Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 6 april 1929 - Svea älv, Göta älv och Dana älv, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 april 1929 TEKNISK TIDSKRIFT ’195
mycket nära överensstämmer med det nuvarande.
Svea älvs vattenföring hade m. a. o. då minskat så
mycket, att fallprofilen i dess samlade lopp blivit
densamma som Letälvens nuvarande, dvs. uppvisade en
höjdskillnad mellan det översta och det nedersta
partiet av ungefär två meter.
Såsom tidigare nämnts, bildade Vänerbassängen ■en
fjärd av Västerhavet, då Svea älv blev till. Innan
flödet sinade, hade emellertid Vänerns
avloppströsklar ovanför Vargön nått havsytan och även Vänern
blivit en insjö. Men eftersom landet vid denna tid
låg proportionsvis mera nedsänkt i norr än i söder,
sträckte sig Vänerns vatten på detta
begynnelsestadium i sjöns geografiska historia över betydande
arealer i väster, norr och öster, som sedermera
lyf-tats över vattenytan. Bl. a. sköt "Storvänern" in en
fjärd i sjön Skagerns bäcken, som då genom breda
och djupa sund vid Gullspång och i trakterna norr
därom stod i direkt förbindelse med den öppna
Vänern. Det var i denna Storvänerns Skagernfjärd, som
Svea älv mynnade. I älvens mynningsvik finnes
flerstädes en strandlinje utskuren, som nu ligger 10 meter
över Skagern och 34 meter över Vänern. Denna
strandlinje, vars fortsättning är följd runt Vänern,
ligger invid Göta älvs utflöde 4 meter över Vänerns
me del vattenyta och angiver strandläget vid
Storvänern omedelbart efter dennas uppkomst. Det är
pollenanalytiskt fastslaget, att denna strandlinje —
den s. k. Storvänergränsen — är tillkommen under Svea
älvs senaste utvecklingsstadium. Tack vare denna är
det möjligt att med Svea älvs historia sammanknyta
utvecklingsförloppet också kring Göta älv. Och det
visar sig, att, innan Svea älv sinade, i den nutida
Göta älvs översta lopp en flodstump hunnit uppkom-
ma, genom vilken Ancylussjöns vatten hade att
passera, innan det nådde havsarmen, som vid denna tid
upptog största delen av den nutida Göta älvs’
dalgång.
Redan långt innan denna äldsta Göta älv
uppkommit, har emellertid det utströmmande baltiska vattnet
ristat sina otvetydiga tecken på stränderna av de
sund, som förbundo Vänerfjorden med havet i väster.
Av dessa sund stängdes under landhöjningens
fortgång det ena efter det andra, så att ett stycke fram
i Svea älvs tid endast det ungefär 6 km breda
"Vänersborgssundet" mellan Halleberg och "Dalbolandet"
återstod. Detta sunds bottenplan, den nuvarande
Vänersborgsslätten, ligger nu till största delen på nivån
48 meter över havet, dvs. just på den höjd, vid
vilken den äldsta Storvänerns strandlinje återfinnes i
trakten. Under denna nivå hava Vargöfallen i Göta
älvs översta del nedskurit sina rännor, och över
densamma höja sig här och där bergkullar, som bildat
öar, skär och grund i det forna sundet. Det är i all
synnerhet på dessa fritt liggande berg, som
erosions-verkningarna av det via Vänerfjärden utströmmande
Öster sjövattnet kunna iakttagas. Kring sundets hol-
O )0 20 30 W SO 60 70 SO 90 !00°/o
O 10 20 30 W SO 60 70 80 90 >00%
Gränsjön i Svanskog.
........A/m........
-O-
Björk
Lind
Gran
-©- -■- –-■––.
Vide Ekb/a ndskoq Hasse!
J t orsnasmossen N om Skagern.
Fig. 9. Två pollendiagram, det ena från granstrakten mellan Dalsland och Värmland (Gränsjön) det andra från Svea älvs mynning
(Forsnäsmossen). De romerska siffrorna t. h. angiva varandra motsvarande tidszoner. Zongränsen V/VI (alkurvans början) faller vid
tiden strax före Svea älvs utsinande och "Storvänerns" avstängning från havet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
