Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 21 sept. 1929 - Nya regler föreslås för motortrafiken, av H. B—d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
TEKNISK TIDSKRI F T
24 aug. 1929
NYA REGLER FÖRESLÅS FÖR MOTORTRAFIKEN.
De av chefen för kommunikationsdepartementet den
18 nov. 1927 tillkallade motorfordonssakkunniga, f.
landshövdingen L. Reuterskiöld, ordf.,
ombudsmannen i svenska transportarbetareförbundet J. A. Mårdh,
generalsekreteraren i K. A. K., kapten A. Norlander,
trafikchefen Axel Thott samt f. direktören i
Stockholms droskägareförening O. W. Wallée, ha numera
avlämnat sitt den 31 juli 1929 daterade betänkande,
omfattande bl. a. författningsförslag till
motorfordonsförordning, vägtrafikstadga, instruktion för
automobil-besiktningsmän m. m. med därtill hörande motivering.
Såsom de sakkunnigas sekreterare har tjänstgjort
revisionssekreteraren Åke Hartelius.
I inledningen till de sakkunnigas motivering
lämnas till en början en orienterande översikt av den
tidigare lagstiftningen på detta område. I anslutning
härtill meddelas även en del statistik över motorismens
utveckling i vårt land sedan tiden efter världskriget,
varav framgår, att antalet motorfordon ökat enormt
under denna tidsperiod. Så t. e. voro så sent som vid
1919 års slut i hela riket endast inregistrerade 4 401
automobiler och 4 445 motorcyklar. Vid 1924 års slut
utgjorde antalet resp. 62 820 och 21 948. Motsvarande
siffror voro vid årsskiftet 1928—1929 127 660 och
49 603 eller sammanlagt 177 263 motorfordon.
Ån-talet utfärdade körkort vid sistnämnda tidpunkt
angives uppskattningsvis till omkring 315 000.
Då utvecklingen inom motorfordonsväsendet
alltjämt pågår med oförminskad styrka, anse de
sakkunniga, att den nuvarande lagstiftningen icke bör göras
till föremål för alltför genomgripande förändringar
förrän man klarare än vad nu är fallet kan skönja
resultatet av denna utveckling. Man har därför
inriktat sig på att inom den gällande lagstiftningens ram
vidtaga de förändringar, som av de hittills vunna
erfarenheterna påkallas.
För ett bättre tillgodoseende av den framtida
utvecklingens krav och en smidigare anpassning efter
do skiftande förhållandena i det praktiska livet
föreslå de sakkunniga, att endast huvudgrunderna i
lagstiftningen fastslås i motorfordonsförordningen, under
det att utformandet av detaljerna överlåtes åt den
verkställande makten. Som stöd härför åberopas att
det redan i nuvarande förordning har åt k. m:t
inrymts befogenhet att i åtskilliga hänseenden meddela
erforderliga detaljföreskrifter. Denna k. m:ts
befogenhet skulle enligt förslaget avsevärt vidgas,
varjämte en dylik befogenhet också skulle givas åt den
myndighet konungen därtill förordnar. Av de
myndigheter,.. som, allt efter spörsmålets art, skulle kunna
ifrågakomma härför, nämnes väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, statens materialprovningsanstalt eller
eventuellt en inom kommunikationsdepartementet i
analogi med luftfartsmyndigheten upprättad
motorfordonsmyndighet.
Bland viktigare förändringar, som de sakkunniga
föreslagit, märkas de, som avse motorfordonens
beskaffenhet och utrustning. Härvid har särskilt
Beaktats nödvändigheten av att förhindra, att sådana
delar av fordonen, som inverka på vägbanans
slitning, äro av den beskaffenhet att de verka
ödeläggande för densamma. Sålunda föreslås förbud mot
användandet av hjulringar av järn eller annat hårt
material och massiva gummiringar, på grund av
dessas synnerligen menliga inverkan på vägbanan.
Såsom ett ytterligare skäl för förbud mot
användandet av hjulringar av ifrågavarande slag anföres, att
den skakning, automobiler försedda med dylika ringar
åstadkomma, visat sig medföra svåra olägenheter för
städernas byggnader.
För de s. k. halvmassiva ringarna ha de sakkunniga
däremot ansett sig böra göra ett undantag, enär dessa
ha betydligt större fjädrande förmåga än de
vanliga massiva ringarna och åstadkomma för den skull
mindre skada å vägarna än dessa. De sistnämnda
äro emellertid av högst olika beskaffenhet och deras
inverkan å vägbanan väsentligt olika, varför en
särskild undersökning av varje typ måste ske innan
densamma kan godkännas för användning. Endast de
typer, som ur vägslitningssynpunkt besitta ungefär
samma egenskaper som luftringar, anses böra
godkännas. På grund av de ekonomiska konsekvenser dessa
bestämmelser komme att medföra, föreslås en frist av
5 år för avveckling av de nuvarande förhållandena.
Efter införande av förbud mot användande av
hjulringar av järn eller annat hårt material samt massiva
gummiringar anses de nuvarande detaljerade
bestämmelserna om bredden å hjulringar, hänförande sig till
automobilens hjultryck, kunna ersättas med ett
stadgande om att de närmare föreskrifter, som må
erfordras i ifrågavarande avseende, meddelas av
konungen eller den myndighet konungen därtill
förordnar. För de automobiler, som under viss
övergångstid få använda hjulringar av hårt material eller
massiva gummiringar, skulle de nuvarande
bestämmelserna alltjämt gälla.
Rörande trafiken med tunga bilar gäller för
närvarande, att automobil, vars största hjultryck
överstiger 2 000 kg, ej må framföras å allmän väg utan
särskilt tillstånd. De sakkunniga föreslå en höjning
av det tillståndsfria största hjultrycket till 2 500 kg.
Som motiv härför anföres dels de förbättringar
vägarna under senare år undergått och dels att broarna
numera skola byggas Säj cltt de kunna tåla ett
hjultryck av 3 000 kg. Även den utveckling, som ägt
rum på vagnmaterialets område, anses tala för den
föreslagna förändringen. Gränsen mellan automobiler,
för vilkas framförande särskilt tillstånd skulle
erfordras, och sådana, för vilka dylikt tillstånd icke
vore erforderligt, skulle efter höjningen komma att
ligga ungefär vid 31/2-tonsvagnarna.
Beträffande besiktningsmannainstitutionen föreslå
de sakkunniga, att särskilt tjänstgöringsdistrikt skall
tilldelas envar besiktningsman. Dessutom föreslås
betydande förenklingar i själva besiktningsförfarandet,
evad det gäller nya fordon. Ifråga om dessa har den
individuella besiktningen ansetts i viss omfattning
kunna ersättas med en besiktning av den typ
fordonet tillhör. Genom införandet av typbesiktning
skulle allmänheten komma att besparas mycken
omgång, tidsutdräkt och kostnad. För erhållande av en
fortlöpande kontroll å fordonsbeståndet har
föreslagits, att besiktningsman skall erhålla befogenhet att
undersöka motorfordon, som kan antagas vara mindre
tillförlitligt (flygande besiktning) samt att där
undersökningen därtill giver anledning, förelägga fordo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
