Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 12 okt. 1929 - Tennöarna Banka och Billiton, av Axel Wieslander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
505
all producerad slig till koncessionsinnehavaren. Man
kan med fog säga, att utan kineserna voro all
tenn-malmsbrytning i Nederländska Indien omöjlig.
Redan innan holländarna kommo till Billiton,
omkring år 1850, då infödingarna funnit och bearbetat
de flesta kassiteritförekomsterna av betydenhet.
Åtminstone gäller detta koelit-avsättningarna. De
djupare liggande koelong-förekomsterna i öns östra
delar preciserades först genom borrningar.
Undersökningen av ett koelit-område tillgår så, att
man utmed upphuggna linjer på visst avstånd
(vanligen 10 meter) gräver små gropar ned till fasta
berget. Allt uppgrävt material vaskas för hand och
procenten kassiterit kan därav beräknas. Genom att
gräva ett stort antal gropar över området, kan så
malmförrådet ungefärligen bestämmas, varefter
utvinningen i större skala kan påbörjas.
På samma sätt undersökas koelong-förekomsterna,
varvid dock gropgrävningen ersattes med borrning.
Dels är det här ofta djupt till malmlagret, dels
omöjliggör vattentillflödet all grävning. Härvid användes
specialkonstruerade, lättransportabla borrutrustningar,
varvid borrkärnor upphämtas och vaskas. Med dessa
borr kan man borra 10—30 meter per skift eller
vid mindre jorddjup 2—10 hål per skift.
På detta sätt har man under årens lopp undersökt
snart sagt hela Billiton, och kartor över alla
fyndplatser angiva tennmalmstillgången, djupet till
malmlagret och jordlagrenas beskaffenhet.
De mindre koelit-förekomsterna bearbetas av
kinesiska kongsies. Med hackor och spett gräva de ut
de lösa, tennmalmshaltiga sandlagren ocli
transportera det i tippvagnar eller bära det till
vasknings-platsen. Fig. 2.
Synnerligen intressant är att i detalj följa den
anrikningsmetod, som härvid kommer till användning
och se vilken hög grad av yrkesskicklighet, som ligger
bakom den till synes så enkla vaskningen. Fig. 3.
Det må emellertid vara nog att framhålla, att
vaskningen försiggår i flera repriser i lutande rännor med
olika bredd och vattenhastigheter, varvid avskiljes
koncentrat, mellanprodukt och avfall. Krossning
företages av de större malmbitarna samt
mellanpro-dukterna, varvid användes ett slags stampverk av
primitiv konstruktion. Fig. 4. En tjock trästång,
understödd med en egg på en tredjedel från ena
ändan, nedtrampas med foten av en eller två kineser,
varefter den andra, längre ändan, som är försedd
Fig. 3. Vaskning.
med en "stamp" av järn, får falla ned och krossa
stenen. Det är ju här ej fråga om krossning av
några hårda bergarter, varför det enkla stampverket
duger bra och kan nästan helt och hållet hopspikas
av vad som finnes på platsen. I den lilla morteln
under stampen får plats ungefär 2 kbdm sand, och
krossningen därav tager 10 minuter.
Koncentratet av vaskningen packas i säckar om c:a
40 kg och föras till bolagets uppköpsplats, där det
väges, analyseras och betalas per vikt metalliskt
tenn.
Mellan denna primitiva utvinningsmetod utan några
som helst maskinella anordningar och de moderna s. k.
spuit- och emmerbaggerna finnas en hel mängd olika
stadier av modernitet, beroende på förekomstens läge,
storlek och vattenrikedom. Jag inskränker mig till
att i stora drag beskriva det moderna
koelong-arbetet med "spuit"- och "emmerbaggers".
Fig. 2. "Brytningen".
Fig. 4. Stampverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
