Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 8 juni 1929 - Transportanordningar för stora upplagsplatser, av J. Björklund - Ekonomisk översikt, av F. Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
TEKNISK TIDSKRIFT
15 juni 1929
härvid således tre kranbanor och därför något högre
kostnader för dessa, men viktminskningen av
bryggan vid tre stöd i stället för två är vid ifrågavarande
spännvidder så stor, att det i allmänhet torde vara
lämpligt att utbilda kranen för tre stöd, såvida ej
grundförhållandena äro exceptionellt dåliga,
Understundom är det material, som skall
transporteras av kranen (fig. 10) av sådan beskaffenhet, att
upplaget lätt kan uppdelas i sektioner, som i tur och
ordning kunna betjänas av en krän med endast så
stor omfattning, som nödvändiggöres av arbetet å en
sektion. Upplagen för timret vid våra
cellulosafabriker utgöra ett exempel härpå. Dessa kunna uppdelas
på sådant sätt, att varje sektion omfattar en s. k.
välta, om timret är av större längd, och 2 à 3 vältor,
för kortare timmer. Kranen kan då utföras i form av
en bock med ett ben vid vardera sidan om sektionen.
Enär arbetsriktningen här sammanfaller med
kranbanorna, måste längdåkhastigheten göras relativt
stor, men detta medför ej några olägenheter ur
driftssynpunkt, då kranens vikt blir jämförelsevis liten.
För omflyttning av kranen från en sektion till en
annan tarvas en särskild anordning, ett s. k.
skjutbord (fig. 11), vilket löper å spår, vinkelräta mot
kranspåren, och å vilket kranen köres in vid
överflyttningen. Då kapaciteten på ett dylikt upplag
erfordrar samtidigt arbete av flera kranar, böra
förhållandena ordnas så, att intill varandra liggande
sektioner kunna hava ett kranspår gemensamt, varigenom
antalet spår kommer att uppgå till endast ett mer än
antalet sektioner.
Belastningen av banorna blir givetvis vid en
uppdelning av upplaget på nämnt sätt ganska liten,
varför kostnaderna i allmänhet hålla sig inom rimliga
värden, ehuru den sammanlagda spårlängden blir
väsentligt större än i de fall, då man endast har
tvenne spår.
(Forts.)
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Stockholm den 1 juni 1929.
Medan de europeiska börserna visat en svagt fallande
kursutveckling alltsedan februari månads början, ha
kurserna i New York från årets början ända till maj
månads ingång företett en svagt stigande tendens, dock
med starka svängningar. Sistlidna månad har dock helt
gått i baissens tecken, och kursfallen under densamma
torde genomsnittligt utgöra cirka 10 procent. Det
ständiga hotet om en diskontohojning till 6 % har
tydligen äntligen gjort verkan och riktat uppmärksamheten
på den låga räntabiliteten å de nuvarande kurserna, som
ju förutsätter fortsatta kursstegringar för att
spekulanterna skola få sina börslåns räntor täckta och icke
behöva göra marginalinbetalningar. Ännu visar
anpassningen av kurserna nedåt mot mera normala
förränt-ningssiffror inga tecken att avstanna, och kurserna
kunna fortsätta att falla i samma takt som under maj
ytterligare cirka två månader, innan de komma ned på
samma nivå som för ett år sedan. De europeiska
börserna äro redan nu nere på, ja de flesta t. o. m. under
denna nivå. Den fortsatta utvecklingen på New Yorks
fondbörs är givetvis i hög grad avhängig av huru läget
på penningmarknaden förändras. Redan tillståndet från
Federal Advisory Council att tillåta
centralbankssystemets ledning att låta sina medlemsbanker höja diskon-
tot till 6 % verkade på börsen i viss mån som en
räntesänkning, och de uppgifter, som framkommit om att
framställningar gjorts från Reservebankerna i New York
och Chicago om att centralbanksledningen skulle medge
dem en dylik sänkning och att detta tillbakavisats
endast med en röst, har ytterligare verkat i samma
riktning. Därest den av dessa förhållanden skapade oron
skulle leda till fortsatt kursfall, så är det icke
uteslutet, att avspänningen på penningmarknaden genom
fondbörsens minskade krav blir av den storleksordning, att
diskontohöjning’ kan undvikas. Ännu ha dock börslånen
icke visat någon nedgång av den omfattning, att den
har någon betydelse i nämnda avseende, ehuru
banke-nas strävan att begränsa dessa krediter tydligt kan
utläsas ur de föreliggande siffrorna; det är de för annans
räkning lämnade börslånen, som icke visa någon
tendens att minskas, utan tvärtom fortfara att stiga.
