Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1929 - Stål kontra andra metaller, speciellt lättmetaller. Diskussion, av J. Leffler, Erik Falk, Arvid Johansson, Johan Morsing, Ivar Olsson, Tord Ångström, B. Kjerrman, J. A. Bonthron, W. Dan. Bergman, Evert Wijkander och Torkel Berglund, referat av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 TEKNISK TIDSKRIFT 4 maj 1029
en bild av framtiden. Bägge arbeta på att vinna seger.
Talaren trodde icke att den tid ännu är kommen, då
den lilla granaten är i stånd att göra mera än ett märke
i plåten.
Direktör Erik Falk ville understryka, att man vid
Werkstofftagung i Berlin 1927 väl kunde säga sig, att
det var en vacker uppmarsch, som lättmetallerna gjort
under tävlan med stålet och järnet, men man måste
också konstatera ett trevande efter de riktiga
metalllegeringarna. Där visades ett otal legeringar med olika
benämningar, som ville göra sig gällande var och en på
sitt lilla område, men givetvis tvingade sig den
uppfattningen på en, att kunskapen om lättmetallerna ännu ej
nått erforderlig mognad. Man måste därför hysa den
övertygelsen, att härutinnan dagens siffror icke äro
morgondagens. Det sista ordet i frågan beträffande
lättmetallerna kontra stålet är på långt när icke sagt.
Bemärkas bör även att stålet och lättmetallerna icke alltid
behöva stå varandra emot, utan de kunna gott
samarbeta. Gott exempel härpå är stålaluminiumlinorna.
Där har man kommit så långt, att man av de båda
metallerna i förening kan exempelvis spänna ett spann
över Missisippi till en längd av 972 meter.
Professor Arvid Johansson hade med stort intresse
åhört de förtjänstfulla inledningsföredragen och hade i
sak icke något direkt att tillägga, men ville som ett
bidrag till diskussionen ånge några allmänna synpunkter.
För omkring trettio år sedan höll i teknologföreningen
ingenjör John Landin ett föredrag ungefär betitlat:
Aluminium, framtidens metall. Med känd entusiasm
rullade Landin upp ett glimrande framtidssperspektiv för
aluminiummetallen, vilket givetvis en smula
underligt berörde den, som just stod färdig att gå ut i livet
för arbete inom järnindustrien. Hur har det då ställt
sig med utvecklingen under dessa trettio år på järnets
område?
I fä ord kan denna fråga besvaras sålunda. Såväl
kvantitativt som kvalitativt har järntillverkningen under
denna tid gått oerhört framåt. Medan vi bl. a. i fråga
om legerade stål endast visste något om nickel-,
krom-och wolframstål, känna vi nu ett otal av dessa och andra
specialstål. Genom olika värmebehandlingar, före nämnda
tid blott ytligt kända, kunna vi avvinna dessa stål och
jämväl de rena kolstålen en rad hållfasthets- och andra
egenskaper, allt efter stålets användningsområde.
Vid Werkstofftagung i Berlin år 1927 ställdes man pä
ett synnerligen effektfullt sätt inför dagens fråga "Stål
kontra lättmetaller", även om den härvid anordnade
utställningen var alldeles främmande för varje
motsatsförhållande. Ett mera ingående studium av
densamma gav otvetydigt vid handen, vilken överlägsen
metall järnet i dess förening med kolet i varje fall är,
och vad man ytterligare kan avvinna denna förening
med tillsats av legeringsmetaller. Som exempel ur högen
må blott nämnas: snabbstål, magnetstål, s. k. krympfria
stål, konstruktionsstål med höga hållfasthetsegenskaper,
rådda genom samverkan av legeringsmetall och
värmebehandling m. m. Något motsvarande återfanns icke pä
lättmetallavdelningen. Här dominerade en massa
föremål av aluminium och dess många olika legeringar, vilka
tydligen framfördes mera i reklamsyfte; uppgifter om
hållfasthetsegenskaper m. m. voro knappa, och de
siffror, som meddelades, visade, att anspråken i detta
hänseende måste hållas på en synnerligen blygsam nivå.
Som facit av de trettio åren kan man hävda den
meningen, att stål och lättmetaller visa båda en stark
utveckling; i vissa fall konkurrera de med varandra, men
i stort sett gå de sida vid sida. När det gäller i första
rummet hållfasthet, står järnet i varje fall alltjämt utan
medtävlare från andra metallgrupper.
