Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nordiska ingenjörsmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
deltogo i sekelfesten. På kvällen samma dag gick
"århundradets middag" i Köpenhamn med 2 300
deltagare av stapeln, ett organisationsproblem av rang
som löstes väl.
Den andliga spis som bjöds under ingenjörsmötet i
form av föredrag och exekutioner stod icke det
ögon-fägnande och materiella efter. Det var ett
utomordentligt urval av aktuella frågor som upptagits till
behandling och föredragshållarne hade nästan
undantagslöst utformat dem på ett instruktivt och belysande
sätt. En verklig upplevelse blev professor Edgar
Schieldrops föredrag i riddarsalen å det minnesrika
Kronborgs slott över Ingeniørens stilling i teknikens
tidsålder. Yi skola i det följande referera
huvuddragen av ingenjörsmötet, men må dessförinnan betyga
att deltagarna däri äro enstämmigt ense om att det
varit ett sällsynt lyckat möte. Förvisso tänka också
alla med tacksamhet och glädje på all den välvilja och
gästfrihet som kommit dem till del från deras danska
värdars sida.
Ingenjörsmötets öppnande
ägde rum vid 1/2 11-tiden på förmiddagen första
mötesdagen den 28 augusti. Tillströmningen till mötet
hade blivit över förväntan stor, varför man med
uppgivande av den ursprungliga planen måst förlägga
detta till den rymliga Paladsteatern, som fyllts till
sista plats. En hel del representativa personer hade
infunnit sig. Kungahuset representerades av
prinsarna Valdemar och Axel och regeringen av
statsminister Stanning samt statsråden Dahlgaard och
Hauge.
Ordföranden i Dansk Ingeniørforening, ingenjör
Holger Neergaard, tillika ordförande i mötespresidiet,
hälsade de kungliga och övriga mötesdeltagare
välkomna. Ingenjörerna i norden står, sade han, i gott
samarbete och känna sig som ett kulturellt
samverkande hörn av Europa — ej ett oroligt hörn. Det
hade blott en gång förut hållits ett allmänt nordiskt
ingenjörsmöte, nämligen i Stockholm 1897, vars
välgörande verkningar ännu göra sig gällande. Vi
tackar, sade han, våra nordiska ingenjörskolleger, som
tillsammans med oss ha önskat att hedra vår
jubilerande polytekniska läroanstalt och vi tacka
naturforskarna som av samma anledning ha förlagt sitt möte
till Köpenhamn. Därmed förklarade ordföranden det
andra nordiska ingenjörsmötet öppnat.
De olika deltagande ländernas presidiemedlemmar
generaldirektör Malmi, Finland, vägdirektör Zoëga,
Island, ingenjör Frimann Dahl, Norge, och direktör
Nauckhoff, Sverige, framförde å respektive landsmäns
vägnar ett tack för inbjudan till mötet och sin glädje
över att detta kommit till stånd.
Därefter höll direktören för Den polytekniske
Lære-anstalt professor P. O. Pedersen föredrag Om
Udvik-lingen af den elektriske Kommunikationsteknik og
danske Bidrag til denne. Efter en kort erinran om den
betydelse som ett snabbt underrättelseväsen tillmättes
redan av de gamla grekerna och perserna samt
skildring av dessas primitiva men dock goda
ljussignalering, vilken under växlande former bestod ända fram
till mitten av det 19:de århundradet, övergick
föredragshållaren att mera utförligt skildra vår tids
telegraf, telefon och radio, dessas uppkomst och
utveckling. Härunder passerade kända vetenskapare och
tekniker med av dem funna lagar och uppfunna sy-
stem revy, H. C. Örsted, Faraday, Maxwell, Herz,
Morse, Cooke och Wheatstone, Pupin, Heaviside,
Köpenhamns telefondirektör Fr. Johannsen,
radioingenjören Waldemar Poulsen och många andra.
Kommunikationstekniken har, sade professor Pedersen, under
det senaste skedet gått oerhört snabbt framåt. Vi
kunna nu med radion nå alla platser på jordklotet.
Radiovågen tar V7 sek. att gå runt jorden och många
radiovågor ha benägenhet att fortsätta 2 eller 3 varv
så att flera signaler efter varandra uppkomma med
denna tidsintervall. Ja man får t. o. m. åter såsom
eko radiovågor vilka sänts 5 — måhända 50 —
millioner kilometer ut i världsrymden. Vågorna ha
reflekterats från ioniserade skikt. Man frågar sig då om
radiotekniken är begränsad till vårt lilla klot eller om
det är möjligt att komma i förbindelse med andra
världar. Tekniskt sett vore detta otvivelaktigt
möjligt. Mellan vår jord och Mars eller Venus skulle det
allaredan nu vara möjligt att ordna radioförbindelse,
om dessa planeters eventuella bebyggare stode på
samma tekniska utveckling som vi. För en sådan
förbindelse skulle erfordras våglängder om 30 à 40
m för att tränga igenom den ioniserade delen av
jordens yttre atmosfär. Måhända skulle ännu mycket
kortare våglängder erfordras för att slå sig fram
genom de andra klotens ionskikt. En
sändareanläggning härför bleve icke billig men vore ej
oöverkomlig att utföra. Sannolikheten för att dessa planeter
äro bebodda är emellertid icke stor. Om det skulle
gälla att komma i förbindelse med andra solsystem,
vilkas planeter måhända med större sannolikhet äro
bebodda uppkomma nog oövervinneliga svårigheter.
Blott två stjärnor ligga oss så nära, att vi med
radiovågornas nuvarande hastighet ha utsikt att få svar
inom 81/2 år och från några dussin stjärnor kunde vi
beräkna få svar inom en människoålder. Först när vi
komma upp till tusende millioner ljusår blir antalet
solsystem man kan komma i förbindelse med verkligt
stort och sannolikheten för att träffa "avstämda"
kolleger motsvarande stor. En önskan att bedja en god
fé om vid detta tillfälle, slutade föredragshållaren,
vore att radiovågornas hastighet måtte bliva en
million gånger större.
Efter professor Pedersens föredrag, som hälsades
med kraftiga applåder fick professor Henrik Kreüger
ordet och lämnade en redogörelse för akustiska
spörsmål inom byggnadstekniken. De akustiska frågor,
vilka äro av intresse inom byggnadstekniken, äro dels
rumsakustik dels ljudisolering. Den förra avser
ljudets framhävande så att uppfattningen av detsamma
blir den bästa möjliga, den senare avser sådana
anordningar som i möjligaste mån hindra uppfattandet
av ljudet. Det större flertalet byggnadsteknici torde
hava mera intresse för frågan om ljudisolering och
denna gjordes av föredragshållaren till föremål för
närmare granskning. Därvid behandlades till en
början vissa begreppsbestämningar rörande ljudstyrka
samt en del synpunkter på ljudets reflektion,
absorption och transmission.
En vid tekniska högskolans i Stockholm
byggnads-tekniska institution utexperimenterad metod för
mätning av ljudets transmission beskrevs därefter av
föredragshållaren varjämte olika konstruktioners
klassificering med hänsyn till ljudisoleringsförmåga
diskuterades. Därefter lämnade professor Kreüger uppgifter
angående ett flertal erhållna resultat av utförda ljud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
