Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 27 april 1929 - Stål kontra andra metaller, speciellt lättmetaller, av W. Dan. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
Fig. 2. Gjutgods av aluminiumkisellegering med ingjutna
stålrör. Godstjocblek 3 mm. Utförd vid W. Dan.
Bergmans aluminiumgjuteri, Södertälje.
För gjutna legeringar gäller, att
korrosionsbeständigheten i hög grad sammanhänger med
legerings-metallerna, De vanligast förekommande
aluminiumlegeringarna kunna dock med stor trygghet användas,
där förhållandena ej äro särskilt svåra, som
exempelvis i salt-mättad luft. Man måste då tillgripa
aluminiumlegeringar med kisel eller mangan, som visat sig
bäst i detta hänseende.
I vissa fall, t. e. inom flygmaskinstillverkningen,
där fordringarna å materialet äro mycket höga, och
där tunna sektioner med höga belastningar förekomma,
skyddar man vanligen metallens yta med lämpligt
överdrag. Man har härvid tre olika vägar att gå,
1. Målning med lämplig fernissa.
2. S. k. anodbehandling, bestående av att ytorna
genom elektrolytisk behandling överdragas med ett
starkt oxidlager eller möjligen annan
korrosionsbeständig förening, t. e. genom elektrolys i kromsyrebad.
3. Metallbeläggning, varvid ren aluminium visat
sig bäst.
F. n. användes alla metoder med goda resultat och
en lämplig fernissa uppblandad med ren aluminium
i pulverform har visat sig mycket motståndskraftig.
Ett ännu starkare skydd uppnås genom den s. k.
anod-oxidationen, särskilt om efter densamma metallen
överdrages med ett tunt fettlager, som bör förnyas
tid efter annan.
Slutligen användes som nämnt metallisk beläggning
av ytorna och vanligen användes då ren aluminium,
som anbringas genom besprutning eller annat
mekaniskt förfaringssätt. I Amerika saluföres t. e. en
korrosionsbeständig plåt, benämnd "alclad", som
består av duralumin å båda sidor överdragen med ren
aluminium.
Bearbetningen av lättmetallerna.
Beträffande lättmetallernas formgivning vill jag här
endast framhålla ett exempel på aluminiummetallens
stora formbarhet, nämligen den i stark tillväxt stående
foliotillverkningen (tjocklek av ca 0,01 mm). Alumi-
nium har i detta hänseende inträtt som en mycket
kraftig medtävlare till tennet och är på väg att helt
uttränga tennfoliet.
För gjutning användes mera sällan de rena
lättmetallerna, då de erbjuda vissa svårigheter i detta
hänseende samt besitta låg hållfasthet och dålig
be-ørbetningsf örmåga.
Genom legering med andra metaller har emellertid
en serie värdefulla lättmetaller framställts med goda
gjutegenskaper, och man kan f. n. inregistrera en viss
standard för legeringar, som användes i de olika
länderna, I Amerika är sålunda legeringen med 8 % Cu
resten Al förhärskande under det att i Europa en
legering med 10—12 % zink och 2—3 % koppar kommit
mera till användning. En dylik standardisering av
legeringar för vanligt aluminiumgjutgods har sin stora
betydelse bl. a. av det förhållandet, att man har större
möjlighet att använda skrotmetaller av bestämd
sammansättning. I vårt land där dylik standard ej finnes,
är det förenat med rätt stora risker att använda skrot,
då man sällan kan vara säker på detsammas
sammansättning. Jag vill i detta sammanhang framhålla en
legering, som endast är några år gammal, men som
tycks komma att spela en betydande roll. Det är
aluminium med ca 13 % kisel, här i landet och i Tyskland
känt under namn av silumin och i övriga länder mest
benämnt "alpax". Genom en särskild
förädlingsprocess av smältan omedelbart före gjutningen erhålles
en metall med bättre egenskaper såväl i
gjut-som hållfasthetshänseende än de flesta andra
aluminiumlegeringar. Dessa Al—Si legeringar kunna
Fig. 3. Transformatorbehållare av silumin,
oljetät och med god värmeledningsförmåga.
gjutas i mycket komplicerade formar samt med
mycket tunna godstjocklekar. Ehuru jag
ingalunda är expert på stål- och tackjärnsgjutningar,
tror jag mig dock kunna påstå att man med
silumin kan åstadkomma mera komplicerat gods än
med stål och järn. Då kisel har en spec. vikt av 2,40
jämfört med 2,70 för ren aluminium, blir spec. vikt, av
Al—Si legeringar vanligen ca 10 % lägre än för de
vanliga Al-legeringarna med Cu och Zn. Yiktbespa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
