Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 6 juli 1929 - Höga luftelektriska spänningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te k n t s k Ti d s kr i ft
HÄFT. 27 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 6 JULI
ÅRG. 59 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Höga luftelektriska spänningar. — Bidrag till kännedomen om smörjoljors föränderlighet i
bilmotorer, av ingenjör K. Theodor Åsberg. — Nickelkrommetoden och rostskyddet. — Katalysen som
hjälpmedel vid ombildning av kolväten, av dr Carl Krauch. — Litteratur.
HÖGA LUFTELEKTRISKA SPÄNNINGAR.
Alltsedan Franklins försök vet man att extremt
höga spänningar uppträda vid åskväder. Redan
av längden av en blixt framgår på ett åskådligt sätt
den utomordentligt höga spänningen.
De på sista tid ofta utförda exakta mätningarna
över de luftelektriska spänningarna ha utvisat
fältstyrkor av upp till några hundratusen volt/m, så att
redan vid den lätt tillgängliga höjden av hundra
meter en potential mot jord av 5—30 millioner voit
förefinnes.
Vid Carnegie Institution i Washington har det
lyckats Breit och Tuve att med särskilda apparater
uppnå en spänning av omkring 5 millioner voit. För
dessa försök och apparater lämnades en redogörelse
i Teknisk tidskrift, häfte 7, för i år. I Tyskland har
forskarne A. Bräsch, F. Lange och C. Urban från
fysikaliska institutionen vid Berlins universitet med
utgående från det Franklinska experimentet gjort
försök för att utröna huru långt det är möjligt att
behärska sådana spänningar med hjälp av moderna
tekniska hjälpmedel. För tyskarne liksom för
amerikanarne har hägrat att åstadkomma ytterst snabba
katodstrålar av sådan art som hittills endast funnits
tillgängliga i radium, varigenom skulle erhållas
möjlighet att i långt större skala företaga
atomspalt-ningsförsök.
Ehuru tyskarne icke stått främmande
för att höja de tekniskt med
transformatorer uppnådda spänningarna av
1,5—2 millioner voit ännu högre, ha
de icke kunnat uppbringa därför
erforderliga medel, då det för övrigt ej
föreligger något omedelbart tekniskt behov
för en vidare stegring av spänningen.
Nedan skildrade försök ha möjliggjorts
genom bistånd av firmorna Brown
Boveri & C:i, Mannheim, Steatit-Magnesia
A. G., Holenbrunn, och A. G. für
Seilindustrie, Mannheim-Neckarau.
1927 års försök — 2,3 millioner voit.
De tyska forskarne utförde första gången 1927 vid
Monte Generoso vid Lugano i Schweiz försök för
uppnående av extremt höga elektriska spänningar medels
luftelektricitet. Detta berg visade sig som särskilt
lämpligt på grund av de goda transportmöjligheterna
och de ofta förekommande åskvädren.
För uppsamling av luftelektriciteten användes ett
med spetsar försett flera hundra kvadratmeter stort
metallnät, vilket måste placeras på största möjliga
avstånd från jordytan för att uppnå största möjliga
spänning. En fastsättning av detta nät vid drakar
eller ballonger kunde ej komma i fråga, emedan
sådana hjälpmedel genom sin otillförlitlighet just vid
åskväder utesluta ett säkert och ofarligt arbete.
Av denna orsak valdes en fast upphängning av
nätet vid en bärlina (fig. 1), vilken uppspändes fritt
mellan två ’bergspetsar på samma sätt som en antenn.
Spännvidden var 600 meter, höjden av det i mitten
befintliga nätet ca 80 meter. Linan var isolerad vid
ändpunkterna med kedjor av steatit-motor-isolatorer
för en likströmsspänning av 2,5—3 millioner voit.
De största fordringarna i mekaniskt och elektriskt
hänseende måste ställas på isolatorerna. De extremt
höga spänningarna i förening med de väntade låga
strömstyrkorna erfordrade en mycket stor
isolations-väg, som också skulle bibehållas vid starkt regn.
Isolatorns krypavstånd måste alltså vara av en
motsvarande längd.
Vid samtidigt förekommande hög elektrisk och
mekanisk påkänning har den vanliga hängisolatorn
benägenhet att få genomslag på ställen med hög
mekanisk påkänning. Denna omständighet måste i detta
Isolatorer
fall ägnas särskild uppmärksamhet, enär man på
grund av anläggningens exponerade läge måste räkna
med att den ofta skulle träffas av blixten.
Anläggningens längd och vikt medförde stora
dragspänningar i upphängningspunkterna. Härtill kom även
att nedhängningen önskades så liten som möjligt för
att ej förlora något i höjd, under det att den starka
vinden, som alltid råder på bergspetsar, fordrade en
stor säkerhetsfaktor. Dessa fordringar uppfylldes bäst
Isolatorer
Fig. 1. Schema över linupphängningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
