Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 21 dec. 1929 - Notiser - Twin coach — en ny omnibustyp - Kvicksilverinvertern - Högfrekvensapparater störa rundradiomottagningen - Betongkongress i Liége 1930 - S. J:s isbrytande godsfärja och den föreslagna nya statsisbrytaren, av Thore Thelander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676
TEKNISK TIDSKRIFT
16 nov. 1929
fär detsamma som förekommer vid andra busstyper med
plats för 40 à 50 passagerare.
Vagnen har en största bredd av 2,28 m, en spårvidd
av 1,98 m, lika för båda hjulparen, en invändig höjd av
1,96 m och en total vikt av ca 7 000 kg.
Licens för tillverkningsrätten, gällande för större delen
av norra Europa, har förvärvats av a.-b. Scania-Vabis.
Kvicksilverinvertern. Ur generalrapporten från
världskraftkonferensen i Tokyo 1929 återges följande resumé:
En enkel, i stor skala och medelst icke roterande
maskiner utförd omvandling av likström till växelström
hör ännu till de stora, olösta problemen. På senaste
tid ha transvertern, magnetronen och andra icke
roterande apparater för detta ändamål kommit i bruk, men
ingen av dessa apparater har utvecklats så, att den kan
tjäna till kraftöverföring, beroende på svårigheter i
fråga om spänning, dimensioner m. m.
Kvicksilverinvertern, uppfunnen av dr R. Mitsuda
(Japan) är en vakuumapparat, i vilken fritt uppstående
ljusbågar automatiskt avbrytas med hjälp av en
roterande skiva mellan anoderna och en vanlig
kvicksilver-katod. Kvicksilverinvertern manövreras i likhet med
kvicksilverlikriktaren som en omkopplare, arbetar med
godtyckligt periodtal och magasinerar eller omvandlar ej
den elektriska energien. Inverteringen från likström till
växelström äger rum i en inverteringskrets, i vilken utom
invertern ingå kondensatorer, reaktanser och
transformatorer. En kondensator neutraliserar kretsens reaktans och
kompenserar transformatorns magnetiseringsström samt
åstadkommer en gnistfri avbrytning av ljusbågarna.
Experimenten visa, att man vid förvandling av 440
volts likström till 200 volts växelström av 50 perioder
och vid en effekt av 7 kW kan erhålla en verkningsgrad
av 85 %. Enär verkningsgraden är beroende av
spänningsfallet i ljusbågen, kommer den att förbättras, om
man arbetar vid högre spänningar. Författaren
beräknar, att verkningsgraden skall stiga till 95 %, om
likström av 2,000 volts spänning användes.
Kondensatorns inflytande på växelspänningens
kurvform samt strömstyrkan visas i ett antal oscillogram.
Apparaten kan också användas som stationär
spänningstransformator för växelström eller som
periodomformare, om den modifieras något eller får samverka
med en kvicksilverlikriktare.
Ehuru apparaten ännu befinner sig på
experimentstadiet, kan man, med tanke på kvicksilverlikriktarens
framgång, våga förutspå en liknande framtida
utveckling även för invertern.
Högfrekvensapparater störa rundradiomottagningen.
De numera så vanliga högfrekvensapparaterna för
behandling av varjehanda åkommor ha visat sig i högsta
grad störa, ja tidvis totalt omöjliggöra all avlyssning av
radioutsändningarna.
Störningsfrågan bearbetas sedan länge vid
telegrafverket, och elektricitetsverken ha även haft sin
uppmärksamhet riktad på saken. Nyligen har ett samarbete
inletts mellan telegrafverket, kommerskollegium,
teknologföreningen och elektricitetsverksföreningen för att
söka råda bot på störningarna. I avvaktan på den
fullständiga utredning som därvid åsyftas har
elektricitetsverksföreningen i samråd med telegrafstyrelsen i
dagarna utgivit en liten, i humoristisk ton hållen broschyr,
betitlad "Tänk på grannarna" och avsedd att genom
elektricitetsverken utdelas bland allmänheten.
