Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 23 nov. 1929 - Sveriges elektrokemiska industri och dess kraftförsörjning, av Jakob Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 47 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 23 NOV.
ÅRG. 5 9 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Sveriges elektrokemiska industri och dess kraftförsörjning, av fil. doktor Jakob Forssell. —
Årstabron. — Taxor för ingenjörernas arbete. — Elektrisk inbrottskontroll för kassavalv, av överingenjör
Hermann Voigt. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
SVERIGES ELEKTROKEMISKA INDUSTRI OCH DESS
KRAFTFÖRSÖRJNING.
Den betydelsefulla frågan om vår
elektrokemiska industri och dess kraftförsörjning
har varit föremål för utredning inom
Sveriges kemiska industrikontor. Vid en
sammankomst å teknologföreningen den 21 ds,
vartill intresserade inbjudits, hade
ifrågavarande spörsmål upptagits till diskussion,
varvid fil. dr Jakob Forssell höll i det
följande återgivna inledningsföredrag.
All elektrokemisk industri är beroende på
användningen av elektrisk energi för åstadkommande
■av kemiska reaktioner. Genom de epokgörande
upptäckter inom den fysikaliska kemien, som togo sin
början på 1880-talet bland annat genom Arrhenius’
ryktbara arbeten, och som sedan i rask följd öppnat
nya vidder för vetenskap och teknik, hava
grundvalarna lagts för denna industri. Elektrokemiens
till-lämpning inom industrien blev sedan möjliggjord
genom att elektrotekniken var i stånd att framställa
elektrisk energi i mycket stora kvantiteter i
samband med elektrisk kraftöverföring, under det att,
Samtidigt vattenkraft kunde utnyttjas i stor skala
tack vare kraftteknikens framsteg. Elektrisk energi
kunde härigenom vid stora energibelopp framställas
till låg kostnad. Det var därför i länder med
väl-belägna, stora vattenkrafttillgångar, som den
elektrokemiska industrien vid tiden omkring sekelskiftet
först började blomstra: i Sverige, i Norge, i Schweiz
och i Frankrike samt i Amerika särskilt vid Niagara
Falls. Sedermera har ångkraftteknikens och
värmeteknikens utveckling möjliggjort generering av kraft
medels ånga i stora enheter till pris, som även
framkallat en stark utveckling av den elektrokemiska
industrien i länder med koltillgångar, såsom i Tysk
land och i England.
Sveriges elektrokemiska industri började spira när
Oscar Carlson år 1894 anlade en kloratfabrik vid
Månsbo med kraft från egen kraftstation i Dalälven.
Omkring sekelskiftet följde en fabrik för alkali- och
klorframställning i Bengtsfors, en anläggning för
framställning av blekvätska vid Billingsfors samt
en kloratfabrik och en karbidfabrik vid Alby
vattenfall i Ljunga älv, varjämte vid Trollhätte strömmar
försök med karbid- och zinktillverkning då
påbörjades av de Laval. Under första åren av 1900-talet
tillkommo fabriker för tillverkning av kiseljärn m. m.
vid Kortfors och Gullspång.
Den elektrokemiska industriens stora uppsving i
Sverige inträdde dock först sedan statens
kraftstation i Trollhättan hade kommit till stånd år 1909
och mycket stora kraftbelopp där ställdes till
förfogande. Såsom i det följande närmare skall belysas,
har den elektrokemiska industrien utnyttjat den
största delen av all kraft, som levererats från
Trollhättan —- tidvis nära 80 % av kraftproduktionen,
under senare år något överstigande 60 %. Under
samma tid ha nya kraftverk byggts av Uddeholms
a,-b. och av Stora Kopparbergs bergslags a.-b., vilkas
kraft utnyttjas för dessa företags egna behov och
huvudsakligen för elektrokemisk produktion av
tackjärn, stål och ferrolegeringar samt även — Uddeholms
a.-b. — för ett elektrolytverk vid Skoghall. Vid
Ljungaverk har Stockholms superfosfatfabriks a.-b.
anlagt en kraftstation, som lämnar kraft för
framställning av karbid och kalkkväve samt andra
kväveprodukter. Med kraft från statens kraftverk vid
Lule älv i Porjus drives där nu en relativt obetydlig
elektrokemisk industri — en återstod av de
anläggningar, som för ett tio-tal år sedan väcktes till liv i
Porjus men icke kunde bestå under därvarande
förhållanden.
Förutom i de fall, där en industri hos oss förfogar
över egna krafttillgångar för drivande av
elektrokemisk industri, är under nuvarande förhållanden
Sveriges elektrokemiska industri till väsentlig del
beroende av kraftförsörjning från statens kraftverk.
Såsom framgår av föregående redogörelse är det därvid
till alldeles övervägande del från Trollhättan, som
statens kraftverk hittills ha levererat kraft för
elektrokemisk industri.
Den elektrokemiska industriens livsbetingelser och
framtidsmöjligheter i Sverige stå härigenom i starkt
beroende av den politik beträffande landets
kraftförsörjning, som bedrives och kommer att bedrivas av
statens vattenfallsverk.
Innan de omständigheter, som sammanhänga med
denna betydelsefulla fråga, bli föremål för
skärskådande, torde det vara lämpligt att giva en kort
översikt över den elektrokemiska industriens nuvarande
ställning och utvecklingsmöjligheter.
Den elektrokemiska industriens nuvarande ställning och
utvecklingsmöjligheter.
Man kan härvid lämpligen särskilja de
elektrokemiska metodernas tillämpning dels inom järn- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
