Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 13 juli 1929 - En magnetisk mikrovåg, av Edgar Wedekind - Litteratur - Insänd litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 juli 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
375
EN MAGNETISK MIKROVÅG.
Av professor EDGAR WEDEKIND, Hann.-Münden.
För magnetiska undersökningar använder man för det
mesta en magnetisk våg, vars grundprincip först
angavs av P. Pascal.1 Denna är enkel till konstruktionen
och bekväm att använda. Däremot lämnar dess
noggrannhet en del övrigt att önska särskilt vid mätning
av mycket svagt paramagnetiska eller diamagnetiska
ämnen. Magnetiska mätningar hava sedan någon tid
kommit till allt större användning vid undersökning av
organiska och oorganiska föreningars byggnad2 och vid
egna undersökningar på detta område har en våg, som
lämnar större noggrannhet, visat sig behövlig.
En dylik våg kan man erhålla, om man i den gamla
försöksapparaturen ersätter den vanliga analytiska
vågen med en mikrovåg samt förbättrar elektromagneterna
och de tillhörande hjälpanordningarna. Mitt arbete pä
att lösa denna uppgift underlättades i hög grad, dels
därigenom att F. Sartorius i Göttingen just då jag
började ägna min uppmärksamhet åt problemet, i
marknaden införde en mikrovåg, som icke hade den oerhört
stora känsligheten, som dittills använda vågar med samma
noggrannhet, dels därigenom att Notgemeinschaft der
Deutschen Wissenschaft beviljade medel till utförande
av de nya apparaterna. (Hela anordningen framgår av
nedanstående figur.)
Mikrovågen, vars samtliga metalldelar äro utförda av
fullkomligt järn- och nickelfritt material, är anbragt
på en konsolplatta av tjock järnplåt, som har till
uppgift att avskärma de under densamma befintliga
mag-neternas kraftlinjer. Mikrovågens vänstra skål har ett
1 Compt. rend. Acad. Sc. 150, 1054, 1514, 1910.
2 Jämför bl. a. B. Wedekind. "Magnetochemie",
förhållandet mellan ämnens magnetiska egenskaper och kemiska
natur. Gebr. Bomträgers förlag, Berlin 1911.
hål, genom vilket upphängningsanordningens tråd går.
Rätt under den vänstra vågskålens upphängning finnes
i bottnen till skåpet kring vågen ett 3 cm hål och rätt
under detta ett likadant hål i ovannämnda konsolplatta.
I dessa hål är ett 7 cm långt mässingsrör insatt och i
detta rör sig arreteringsanordningen styrd i en skåra.
I mässingsröret är dessutom ett något smalare
mässingsrör inskjutet och fastsatt, vilket sticker ut 7 cm
ur det grövre mässingsröret. I det smalare
mässingsröret befinner sig ett 40 cm långt glasrör, som kan
förskjutas 5 à 6 cm i lodrät riktning. Inuti detta
glasrör hänger en i vågbalansens vänstra arm fäst
kokong-tråd, i vars nedre ände en liten kopparögla är fäst. 1
denna upphänges medelst en liten kopparkrok det
glasrör, som innehåller det ämne, som skall undersökas,
och som befinner sig i det magnetiska fältet. Inuti
skåpet är tråden lindad kring en liten vals, genom vars
vridande man kan ändra mätrörets höjdläge. Det
lodräta glasröret är kring nedre mynningen försett med
en gummipropp, som är insatt i en öppning i en
vågrät cylinder gjord av en tjock zellitremsa. Denna
cylinder är virad kring lindningen på elektromagnetens
vågräta del och till förhindrande av luftströmmar
limmad på ett underlag av sammet. I den främre delen
av cylindern finnes en 1,4 cm bred utskärning i
cylindern, som börjar nedanför glasröret och går en
kvadrant utefter omkretsen. Genom denna öppning kan
man införa mätröret och hänga upp detsamma i
kokong-tråden. öppningen kan tillslutas genom vridning av en
utanpå den fasta cylindern sittande och mot denna med
bomull tätad zellitcylinder, som har en likadan öppning.
På detta sätt blir det rum, i vilket elektromagnetens
poler befinna sig, tillräckligt skyddat mot störande
luftströmmar. För detta ändamål behövs ej den eljes
ofta använda glaslådan, som innesluter hela magneten,
varigenom man måste använda en hel del svårhanterliga
inställningsanordningar. *
Å elektromagnetens stativ finnas tre
regleringsanordningar, varigenom mätröret kan inställas precis i
magnetfältets mitt och polavståndet efter behov förändras.
Med en maximiströmstyrka av 6,5 amp. erhålles ett
magnetfält av 7 500 gauss.
Vid samma strömstyrka överensstämma olika
vikt-skillnadsbestämningar i allmänhet på + 0,002 mg när.
Vid olika strömstyrkor och med pulver, för vilka
produkten av mottagligheten och vikten icke är för liten
stämma X-värdena på ungefär 1 % ofta ännu bättre.
Det är för övrigt likgiltigt, om pulvret är något olika
hårt sammanpackat, blott man inför det i små mängder,
alltid på samma sätt och packar ihop det genom att slå
på röret, ej genom att stoppa in pulvret.
i öppnandet och stängandet av glasdörrarna på denna
låda framkallar alltid störande luftströmmar, som kunna
föra mätröret ur dess läge.
LITTERATUR
Insänd litteratur.
Svenska tekniska vetenskapakademien i Finland:
Acta, Band VII: Flygningens hydrodynamiska
grundvalar, av Hj. Tallquist.
Kommunal författningshandbok för Stockholm, 2:
Författningar rörande Stockholms hamnväsen m. m.,
utarbetad av Stockholms stads statistiska kontor, Stockholm
1928, P. A. Norstedt & Söner. Pris bunden 5 kr.
Lag om försäkring för olycksfall i arbete m. m., av
Albekt Eisen och Ernst Löfmark, Stockholm 1929, P.
A. Norstedt & Söner. Pris bunden 5: 50 kr.
Metallografiska institutets styrelse- och
revisionsberättelse för år 1928.
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