Broschyren innehåller även upplysande text, som
klargör, hur störningar alstras i gnistbildande apparater och
hur det elektriska oljudet fortplantar sig längs
elektricitetsverkens ledningar och därvid blir till men för den
elektriska grannsämjan. Framställningen utmynnar i en
uppmaning att icke använda störande apparater under
rundradiotid.
Broschyren utges med bidrag från telegrafstyrelsen
och kan vid rekvisition hos Svenska
elektricitetsverksföreningen erhållas till ett pris av 15 à 20 kr. pr 1000
exemplar.
Betongkongress i Liége 1930. I samband med den
internationella utställning som skall hållas i Liége nästa
år planeras i nämnda stad en betongteknisk kongress,
benämnd Erster Internationaler Kongress fiir Beton und
Eisenbeton, till vilken svenska regeringen ävensom
Svenska betongföreningen antagit inbjudan. Regeringen
har som representant vid kongressen utsett förste
byråingenjören i byggnadsstyrelsen Nils Royen, och Svenska
hetongföreningen representeras av överingenjören i
a.-b. Armerad betong, David Andersson, Malmö.
Kongressen, som äger rum under veckan 1—6
september 1930, är uppdelad på två avdelningar, den ena
för frågor i samband med beräkning, bestämmelser och
teorier för arbeten av betong och armerad betong, den
andra för frågor i samband med utförandet av dylika
arbeten och alla därmed sammanhängande frågor,
såsom materialiernas användning, verktyg, kontroll på
byggnadsplatsen, underhåll osv.
De enskilda frågorna kunna för varje land göras till
föremål för en särskild rapport. Dessa rapporter skola
omfatta högst 20 sidor om ca 400 ord inklusive klichéer.
Tabellerna skola inskränkas till högst två stycken av
format 23,5 X 55 cm. Ritningarna skola utföras på
tjockt vitt papper med tusch.
Rapporterna skola vara insända till
organisationskommittén senast 31 december 1929. Kongressens
officiella språk äro franska, engelska och tyska.
Rapporterna tryckas på det språk som valts av
rapportörerna och komma att översändas till
kongressdeltagarna en månad före kongressens början. Korta
sammandrag av rapporterna, omfattande en tredjedels sida
och författade av rapportörerna, skola tryckas på de
tre kongresspråken.
S. J:s ISBRYTANDE GODSFÄRJA OCH
DEN FÖRESLAGNA NYA
STATSISBRYTAREN.
Till Redaktionen av Teknisk tidskrift.
Undertecknad har med förvåning och besvikelse tagit
del av vad som publicerats angående förslag till såväl
isbrytande ångfärjå för ’Sassnitzruten som till ny
statsisbrytare. Redan den omständigheten att förslagen
ifråga båda härstamma från en konstruktör i Göteborg
är ägnat att förvåna.
Göteborg är visserligen f. n. den plats i Sverige där
förslag till de flesta fartygskonstruktioner uppgöres,
men vad konstruktion av isbrytare beträffar ha
Göteborgskonstruktörerna, av naturliga skäl, ej kunnat få
den erfarenhet, som ensam skapar förutsättningen för
att kunna konstruera ett fartyg med goda
isbrytareegenskaper.
Det fanns visserligen en tid då en numera avliden
Göteborgsingenjör ansågs som specialist på
isbrytarekonstruktionerna, men den typ han använde var
importerad från Hamburg, och godtogs i brist på bättre, ända
tills den enligt dessa principer konstruerade Stockholms
Isbrytare I, trots ett enhälligt avstyrkande av en stor
del sakkunnige, bland andra tvenne såsom experter
ansedda sådana från Göteborg, dock ombyggdes i
Stockholm. Det visade sig nämligen då, att detta fartyg, efter
ombyggnaden, med tillämpande av de principer, som en
rik erfarenhet om isbrytning i Stockholms skärgård
fastställt såsom riktiga vid isbrytarkonstruktioner, med
samma maskineri uppnådde en i runt tal fördubblad
isbrytningsförmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
