Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 30 nov. 1929 - Sveriges elektrokemiska industri och dess kraftförsörjning (forts.), av Jakob Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
TEKNISK TIDSKRIFT
16 nov. 1929
pris är därför en av grundförutsättningarna för denna
industris existens hos oss. Det har påvisats att i
Europas stora industriländer bedrives denna industri i
stor omfattning även medelst elektrisk energi,
genererad med låg kostnad i ångkraftcentraler, som äro
belägna vid kolgruvorna, Vår konkurrensförmåga
beträffande denna industri måste bl. a. då grundas på att
våra produktionskostnader sänkas tack vare tillgång
på energi till lägre pris från vår vattenkraft. I den
mån som det är möjligt att med skälig vinst försälja
kraft i närheten av ett vattenfall till pris, som den
elektrokemiska industrien är i stånd att betala, skapas
sålunda tack vare vattenkraften existensmöjligheter
i Sverige för en industri, som eljest icke kan bedrivas
här och som är av stor nationalekonomisk betydelse.
När det talas om att kraften användes för
högvärdiga eller kvalificerade ändamål såsom motsats till
dess användning för elektrokemiska ändamål fäster
man även avseende därvid, att inom förstnämnda
användningsområden ett väsentligt större antal arbetare
sysselsättas per 1 000 kilowatt, som tagas i anspråk
inom dessa industrier, än som är fallet i
elektrokemiska industrier. Per ett disponibelt effektbelopp
av 1 000 kW sysselsättas sålunda inom
verkstadsindustrien c:a 500 arbetare. I elektrokemisk industri
uppgår detta arbetareantal i allmänhet till 25—40 man.
Samma synpunkter, som förut framhållits
beträffande produktionsvärdet per kWh, göra sig även här
gällande. Ju fler arbetare, som sysselsättas per 1 000
kW, ju mindre betydelsefull blir alltså den skillnad
i pris, som betingas av ångkraft och av vattenkraft.
När det gäller att i detta avseende bedöma
energiens användning för "kvalificerade" ändamål kan
man särskilja den ökning i kraftförbrukning, som
äger rum inom existerande industrier genom deras
fortgående motorisering och den ökning, som äger
rum genom utvidgningar inom industrien eller
skapandet av nya industrier.
Såsom ett led i "rationaliseringen" sträva särskilt
industrier för "högvärdiga" ändamål, som per
produktenhet sysselsätta ett stort arbetareantal, att i
så vidsträckt mån som möjligt ersätta handarbete
med maskinarbete. I samma mån som härigenom
kraftbehovet inom dessa existerande industrier
stegras, i samma mån minskas den erforderliga
arbetsstyrkan. När allt större energibelopp sålunda tagas
i anspråk, betyder detta alltså en direkt minskning i
arbetstillfällen. Denna utveckling av industrien är
givetvis oundviklig och förtjänar att beaktas vid
en värdesättning av olika industrigrenar, grundad
på de arbetstillfällen de bereda vid ökat kraftbehov.
Med avseende på utsikterna till en ökning av
energiförbrukningen inom landet genom expansion
eller nygrundande av "kvalificerad" industri är det
av betydelse att taga hänsyn till det kapitalbehov,
som kräves för sådan industri i förhållande till den
energimängd, som absorberas av densamma.
Förutsättningen för att den "kvalificerade" kraft, som
genom sjöregleringar eller kraftverksbyggnader är
avsedd att ställas till förfogande för dessa
"kvalificerade" eller "högvärdiga" ändamål, är nämligen
givetvis att så stora kapitalinvesteringar komma att
ske i sådana industrier att därigenom skapas
möjlighet till ett nyttiggörande av den erbjudna kraften
inom dem.
På grundval av uppgifter, som välvilligt ställts till
förfogande av olika, inom varje särskild gren
betydelsefulla industriföretag, äro nedanstående siffror
beräknade beträffande kapitalinvesteringen i dessa företag
i förhållande till energiförbrukningen. Uppgifterna
avse kapital i millioner kronor dels per 1 000 kW,
som stå till företagets disposition, dels per en million
kilowatt-timmar (kWh), som årligen förbrukas.
Tabell 7.
Millioner kronor per
1000 kW 1 million kWh
Mekanisk och elektrisk
industri ................ 16,5 —20,4 5.7 —6,0
Textilindustri ........... 9,7 —12,0 4,0 —4,5
Elektrokemisk industri____ 0,33— 0,85 0,042 —0,100
Det är därför en högst betydande nyinvestering av
kapital, som skulle erfordras för att den
"kvalificerade" kraft, som kommer att bliva disponibel t. e.
genom Vänerns reglering, också verkligen skall komma
att tagas i anspråk för "kvalificerade ändamål". Från
ledande håll inom vattenfallsstyrelsen har det även på
senare tid framhållits att ökningen i anspråk på kraft
för sådana ändamål icke tmder senare år motsvarat de
förväntningar, som man tidigare trott sig berättigad
att hysa.
Ett energiskt arbete har därför även bedrivits från
de elektriska kraftproducenternas sida i syfte att
skapa nya avsättningsmöjligheter för elektrisk energi
bl. a. för ändamål där likväl användningen av sådan
energi är till stor del att betrakta som lyx, såsom t. e.
för kultivering av grönsaker under årstider, som för
dem eljest är "död säsong".
Den elektrokemiska industrien gör givetvis icke
anspråk på företrädesrätt till elektrisk energi framför
andra likaberättigade industrigrenar eller framför s. k.
"borgerliga" förbrukningsändamål. På grund av den
mycket stora betydelse, som den elektrokemiska
industrien äger för vårt land, är dock denna industri
berättigad till särskild omvårdnad och, framför allt, är
varje åtgärd till skada, varigenom denna industris
trivsel och utveckling kan motarbetas. Ett sådant
motarbetande, även om det sker omedvetet, ligger
däri, att denna industri karaktäriseras såsom tjänande
i ena eller andra avseendet mindervärdiga ändamål.
Det är uppenbart att under sådana förhållanden det
finansiella stöd skall rubbas, som oundgängligen
kräves för den elektrokemiska industriens
vidmakthållande och naturliga utveckling i Sverige.
Trollhätteindustriens framtidsutsikter enligt nu
föreliggande program för kraftförsörjningen.
Elektrifieringskommittén utgår år 1923 från den
förutsättningen att den elektrokemiska industriens
krafttilldelning inom Götaälvsdistriktet "icke ökas
utan begränsas till det nuvarande värdet c:a 400 mill.
kWh". I det nyligen framlagda programmet för
Vänerns reglering förutsättes emellertid att "industrier
med kontinuerlig drift, exempelvis träsliperier och
en del elektrokemiska fabriker" skola komma att
konsumera ett konstant effektbelopp motsvarande c:a 203
mill. kWh per år. Sedan regleringen blivit slutgiltigt
genomförd och kraften i övrigt blivit, enligt nämnda
program, helt disponerad för "högvärdiga ändamål"
skulle ingen kraft utöver den del, som beskäres den
elektrokemiska industrien av omnämnda 203 mill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
