Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 29 juni 1929 - Litteratur - Anmälan: Kohlenentladung aus Eisenbahnwagen, av W. D—n. - Anmälan: Svenskt furuvirkes hållfasthtesegenskaper och deras beroende av fuktighetshalt och volymvikt, av George Spaak - Personalnotiser - Rättelse - Arbetskonflikt vid tryckerierna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
Kohlenentladung aus Eisenbahnwagen, av Carl
Weichen. 99 sid. och 13 bilagor. Berlin, Beuth-Verlag,
G. m. b. H. 1927. Pris häft. M. 3: 50.
Det föreliggande arbetet är en vid tekniska högskolan
i Hannover godkänd doktorsavhandling. Densamma
hänför sig självfallet till förhållandena i Tyskland. Där
utgöra stenkolstransporterna per järnväg ej mindre än
c:a 42 % av totala massgodstransporterna. Då
dessutom den tid, som åtgår för lossning av stenkol ur en
järnvägsvagn, utgör i medeltal 13 % av vagnens totala
omloppstid, är det tydligt, att lossningsfrågan är av så
stor ekonomisk räckvidd, att den är väl värd en
ingående undersökning. En sådan har författaren också
presterat.
Jämförelse göres mellan lossning av vanliga öppna
godsvagnar, plattformsvagnar med behållare och
självtömmande vagnar. I fråga om lossning av öppna
godsvagnar undersökas följande metoder: lossning för hand,
medelst skopelevator, gripskopa och vagntippare.
I särskilda avsnitt behandlas bl. a. olika vagntypers
inflytande å lossningen och fordringar å lagerplatser
och hamnanläggningar med hänsyn till vagnlossning.
Arbetet har väckt berättigad uppmärksamhet. Att
det behandlade ämnet är aktuellt framgår därav, att
tyska riksbanorna utlyst en tävlan beträffande
behållaretransport per järnväg; en åtgärd som sannolikt i
viss mån är en följd av författarens undersökningar.
W. B—n.
Svenskt furuvirkes hållfasthetsegenskaper och deras
beroende av fuktighetshalt och volymvikt, av Ragnar
Schlyter och Gust. Winberg.
Ingeniörsvetenskapsakademiens handlingar nr 9’2.
Denna utredning, som väsentligen är av
teknisk-praktisk natur och som utmynnar i ett reviderat
förslag till tillåtna påkänningar å furuvirke, bör hälsas
välkommen av alla dem, som sträva efter att på ett
ekonomiskt sätt använda detta vårt ännu så länge
viktigaste byggnadsmaterial. Men det är också tydligt, som
författarna mycket riktigt framhålla, att andra, av vår
virkesframställning beroende intressen närmast
producenterna, böra ha all anledning att närmare studera och
taga vara på de upplysningar och uppslag av
tekniskvetenskaplig natur, som utredningen i rikt mått
innehåller. Av allt att döma så är man också på
skogs-teknologiskt håll på god väg med undersökningar
rörande förhållanden, som äro av primär betydelse för
virkets hållfasthetsegenskaper och godhet i övrigt.
Det synes emellertid som om man även från
sågverk stekniskt håll hade minst lika stor anledning att
intressera sig för denna avhandling med dess
anvisningar på ytterligare utredningsbehov. Exempelvis må
det väl anses som anmärkningsvärt, att i våra
virkeskvalitetsbegrepp ännu icke finnes något rum för i
siffror uttryckta hållfasthetsegenskaper. Amerikanarna äro
i detta hänseende en bra bit före oss, varpå deras
"grading" är ett utmärkt exempel.
Virkets hållfasthetsegenskaper ha bestämts, dels på
normalprovkroppar (5 X 5 cm tvärsekt.), dels på virke
i vanligen förekommande stora dimensioner. Detta
sistnämnda provningsförfarande måste anses som från
byggnadsteknisk synpunkt sett synnerligen intressant.
Resultatet, att böjhållfastheten hos en planka med dim.