Ingenting tyder heller på, att stålet skall inom den
närmaste tiden bland övriga metaller få någon
medtävlare, som åtminstone ekonomiskt kan taga upp en kamp
med detsamma. Men givetvis komma lättmetallerna att
tränga in på stålets område, där dessa metallers
speciella egenskaper kunna göra sig gällande, exempelvis
låg specifik vikt, lätthet att gjuta, att bearbeta med
skärverktyg m. m. Lättmetallernas användning motverkas
av deras höga pris; sannolikt är väl dock, att
aluminiumpriset kommer att sjunka och härmed gynna
lättmetallernas frammarsch.
Vad kan då vara att vinna på stålets område i
fortsättningen? Det kan tyckas att för en så gammal
hantering som järn- och stålhanteringen skulle
utvecklingsmöjligheterna börja att sina och framstegen bliva
tunnare och sällsyntare. Så är dock långtifrån fallet. Av
legerade stål framkomma alltjämt nya kvaliteter med
speciella egenskaper. De ställa sig emellertid i regel
avsevärt dyrare än kolstålen, hava högre specifik vikt
och äro mera svårarbetade. Man frågar sig därför, om
vi icke kunna utnyttja det vanliga stålet mera än vi
göra. En väg härvid är legering med de billiga
metallerna, mangan och kisel. Man framställer nu också i
rätt stor omfattning ett konstruktionsstål med låg
kolhalt, c:a 1 % mangan och c:a 1 efa kisel.
Kännetecknande för detta stål är, att sträckgränsen är relativt
högre än vid det vanliga stålet eller c:a 70 % av
brottgränsen, medan den vid det ordinära stålet stannar vid
c:a 55 %. Stålet synes få en stor användning i tak-,
bro- och andra bärkonstruktioner. Det kostar icke
mycket mer att framställa än det vanliga
konstruktionsstålet; en viss svaghet ligger dock i dess benägenhet till
ökad bredning vid valsningen.
En annan väg till höjandet av det vanliga kolstålets
hållfasthetsegenskaper är dess värmebehandling. Vid
Werkstofftagung i Berlin betonades särskilt starkt detta
spörsmål. Vägen går genom seghärdning med
anlöp-ningen förlagd till en relativt hög temperatur, c:a 550
—650°C. Vid seghärdning vinner man som bekant en
föi"-höjd brottgräns och alldeles särskilt höjd sträckgräns,
medan förlängningen blir något lägre än hos det enbart
valsade eller normaliserade stålet. Vad man framför
allt vinner är en ökad seghet, ådagalagd genom ökat
slagarbete samt en höjning av utmattningsgränsen.
Detta slag av värmebehandling har hittills varit
begränsad huvudsakligen till smidda maskindelar.
Emellertid framkastade Brinell, som var mycket intresserad av
denna värmebehandling, tanken på att jämväl seghärda
räls och annat konstruktionsmaterial i större längder.
Vid räls skulle man härigenom vinna större hårdhet och
därigenom minskad slitning och mindre stukning i
skarvarna. Att underkasta en rälsskena på 10—15 m längd eller
mera en jämn upphettning till härdningstemperatur och
till en väl avgränsad anlöpningstemperatur, är likväl ett
svårlöst ugnsproblem, så länge man är hänvisad till
gaseldade ugnar. Numera byggas emellertid elektriska
ugnar, där man kan sammanbygga en serie sektioner,
var för sig upphettade, till stora längder och härigenom
är den nämnda svårigheten övervunnen. Återstår
således det mekaniska problemet att förflytta rälsen från
ugnen till härdnings- och anlöpningsorganen. Är detta
problem löst, så kan man naturligtvis också seghärda
vinkeljärn, balkar etc. i större längder.
Genom seghärdning av ett lämpligt sammansatt
kol-stål med tillräckligt hög manganhalt torde man kunna
nå de hållfasthetsegenskaper, som här angivits för
corson-legeringarna. Man kan invända, att stålet genom
den ökade hårdheten blir svårt att bearbeta genom
borrning etc. För bearbetning av hårda stål hava vi
emellertid fått hjälp i de nyare skärmetallerna. Våra snabbstål,
som varit oss till en så oerhörd nytta, äro numera
distanserade av den Kruppska skärmetallen "Widia", bestående
av wolframkarbid. Den har redan fått en stor
användning, och med densamma kan man bearbeta det 14-pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
