Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 26 okt. 1929 - Omdaningen av Englands kolhandel, av Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 43 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 26 OKT.
ÅRG. 5 9 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Omdaningen av Englands kolhandel. — Johannes Lindbeck †. — Lokomotivet 100 år. —
Ingenjörs-vetenskapsakademiens högtidssammankomst. — En apparat för automatisk galvanisering. — Byggnadstekniska
undersökningar. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser. — Sammanträden.
OMDANINGEN AV ENGLANDS KOLHANDEL.
Den engelska kolindustrien har inom kort att fatta
ställning till de genomgripande omdaningsförslag,
som i dessa dagar tack vare regeringens initiativ
framtvingats. Förslagens realiserande kommer
säkerligen att förnimmas i samtliga Europas
industriländer, oavsett om de producera eller importera kol.
Det kan därför vara av intresse att se tillbaka på
huru det engelska kolproblemet utvecklat sig under
de senaste åren och söka klargöra vartåt man nu
syftar med omdaningen. Då kolprisnivån från
sommaren 1920 till våren 1921 föll mellan 75—90 %
var det ofrånkomligt att de tidigare gällande
arbetslönerna måste justeras nedåt. Eftersom detta icke
kunde åstadkommas på frivillig väg utbröt den 1
april en strejk, som pågick i omkring 3 månader. De
nya avtalen stipulerade 7-timmars arbetsdag, vissa
minimilöner samt delaktighet i vinsten för arbetarna.
På hösten 1921 och fram till våren 1922 var
sysselsättningen inom gruvindustrien tillfredsställande,
vartill i viss grad bidrog den kalla vintern 1921—1922.
På försommaren 1922 inträdde en deciderad
avmattning. men tack vare följderna av en i de
amerikanska gruvorna pågående arbetskonflikt, varigenom
Amerika tvingades att importera engelska kol, antog
marknaden åter en fast tendens. Denna höll sig till
januari 1923, men ett omslag i nedåtgående
riktning skulle otvivelaktigt då inträffat, om icke
Ruhrockupationen kommit emellan. Tack vare denna
inträdde istället fullkomlig högkonjunktur för den
engelska gruvindustrien. På ett par veckor steg
prisnivån med i runt tal 10 sh. per ton för kol och
för koks uppgick prisstegringen ända till 30 sh. Dessa
abnorma förhållanden pågingo ungefär 4 månader,
men efterverkningarna voro givetvis kännbara
betydligt längre. Härtill kom, att vintern 1923—1924 blev
osedvanligt sträng, och att industrien i såväl
England som annorstädes lade upp stora lager, enär en
konflikt icke ansågs osannolik, när avtalen i medio
av april 1924 utgingo. Då en fredlig uppgörelse
träffades sjönk prisnivån snart tillbaka, men denna
rörelse fördröjdes dock något av en månads strejk
i Westfalen under maj.
Vid denna tid hade läget å de europeiska
kolmarknaderna förändrats högst avsevärt. Westfalen hade
åter börjat uppträda som exportör, Frankrike hade
reorganiserat sina genom kriget förstörda gruvor
och uppvisade månad för månad ökade
produktionssiffror. Holland hade under trycket av krigs- ocli
högkonjunktursårens kolbrist skapat en egen icke
obetydlig kolindustri, och Spanien försökte genom
höga tullar gå samma väg. England faun m. a. o. att
avsättningsområdena högst väsentligt inskränkts och
att hård konkurrens mötte från Westfalens sida.
Följden blev också att prisnivån från denna tid
visade en stadigt nedåtgående kurva med
prissänkningar på 25 à 30 %. De mest omoderna gruvorna
kunde givetvis icke utstå detta och den ena gruvan
efter den andra stängdes. Sådant var läget då
arbetsavtalen utgingo den 1 augusti 1925. Med
hänvisning till depressionen fordrade gruvägarna lägre
löner och längre arbetstid, under det att
gruvarbetarna lika hårdnackat vägrade att göra några
eftergifter. Öppen konflikt syntes oundviklig, då
regeringen under omständigheternas tryck lät förmå sig
att bevilja subsidier på omkr. 20 millioner pund, som
efter vissa principer skulle fördelas mellan gruvorna
under tiden augusti 1925—april 1926, mot det att
tidigare gällande avtal prolongerades. Samtidigt
tillsattes en undersökningskommission, den s. k.
Samuelkommissionen. som grundligt skulle undersöka
förhållandena inom gruvindustrien och framlägga
förslag i så god tid, att desamma kunde tjäna som
underhandlingsbas vid förhandlingar mellan parterna,
då avtalen ånyo utlöpte den 1 maj 1926. Beslutet
om subsidier var säkerligen ett av de olyckligaste
och för nationen mest kostsamma som någonsin
träffats. Den rationaliseringsprocess, som genom
depressionen påbörjats, avbröts härigenom och istället
kunde en del tidigare nedlagda ur brytningssynpunkt
ekonomiskt mindervärdiga gruvor tack vare
subsidierna återupptaga driften. Följden blev också ökad
produktion och lägre priser, vilket innebar att en
stor del av de penningar, som de engelska
skattebetalarna offrade för att hjälpa den engelska
gruvindustrien istället kommo de kolimporterande
länderna tillgodo. Härtill kom att konkurrensen
ytterligare skärptes genom Polens framträdande som
kolexportör. Undersökningskommissionen fullgjorde sitt
värv synnerligen grundligt och framlade även ett
digert betänkande. För att komma ur de rådande
svårigheterna ansåg kommissionen att båda parterna,
såväl gruvägare som gruvarbetare, borde bringa offer.
De senare genom att gå med på en sänkning av
arbetslönerna eller, om detta föredrogs, en ökning i
arbetstiden utan motsvarande löneökning, och de
förra genom att utfästa sig att genomföra
koncentrations- och rationaliseringsåtgärder samt en
omorganisation av det tidigare försäljningssystemet. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
