
stöd av ytterligare erfarenheter. Därför skola vi
först bygga en västerbro. Det måste gå upp för
stadens invånare och arktekteriia att en västerbro är
också en centralbro, som är främst av högsta behovet
påkallad.
Herr Vinberg talade om att järnvägstrafiken skulle
fördröjas med 7 à 8 minuter, om fjärrtrafiken ginge
över Smedsudden. Men han tänker icke på vad det
kostar i besvär, tid och omkostnader att stadens
invånare tvingas ned till en proppövergång vid Slussen
och få ta långa omvägar till sina arbetsplatser och
övriga göromål. Centralbron över Slussen blir en
kolossalt dyrbar bro om man på dess i och för sig
höga kostnad rätteligen lägger kostnaden för alla
dessa omvägar. Vi vilja ha ginare vägar, och jag
känner på mig att staden nu kommer att först bygga
en västerbro. Det har även stadsplanenämnden varit
enig om. För övrigt har järnvägstrafiken söderifrån
förkortats genom elektriska tåg och ändring av
Södertäljelinjen, så då betyder några minuters längre
resa inte så mycket i förhållande till vad som vinnes
därigenom. Gatutrafikens lättnader på angivet sätt
bringar idel tidsbesparing.
Man bör tillika nu nöja sig med den nya riksbron,
Myntgatans vidgning och de små ändringarna för
underlättande av trafiken i staden mellan broarna via
stränderna av Riddarholmskanalen och låta det
övriga, inbegripet tunnelfrågor även herr Lilienbergs
tunnel under Riddarhustorget och angränsande
kvarter. anstå än så länge. Om man av estetisk pietet vill
ha gamla rådhuset kvar, är det ju bara bra att det
blir en stopp där i trafiken, så att åkande få njuta så
länge som möjligt av dess skönhet.
En huvudfråga är saknaden av medverkan av
statsmakterna till en förnuftig generalplan. Jag syftar på
en nödvändig systemförändring inom
regeringsmakten. Den nuvarande generaldirektören har en gång
sagt, att han bara hade att tillvarataga järnvägens
angelägenheter och att det andra finge sköta sig
självt. Den missuppfattningen hos styrelsen måste
man häva. Generaldirektören sade också nyss, att
den gamla järnvägsbron duger än ett tjugotal år.
Hela det hörneilska broförslaget är ju byggt på att
järnvägsbron måste byggas om nu, vilket var
herr Vinbergs främsta skäl. Genom nämnda
upplysning har den Hörnvallska central-dubbelbron såsom
det viktigaste av allt således fallit och dess fall var
stort.
Utom västerbron och de ovannämnda
förbättringarna av trafikleder i staden mellan broarna behöva
vi ofördröjligen en zonexpropriation, som länge
till-lämpats i Frankrike m. fi. länder. Annars är det icke
möjligt att på ett överkomligt sätt bryta sig fram
genom gamla stadsdelar.
Det Lilienbergska kostnadsförslaget är ju bara
uträknat, för den händelse vi ha bråttom.
Generalplanens genomförande kan utsträckas till vida längre tid
än tio år, och så blir nog också förhållandet.
Stadens privilegier från 1400-talet innehålla en
högtidlig försäkran av staten att skydda staden
evärde-ligen i dessa privilegier och naturliga rättigheter
emot alla de män, som sätta sig däremot. Jag vädjar
nu till den närvarande kommunikationsministern att
giva andra instruktioner åt de män, som å statens
vägnar motsätta sig landsfaderlig omsorg ävensom
huvudstadens innevånares sannskyldiga av
tidsförhållandena framtvingade intressen.
Arkitekt WILHELM KLEMMING:
Efter ett instämmande i den
föregående talarens eloge åt
stadsplanedirektör Lilienberg
för hans oförskräckta mod att
ge sig i kast med dessa
problem ber jag få framhålla en
alldeles för litet beaktad
synpunkt. Det är möjligheten
att lägga så mycket som
möjligt av trafiken under jorden,
då kan det åtminstone inte
bli någon diskussion rörande
den estetiska frågan. Då man vid diskussioner om
trå fik spörsmål framhåller att Stockholm aldrig
kommer att bli någon millionstad, gör man sig skyldig
till en betydande felkalkyl. Man förbiser att
slussproblemet icke börjar vid Nybron eller någon annan
punkt inom staden utan vid västra ändan av
Mälaren. Där börjar man nämligen diskutera om man
skall taga leden söder eller norr om Mälaren,
beroende av om man bor på söder eller norr. Man
förbiser också att Stockholm är en genomfartsort för en
stor del av Sverige, och Västerbron kommer således
att avleda betydligt större trafik än statistiska
kalkyler av trafiken inom staden ge vid handen. Att
statistiskt beräkna trafiken för framtiden går icke.
Det finns ingen jämförelsepunkt annat än i bilarnas
tillökning, men då måste man räkna med bilarna i en
stor del av Sverige. Det är påfallande att trafiken
ökar enormt utöver alla beräkningar.
Herr Lindhagens och 1866 års kommittés plan gick
ut på att neddraga Sveavägen i hela dess bredd till
Gustaf Adolfs torg, men man vågade sig inte längre
än till Kammakaregatan. Resten överlämnades åt
framtiden, och däri låg ett stort fel. Jag instämmer
med herr Lilienberg i att Sveavägen är — kanske
icke en ryggrad — men dock något mer än en
genomfartsgata. Det finnes något som heter Strög.
Jag far ofta Regeringsgatan ned och Drottninggatan
upp eller vice versa och det är ju icke
genomgångstrafik.
I samband med de underjordiska lösningarna av
trafikproblemen bör man anordna sådana
uppställningsplatser för bilar, att en del av trafiken
avkopplas från gatorna. Antagligen blir Brunkebergstorg
en knutpunkt för den underjordiska trafiken och man
kunde i samband med torgets estetiska utformning
anordna garage, varvid torgets skevhet kan
bortarbetas. Det bör ske i samband med
Hantverksföreningens stora nybyggnad.
Stadsplanedirektören har tänkt sig betydande
arbeten utförda år 1930. Detta års utställning
kommer emellertid att medföra enorma trafiksvårigheter,
och det är av vikt att utföra så mycket av de
erforderliga gatuarbetena som möjligt 1929, så att de
centrala trafikpunkterna icke belamras under
utställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
