Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 13 april 1929 - Gustaf Valdemar Lundberg †, av G. A: Gm. - Västsvensk stadsbyggnad, av A. Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 april 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
’205
formator hos en bruksägare i Norbergs bergslag och
vistelsen där ett par år torde väl mest av allt väckt
hågen till grunden för bergshanteringens utövande —
nämligen gruvbrytningskonsten. Han sökte sig så in
som extra elev vid Tekniska högskolan och
bergsskolan samt utgick från den sistnämnda som
gruvingenjör 1878 och erhöll anställning som gruvmätare
vid några av Norbergsgruvorna. Under åren 1880—81
var han anställd såsom gruvingenjör vid Gladhammars
kobolt- och koppargruvor. Kom så åter upp till
Norbergs bergslag där han mätte och skötte en del
gruvor, såsom Svensbo, Lång- och Vindgruvorna.
Bond-gruvan. Spräklafältets gruvor i Norrbärke m. fi. Själv
försökte han sig på en och annan äldre eller
bortglömd fyndighet, såsom vid Bäsinge gruvfält,
kalkbrott och annat, med mer eller mindre lycka.
Valdemar Lundberg gifte sig 1884 med Anna
Vilhelmina Carlsson från Högsby socken i Kalmar län
och under åren intill år 1897, då han tillträdde
befattningen som gruvingenjör vid Hofors gruvor, bodde
han med sin maka vid Svensbo, Bjurfors, Lindsnäs
och Flikens inspektorsgård.
Vid Långnäs, förvaltaregården för Nyängsgruvorna,
blev han stadigvarande i 21 år och genom ihärdigt
fortsatta försöksarbeten lyckades han upparbeta
denna för Hoforsverken så viktiga gruva till en
givande fyndighet, ifrån att nära nog ansetts som
utbruten.
Efter slutad livsgärning flyttade han 1918 som
pensionär till Falun, och skaffade sig där eget hem, men
tröttnade slutligen mod sin maka på ensamheten,
sålde villan, tillbyggde i stället sin mågs gård vid
Storvik och ditflyttade 1927, där han ock bodde till
sin nyligen timade död den 28 februari i år, sörjd
av maka, barn, mågar och barnbarn, jämte talrika
vänner.
Lundberg var en duglig gruvingenjör, rätt mycket
anlitad och ägde vad man i forna tider kallade det
"bergsmans hopp", som ej gav sig för första motighet.
Framför allt var han en god kamrat och hälsad med
fröjd vart han kom. I vänners lag var han något
godartat domderande, men försynt nästan blyg i
större samling. Använde gärna gamla ordstäv och
sentenser att krydda sitt tal och kunde när det gällde
säga ordentligt ifrån. Så t. e. på sin 50-årsdag,
när hans gruvarbetare uppvaktade honom och
kaffe-trakteringen var avslutad, passade han på och gav
den uppställda skaran en ordentlig moralisk
avbas-ning, vilket ock belyser att han förstod sitt folk och
detta honom.
I själ och hjärta ingalunda utan religiös
uppfattning höll han på decoruin i sitt hem och läste predik
-ningen om söndagarna för familjen. Men i kyrkan
gick han vanligen endast en gång om året, nämligen i
julottan, efteråt hälsande på i granngårdarna, att
avprova julglöggen.
Han var god latinare ännu på äldre dagar och
synnerligen slängd i historia, aldrig tagande fel på något
årtal. — God såväl kvartett- som vissångare och en
härlig om ock något skottsnål jaktkamrat.
Som en man av heder, så levde han och sådan dog
han, lugn och utan klagan. Men hans minne skall
leva och efter eget förordnande skall på hans
gravsten ristas: Post tenebras lux.
G. A. Gm.
VÄSTSVENSK STADSBYGGNAD.
Stadsbildningar och stadsplaner i
Götaälvs mynningsområde av A,
Lilienberg. Göteborgs jubileumspublikationer
VII. Göteborg 1928.
Föreliggande verk tillhör den serie publikationer
som var avsedd att utkomma i samband med jubi
leumsutställningen i Göteborg 1923. Vår inhemska
litteratur inom stadsplaneområdet är alltjämt
synnerligen fattig, och den saknar helt och hållet en
historisk framställning av stadsbyggandets utveckling i
vårt land. Det torde framför allt vara denna brist
som gjort, att författaren funnit det nödigt att gripa
sig an sin uppgift från en bredare och mera
djupgående basis än från början tänkts. Detta har å sin
sida medfört, ej blott att verket blivit avsevärt
försenat, utan även att ämnet har måst begränsas till att
endast omfatta tiden till 1800-talets början.
Utan att på något sätt vilja förringa värdet av de
intressanta utredningarna rörande Göteborgs
historiska föregångare, till vilka författaren även räknar
den norska staden Kongahälla, skulle det emellertid
enligt mitt förmenande varit lyckligare, om
skildringen, genom att begränsas ifråga om den äldre
tidsepoken, hade kunnat föras fram till nuvarande tid.
Man får emellertid vara författaren tacksam för vad
han givit, vilket icke blott är av värde för
Göteborgaren utan även bör vara välkommet för alla
historiskt intresserade och framför allt för dem, som i
en eller annan form syssla med
stadsanläggnings-problem.
Efter att i allmänna drag hava skildrat
stadsbyggandet i Norden intill tiden för det nya Göteborgs
anläggning, redogör författaren närmare för
stadsanläggningarna vid Kongahälla, Lödöse, Nya Lödöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
