Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 6 april 1929 - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Till ledamöter invaldes, av Fmn. - Norrköpings polytekniska förening, av Br. - Tekniska samfundet i Göteborg - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska teknologföreningen.
Till ledamöter invaldes vid stämman den 21 mars
efter styrelsens tillstyrkan: ingenjören Nils Erik
Emanuel Wollart, Stockholm, ingenjören Arvid
Gustaf-Adolf Almgren, Stockholm, diplomingenjören John Åke
Ingeström, Hallstahammar, och civilingenjören Bertil
Adolf Hauffman, Stockholm.
Fmn.
Norrköpings polytekniska förening
hade den 27 febr. sammanträde under ordförandeskap
av stadsingenjör John E. Petterson. Föreningens
medlemmar hade tidigare på dagen besett Norrköpings
telefonstation och telegrafkommissarie A. H. Olin höll vid
sammanträdet ett föredrag om "Norrköpings
telefonstation".
Den första telefonledningen i Norrköping uppsattes
av ingenjör Lindén mellan sockerbruket Gripen och
Skandinaviska kreditaktiebolagets hus år 1881. Samma
år bildades Norrköpings telefonförening med 45
medlemmar, och centralstationen inreddes i huset
Drottninggatan 6, 4: de vån. Den 7 dec. 1881 konstituerades
Norrköpings telefonaktiebolag med ingenjör U. Eneström som
verkställande direktör. Strax efteråt anlades
telefonledningen Norrköping—Åby—Torshag, och under 1882
utväxlades ej mindre än 147 059 samtal, varav på en dag
högst 797. Som jämförelse nämnde talaren att under
år 1927 förmedlades 12 420 000 samtal, och högsta antalet
på en dag var 45 200. Den 18 febr. 1889 öppnades
telefonförbindelsen med Stockholms allmänna och den 17
maj 1890 rikstelefon Norrköping—Stockholm. I nov.
1890 öppnade telegrafverket telefonstation i Norrköping,
och 1891 överflyttades båda stationerna till gemensam
lokal i Tjusbergska huset vid Gamla Rådstugugatan. I
nov. 1913 flyttades telefonstationen till telegrafverkets
nybyggda hus vid Drottninggatan 26, och talaren
redogjorde närmare för utrustningen där. En telefonist
betjänar i medeltal 266 abonnenter och personalen är: 4
vaktföreståndare, 48 rikstelefonister, 5 landstelefonister
och 50 lokaltelefonister. Dessutom finnes en
reservpersonal på c:a 25 st. Den 1 jan. i år funnos inom
Norrköpings redovisningsområde 8 574 telefonapparater,
ökningen av abonnentantalet pr år är c:a 300.
Telegrafkommissarie Olin övergick härefter till en redogörelse
för rikskabeln mellan Norrköping och Nässjö, vilkens
nedläggning just i dagarna påbörjats inom Norrköpings
stad och nu hunnit utåt Kneippbaden. Den innehåller
504 trådar, varav 48 fyrskruvar bestå av 1,3 mm
koppartråd och 78 fyrskruvar av 0,o mm koppartråd. I kabeln
mellan Stockholm och Göteborg användes uteslutande
s. k. tvåtrådssystem.
I ett vanligt övedrag för tvåtrådssystem arbetar ett
förstärkarrör för vardera talriktningen, men de olika
rören anslutas till de olika sidorna av ledningen genom
delningstransformatorer, och emot vardera sidan av
ledningen svarar en balans, dvs. en konstgjord ledning med
såvitt möjligt samma elektriska egenskaper som den
verkliga ledningen. I praktiken kan denna likhet
emellertid ej bliva fullständig, och härav följer, att i varje
överdrag en om också liten del av talet återsändes genom
det andra röret i förstärkaren mot talaren. Det
uppkommer i ledningen eko, som stör såväl den talande som
mottagaren. En sådan ekoverkan blir mera störande ju
flera överdrag som arbeta i serie och ju längre
kabelförbindelsen är. Erfarenheten har visat att gränsen för
tvåtrådssystem ligger vid fyra till fem överdrag och
600—700 kilometers kabelledning. I Norrköpingskabeln
har man därför i stor utsträckning övergått till fyrtråds-
system, varvid två trådar användes för tal i vardera
riktningen. Härigenom bliva balanserna för själva
kabelledningen obehövliga. ’Samtliga i bruk varande
ledningar i rikskabeln äro pupiniserade, varmed menas att
man på bestämda avstånd inkopplar
självinduktions-spolar i ledningens båda brancher för att
ljudöverföringen skall bli så bra som möjligt. Talaren redogjorde
närmare för pupiniseringen, varmed första försöket
gjordes i Sverige 1911 under professor Pleijels ledning
och framhöll dess betydelse ur sparsamhetssynpunkt.