Den omläggning av de stora företagens finansiering,
varigenom desamma upphört att arbeta med främmande
kapital, har medfört, att näringslivets känslighet för
förändringar i räntesituationen icke på långt när är
densamma som tidigare. Den mycket låga förräntning, som
fondbörsen kräver på kapital, uppbringat genom
nyemissioner av aktier, förrycker givetvis
räntabilitetskalkylerna vid utvidgning och nygrundning i allra högsta
grad. Trots höga låneräntor kan tydligen industrien
fortfara att öka sina anläggningsmedel blott dessa nya
produktionsenheter lämna en avkastning, som något
överstiger den förräntning oförändrad utdelning innebär
å emissionskursen vid nyemission. Den del av
förränt-ningen å anläggningen, som överstiger sistnämnda ränta
å nyemissionen, kan tydligen gå till en höjning av
utdelningen, vilken i sin tur föranleder kursstegring osv.
Lägger man härtill, att industrien väsentligen
finansierar fondbörsspekulationen genom sina rikliga
tillgångar på kapital och att den får en ränta på f. n.
cirka 6 proc. å dessa börslån, medan den vid sina
emissioner kan ta ut kurser, som ge en förräntning pà högt
räknat 4 proc., så är det tydligt, att kursutvecklingen
drives av en accelererande kraft och att den endast kan
stoppas i tid genom ett målmedvetet ingripande av
utanför spekulationens intressen stående krafter, som insett
faran av att en bubbla av detta slag plötsligt springer
sönder. Faran ligger tydligen i att produktionsmedlen
växa till så snabbt att överproduktion uppstår, ty
förutsättningarna för att konsumtionsförmågan skall stiga
i samma takt finnes ej. Vid en bedömning av den
amerikanska konjunkturutvecklingen gäller det därför,
såsom vid varje annan, att med särskild uppmärksamhet
följa industriens lagerhållning och dennas anpassning
efter konsumtionen. Produktionstakten är f. n.
synnerligen hög. Bilindustrien har sålunda för april uppvisat
den högsta siffra som någonsin uppnåtts, 0,62 mill.
bilar, eller 0,21 mill. bilar mer än samma månad i fjol;
marssiffran i år var redan den rekord med 0,58 mill.
bilar, och det är mot bakgrunden av dessa siffror förklarligt,
att ma-n börjar hysa farhågor att ej kunna avsätta hela
tillverkningen under säsongen, och man har dessutom
trott sig förmärka en tidigare säsongavslappning än
föregående år. Även ståltillverkningen visar en ny
toppsiffra på 5,30 mill. ton under april mot 5,13 under mars
och 4,37 mill. ton under april i fjol. För tackjärn är
aprilsiffran 3,72 mill. ton, visserligen icke rekord men
kommer dock närmast efter marssiffran, 3,77 mill. ton,
som är den högsta nådda. Kolbrytningen har varit
högre än under samma tid föregående år och
konsumtionen av bomull och ull likaså; detsamma gäller också
järnvägstransporterna. Siffrorna för kontrakterade
byggnader, som tidigare pekat i ogynnsam riktning, äro
åter förmånliga. Produktionen i sin helhet ger sålunda
en bild av en utpräglad högkonjunktur. Därest
kursfallet på börsen sker i en ej alltför snabb takt, så är
det tydligen icke uteslutet, att börskrisen kan övervin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
