Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18 ½. 8 maj 1929 - Fabrikshygien, av A. Rosengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
Fig. 8. Principskiss å lufttrumma vid "springsystemet".
bägge delarna, ej räcka till, måste man tillgripa
inblåsning av friskluft och därmed är man inne på
ventilationsproblemets enligt mitt förmenande
vanskligaste del. Detta emedan förutsättningen för god
ventilation är att temperaturen å den inblåsta luften
måste vara lägre än den i lokalen rådande.
Såsom tidigare framhållits, misslyckades man med
att blåsa in luft genom ventiler i väggarna, enär
luften kom för mycket koncentrerad på enstaka punkter.
Liksom vid evakuering ligger lösningen av problemet
i metoden att fördela luften till det yttersta. Då det
i en fabrikslokal ej låter sig göra att fördela luften på
samma sätt som i en teater, enär
ventilationstrummorna skulle få allt för fantastiska dimensioner, har
man måst söka andra och radikala utvägar. Förr
sökte man nedbringa den inpressade luftens hastighet
till det minsta möjliga, nu går man helt enkelt den
motsatta vägen och mångdubblar denna hastighet.
Det nya systemet inriktar sig på att finfördela luften
för att på så sätt få den att bättre blanda sig med
rumsluften. Förfaringssätten ha varierat men under
en följd av år användes det s. k. skålsystemet (fig. 6),
därvid luften utpressades över skålarna med en
hastighet av mellan 8—10 m pr sek. Hastigheten är
härvid avgörande. Ju större hastighet luften gives, desto
tunnare blir skiktet, när det lämnar skålen, och desto
Fig. 9. Springsystemet tillämpat i Ahlén & Holms sätteri.
större yta utbreder sig den inpressade luften på, innan
den splittras och blandar sig med rumsluften. En hel
del anläggningar äro byggda enligt detta system och
arbeta med gott resultat, för så vitt de varit rätt
dimensionerade, vilket tyvärr ej alltid varit fallet. Man
har nämligen ibland begått det felet, att man hållit
för låg hastighet och blåst ut för mycket luft på varje
skålenhet.
Emellertid har detta system fått vika, åtminstone
för mitt vidkommande, för det raka springsystemet
med hastig luft, Vid tillämpning av detta system
drages trumman, fig. 7, utmed lokalens hela längd och
placeras allt efter de lokala förhållandena, antingen
på golvet under slingorna med luften riktad uppåt,
vid taket längs med ytterväggen med luften riktad
inåt rummet eller mitt i lokalen med luften riktad åt
båda hållen eller slutligen längs innerväggen med
luften riktad mot fönstren. De lämpligaste sätten för
luftens inblåsning äro givetvis de två förstnämnda,
enär vid dessa friskluften vintertid får samma
rörelseriktning som rumsluften erhåller på grund av
värme-kropparna, I de tre första alternativen lägges
evakueringsledningen vid taket längs med innerväggen och
i fjärde alternativet omedelbart under
friskluftstrumman. Vid nybyggnader såväl som äldre byggnader,
där man av estetiska skäl ej önskar trummor
framdragna i lokalerna, kunna dessa lätt inbyggas i
väggen.
Springans storlek kan varieras något beroende på
arbetsförhållandena. För min personliga del går jag
ogärna över 3 mm, då stillasittande arbete utföres*
Hellre än att öka springans bredd ökar jag då
lufthastigheten. Med 10 m pr sek. löser man i regel en
ventilationsuppgift, i all synnerhet om man kan
placera friskluftstrummorna i lokalens mitt och blåsa
luften åt två håll. Skulle man till äventyrs vara
tvungen att draga en trumma längs en innervägg,
blir det genast svårare, men man kan då tillgripa det
förfaringssättet att lägga två eller flera springor av
olika dimensioner över varandra med den bredaste
springan överst (se fig. 8). Med denna anordning
pressas det översta
luftskiktet längst in i lokalen
innan det sönderfaller. Var
de andra skikten
sönderfalla, är helt enkelt en
dimensionsfråga, Ingen
torde kunna bestrida, att nu
nämnda tillvägagångssätt
måste komma idealet bra
nära, när det gäller att
fördela luften till det yttersta
och sålunda undvika drag.
Systemet har också
tillämpats med gott resultat i
många fall. En
förutsättning är dock, att
springorna ej göras för breda. Man
bör alltid komma ihåg, att
ett ventilationssystem ej
blott skall arbeta
vintertid med förvärmd luft,
utan det skall kunna
köras året om och således
med en temperatur på
luften, som ofta avse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
