Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18 ½. 8 maj 1929 - Fabrikshygien, av A. Rosengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
Fig. 1. Avimning inom färgeri.
ventilationsproblem, vill jag framhålla, att ifråga om
avlägsnandet av besvärande rök eller damm gäller
såsom ledande princip, varom numera full enighet torde
råda, att röken eller dammet, så snart detta är
praktiskt utförbart, bör uppfångas vid själva
alstringsplatsen.
Ifråga om ventilation av ett tackjärnsgjuteri har
tidigare den uppfattningen varit gällande, att
inpress-ning av varm luft i markens plan varit den enda
lösningen. Man må emellertid betänka, att skall verkligt
gott resultat vinnas på den vägen, måste så
oerhörda kvantiteter förvärmd luft inblåsas, att det
ställer sig mycket oekonomiskt. Röken, som bildas, måste
nämligen bildlikt taget lyftas ut och det kan man icke
göra med mindre den inblåsta friskluften har högre
temperatur än gaserna och röken, som stiga mot
taket. Detta system drager också med sig
ventilationstrummor av enorma dimensioner, som det ej
alltid finnas plats för. Visserligen ha försök gjorts med
kanaler i golvet, men detta system har uppgivits, enär
värmeförlusterna bliva allt för stora. Studerar man
nu problemet litet närmare, skall man finna, att det
väsentliga är, att när röken genom den vid gjutningen
alstrade värmen stiger mot taket, densamma där så
att säga omedelbart omhändertages och bortledes
innan den avkyles och sänker sig mot golvet. Det
system, som jag för min del vill förorda, är därför en
rationellt utbyggd evakuering, vilken i detta fall, då
man ej behöver räkna med några större motstånd,
billigast åstadkommes medelst propellerfläktar eller
öppna turbiner. I ett stort grovgjuteri måste man
för att nå önskat resultat bygga en spatiös
evakueringstrumma längs gjuteriets tak. Men även där blir
kraftförbrukningen av nyssnämnda skäl ej vidare stor.
För övrigt behöver man ej köra med fläktarna annat
än vid gjutning och uppslagning. Men, frågar man,
varifrån skall man taga ersättningsluft? Det får ske
genom läckage. Gjuteriet har en massa naturliga
sådana och räcka de ej till, får man skapa konstgjorda
läckage. Man må dock iakttaga, att den av fläktarna
genom den konstgjorda
läckagen insugna luften
riktas upp mot taket och
ej horisontellt fram över
arbetarna. De konstgjorda
läckagen måste givetvis
fördelas längs med hela
gjuteriet. Detta är i all
synnerhet av vikt, om
luften intages utan
förvärmning. Jag har sett båda
här angivna system i
funktion, och det råder intet
tvivel om, att ett rationellt
utbyggt evakueringssystem
är att föredraga framför
inblåsning av varm luft vid
golvet, ej minst av den
anledningen att det är
avgjort det billigaste
systemet att bygga och driva.
Beträffande ventilationen
av ett metallgjuteri är
förhållandet i stort sett
detsamma. Här gäller dock,
att vid gjutning av
mässing röken måste uppfångas och evakueras vid
alstringsplatsen.
Ett annat ventilationsproblem är, hur man
lämpligen bör nedlägga och avlägsna ånga ur ångiga
lokaler. För att åstadkomma detta måste lokalen
tillföras förvärmd luft, men ej av för hög
temperatur. Det har ansetts av mången, att den inblåsta
luften skulle ha hög temperatur, men detta är ett
misstag, enär temperaturen i arbetslokalen därigenom blir
alldeles för hög. Med avsikt skrevs att lokalen skall
tllföras förvärmd luft. Det är nämligen ej
nödvändigt, att luften blåses in med fläkt. Det är lika bra
att endast evakuera den medelst fläktar och låta
luften sugas in över ett lamellbatteri, där den gives
lämplig temperatur. Har man däremot tillfälle att
taga den erforderliga varma luften från event.
närliggande ångpannerum, måste luften givetvis tillföras
medelst fläkt, för så vitt ej ångpannerummet ligger
vägg om vägg med den ångiga lokalen. Luften skall
blåsas in utmed taket, där den också evakueras.
Temperaturen å luften bör ej överstiga ett par och tjugo
grader.
Fig. 1 visar anordningarna i ett färgeri. Genom den
längs ena långväggen dragna trumman inblåses den
varma luften genom två parallellt ställda springor.
Längs motsatta långväggen ligger
evakueringsledningen.
I det föregående behandlade fabriksbyggnader äro
i regel utrustade med skylight i ventilationssyfte.
Innan jag lämnar frågan om ventilation av denna
lokaltyp, vill jag påpeka, att det knappast finnes
någon anordning, som så felaktigt utnyttjas som ett
skylight. En var borde förstå, att ett skylight, som
är öppet på båda sidor, är av ringa värde, om det
blåser ute. Vinden, som går in på ena sidan och ut
på den andra, klipper av evakueringen från lokalen.
Skall ett skylight verkligen göra nytta, måste det
vara stängt på vindsidan. För att bekvämt kunna
öppna och stänga skylightet bör detsamma vara
man-övrerbart från golvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