För att förbättra ljudöverföringen på mycket långa
förbindelser har på senare tider den anordningen
vidtagits, att åt den använda fyrtrådsledningen de båda
trådar, som för tillfället icke användas för tal,
kortslutas. Detta sker automatiskt genom reläer.
Härigenom bortfaller helt och hållet all ekoverkan och talet
blir fullt klart och tydligt. Anordningen innebär den
olägenheten, att blott en i sänder kan tala. Om A talar
till B och B avbryter innan A slutat, blir följden, att B
kortsluter den ledning, å vilken A talar och då B:s
talledning redan förut är kortsluten, blir följden, att båda
ledningarna samtidigt bliva kortslutna till men för
samtalet. Det behövs blott att de tiga ett ögonblick så går
det bra igen.
I rikskabeln användes duplicering i mycket stor
utsträckning. Sålunda äro samtliga tvåtrådsledningar
duplicerade, varigenom erhållits 45 konstgjorda
telefonledningar och 3 7 konstgjorda telègrafledningar. Om alla
möjligheter för kabelns utnyttjande användas kunna av
kabelns 436 trådar erhållas 234 telefonledningar och 24
telegrafledningar. Då f. n. äro i bruk blott 59
telefonledningar och 17 telegrafledningar, bör det sålunda dröja
länge, innan kabelns hela kapacitet kommer till
användning.
Efter föredraget vidtog samkväm varunder filmen
från telegrafverkets 75-årsdag förevisades.
Br.
I referatet från Tekniska samfundet i Göteborg,
infört i häfte 12, förelåg felskrivning i manuskriptet, i
det att civilingenjör Ejnar Landbergs namn uppgivits
som Einar Lundberg.
SAMMANTRÄDEN
Avdelningen för Kemi och bergsvetenskap sammanträder
å föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, fredagen den
12 april 1929 kl. 19,30. Ärenden: 1. Val av
justeringsmän. — 2. Inval. — 3. Inkomna skrivelser. —
4. "Malmletningsmetodernas utveckling och nutida
möjligheter, särskilt inom Fennoskandia", föredrag av
överdirektör A. Gavelin. — 5. "Desoocidationsprocessens
termodynamik", föredrag av 1 :e metallografen Gösta
Phragmén. — 6. Samkväm.
Avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst
sammanträder å Föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, måndagen
den 15 april 1929 kl. 4,45 e. m. (precis). Program: Kl. 4,45
e. m. (precis) : 1. Protokolljustering. — 2. Inval. — 3
Inkomna skrivelser. — 4. Meddelande rörande föreningsbeslut
om viss stadgeändring. — 5. Meddelande angående utflykt
i maj. — Kl. 5 e. m.: 6. "Senaste rön inom betongtekniken",
diskussion med inledningsanföranden bl. a. av
överingenjören hos K. Vattenfallsstyrelsen Axel Ekwall,
civilingenjören Frey Samsioe samt statsgeologen, fil. doktor
Nils Sundius.’-— Kl. 6.30 e. m.: 7. Enkel middag :
smörgåsbord och 2 rätter, snaps, pilsner, kaffe och servis à 6 kr.
— Kl. 7,30 e. m.: 8. Fortsatt diskussion vid långbord. —
Samkväm vid hästskobord (sammanställt av från
diskussionen eventuellt överblivna långbord). Vid diskussionen
ouppklarade spörsmål klaras, t. e. "är blandning
nödvändig eller ens tillrådlig’?" — försök och lafoorationer. —
Sedesamt mellanspel av Bach,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