6 X 20 X 300 cm, på grund av defekter och brister
m. m., endast uppgår till 65 % av böjningshållfastheten
hos motsvarande normalprovkropp, är ju också
talande. Det är endast att beklaga, att denna
hållfast-hetsnedsättning ej kunnat anges i förhållande till
defektförekomsten på ett sådant standardiserat sätt som
exempelvis enligt Forest Products Laboratorys
"grading" system.
Det siffermässiga resultatet av proverna med
normal-provkropparna ger vid handen, att "det svenska furu-
birket väl tål en jämförelse med amerikanskt virke och
t. o. m. något överträffar vanliga amerikanska
handelskvaliteter i hållfasthetshänseende". (En mycket
fullständig tabell, sid. 24, belyser detta.)
Det kombinerade resultatet av proven med såväl
nor-malprovkropparna som de stora dimensionerna ger också
författarna anledning att föreslå nya tillåtna
påkänningar för svenskt furuvirke, som i förhållande till nu
gällande normalbestämmelser innebära en icke så
oväsentlig höjning.
Som utredningens, från teknisk-vetenskaplig synpunkt
sett, intressantaste resultat måste framhållas det
konstaterade dominenta sambandet mellan torr volymvikt
och hållfasthetsegenskap. Förutsättningen härför är
tydligtvis en viss (och kanske vanlig) konstans av de
i vedmassan ingående olika beståndsdelarna.
Författarna hava sålunda även konstaterat en dålig
överensstämmelse mellan, å ena sidan den direkt å en balk
uppmätta elasticitetsmodulen och å andra sidan det
värde på samma, som erhålles ur den. för normalproven
uppställda relationen E = 475 (r — 0,20) (r =
torrvolym-vikten), och förklarat detta, som beroende på den
osedvanligt höga/,kådhalten. Med behörig hänsyn till denna
(och kanske andra) omständigheter så synes emellertid
de för olika hållfasthetsegenskaper uppställda
relationerna vara utomordentligt värdefulla för att på basis av
enbart torrvikten kunna bedöma virkets viktigaste
hållfasthetsegenskaper vid olika fuktighetshalter.
Ett exempel må vara nog. Om den av mig tidigare
påtalade bristen i kvalitetsuppskattning
(hållfasthetsvärde) av vanligt handelsvirke endera dagen, på grund
av tvingande skäl, måste ersättas med vetande, så
representerar de av författarna utarbetade formlerna en
tänkbarast enkla form härför. Och detta lika väl för
producenten, sågverksindustrien, som konsumenten,
byggnadsindustrien.
Alltnog, det föreliggande arbetet kan hälsas med
största tillfredsställelse som ett välkommet tillskott till
vår kännedom om en av vårt lands viktigaste
exportvaror och byggnadsmaterial.
George Spaak.
PERSONALNOTISER
Civilingeniör Albert E. M. Edman, löjtnant kvvk, nu
Falu stads arbetschef, Falun.
Civilingenjör Gösta Nordenadier, nu ingenjör vid
Sandvikens jernverks byggnadsavdelning, Sandviken.
in memoriam.
Bergsingenjör Alfred Rudolf Lundgren, f. 1852, avled i
Lund den 23 maj 1929.
RÄTTELSE —
I ingenjör Harald Larssons artikel om kabelkranar i
häfte 25 ha figurerna 9 och 10 blivit förväxlade.
ARBETSKONFLIKT VID TRYCKERIERNA?
När detta nummer presslägges, är det ännu oklart,
huruvida pågående avtalsförhandlingar mellan
tryckerierna och typograferna komma att gå i lås till den
1 juli, då nu gällande avtal genom uppsägning utlöper.
Utbryter öppen konflikt, som i så fall kan bliva
relativt långvarig, äro för Teknisk tidskrift så väl som
för andra publikationer, dagspressen frånsett,
möjligheterna att utkomma relativt begränsade. Tidskriften
skall emellertid icke underlåta i den mån så låter sig
göra att för eget vidkommande söka minska
olägenheterna av en eventuell arbetskonflikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
