Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18 ½. 8 maj 1929 - Något om industribelysning och dess anordning, av Ivar Folcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 april 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
’261
dagsljuset. Med stöd härav kan därför lätt den
normala artificiella belysningstiden beräknas. Antages
arbetstiden vara förlagd mellan kl. 7 och 16,30, så
blir årliga artificiella belysningstiden för en del olika
dagsljuskvoter ungefär följande:
Dagsljuskvot
Art. belysningstid
tim.
% av arbetstiden
(2 400 t. pr år)
0,5 1 220 51 %
1 740 30,8 %
5 285 19,0 %
Glasets förmåga att genomsläppa ljuset utövar stort
inflytande på belysningsresultatet, för rent glas
ligger denna mellan 90—50 %, allt efter glassorten. I
ännu högre grad influerar emellertid
fönstermaterialets rengöring. Luckiesh1 anger följande värden,
som äro karakteristiska för detta förhållande,
uppmätta på en del olika anläggningar:
Glassort
Genomsläppn. faktor
i %
Före reng.
Efter reng.
Genom
rengöring ökad
genomsläppn. „
Enkelt klarglas........................12 88 7,3 gånger
........................16 88 5,5 „
Finrefflat glas ........................14 80 5,7 „
n ii ........................4,5 „
Trådglas ................................................13 80 6,1 „
„ ........................ .5 75 15,0 „ 1
Man har länge sökt finna en enkel och praktisk
formel, efter vilken dagsljusbelysningen kan
förut-beräknas under hänsynstagande till olika faktorer,
som inverka på densamma. En dylik angives av
dr-ing. H. G. Frühling i ett nyligen utkommet arbete2,
uppgjort på basis av Webers, Burchards, IIigbie’s
och Youngloves m. fi. grundläggande arbeten. För
beräkning av horisontala rumsbelysningens
medelvärde angives formeln:
<f;
E„
Eaf-V
där
Ea = horisontalbelysningen i det fria
f
E
’t
En
där Ef är vertikalbelysningen i fönstret.
Detta förhållande benämnes fönsterfaktor,
q = dagsbelysningens verkningsgrad, vilken är
förhållandet mellan nyttiga ljusströmmen på ett
horisontalplan 1 m över golvytan och
totala genom fönsteröppningen infallande
ljus-/<p
strömmen | —
Ff — fönstrets glasyta.
Fb = golvytan.
Frühling anger i sitt arbete värden på f och rj för olika
i praktiken förekommande fall, varigenom således an-
Ff
tingen Em eller förhållandet T- lätt kan beräknas.
i’ b
Av vad ovan angivits torde ha framgått, att för
de inom industrien i regel rådande förhållandena äro
våra möjligheter att i avsevärd grad influera på
dagsljusbelysningens kvantitet inomhus ganska
begränsade. Visserligen kan man genom anordning av
lan-terninbyggnader o. d. få en mycket god dagsljusbelys-
1 "Light and work", New York 1926.
2 "Die Beleuchtung von Innenräumen durch Tageslicht"
Union Deutsche Verlagsgesellschaft, Berlin.
Fig. 4.
Närliggande byggnaders höjd inverka starkt på
dagsljusbelysningen inomhus.
ning, men härvid får dock beaktas, att kostnaderna
för denna bli högst avsevärda. Att man under den
tid, då endast ytterst ofullkomliga artificiella
ljuskällor stodo till förfogande, icke skydde dessa
kostnader för att i högsta möjliga utsträckning
tillgodogöra sig dagsljuset är fullt förklarligt. I våra dagar
är emellertid den artificiella belysningen icke att
uppfatta som endast ett ofullkomligt surrogat till
dagsljuset, utan kan numera utformas på sådant sätt, att
det icke blott fullt ersätter dagsljuset utan t. o. m.
på grund av sin konstans ger i många avseenden
fördelaktigare resultat. Då artificiell belysning såsom
ovan visats knappast i något fall helt kan undvaras
utan vi i regel ha att räkna med en artificiell
belysningstid motsvarande 30—50 % av normala
arbetstiden, kan ifrågasättas, huruvida det är
ekonomiskt lönande att nedlägga för stora kostnader på
extra komplicerade fönsteranordningar. Med
fönsterytans ökning, som i stort sett är det enda medel vi
ha att tillgripa för ökning av dagsljuskvoten, följer
ökade värmeförluster, varjämte olägenheter med snö
och isbildning speciellt på takfönster samt dessas
tätning för våra förhållanden torde böra beaktas. Då ju
förhållandena i praktiken äro ytterst varierande, kan
något generellt omdöme knappast fällas, det hela är
ett ekonomiskt problem, som måste prövas från fall
till fall. Självfallet bör dagsljuset utnyttjas så långt
möjligt är, men det gäller för detta som för allt
annat, att utnyttja det med förstånd.
Äro således våra möjligheter att i högre grad
inverka på dagsljusbelysningen beskurna genom
klimatiska och byggnadstekniska frågor, så kan däremot
den artificiella belysningen med det elektriska ljusets
hjälp numera med tämligen stor lätthet utföras på
sådant sätt, att den smidigt anpassar sig efter
praktikens krav. Då ju glödlampor nu tillverkas i
enheter ända upp till 10 000 watt, är det inga tekniska
svårigheter att uppfylla vilka kvantitativa krav som
helst, och även de kvalitativa kunna med tillhjälp
av lämplig elektrisk armatur fullt tillfredsställas. Vad
den ljuskvantitet beträffar, som
belysningsanläggningen behöver leverera, så ge de erfarenhetsvärden
på ekonomiska belysningsstyrkor för olika slag av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
