Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 21 dec. 1929 - Tekniska föreningar - Örebro ingenjörsklubb, av H. S. - Västerbergslagens ingenjörsklubb, av R. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5 Nov. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
679
antal till för arbetsmaskinerna lämpliga.
Remledningarna kräva stort utrymme, försvåra belysningen, äro
hindrande för traverser, ömtåliga för fukt och damm
samt f. ö. obekväma i många avseenden. Framhållande
kuggväxelmotorernas stora företräden i dessa
hänseenden, övergick så föredragshållaren till en utredande
beskrivning av dessas konstruktion, tillverkning, skötsel
osv. Kuggväxeln måste vara noggrant konstruerad
materialet av bästa beskaffenhet — specialstål —
tillverkningen ytterst omsorgsfull, bästa smörjolja i
lämplig mängd skall användas osv. Uppfyllas alla villkor,
blir ock verkningsgraden hög. Prov ha givit värden av
ända till över 99 %. Det har visat sig, att själva
växeln förorsakar ungefär en fjärdedel av totalförlusten
i motorn; resten fördelas ungefär lika på ventilationen,
oljan och kullagren Till sist visades Luth & Roséns
film över kuggväxelmotorer, vilken återgav bilder från
verkstäder med remledningar resp. med
kuggväxelmotorer, sådana motorers konstruktion, tillverkning och
användning på olika ställen.
Efter sammanträdet följde supé och samkväm.
H. 8.
Örebro ingenjörsklubb
höll lördagen den 9 nov.1 ordinarie årsmöte å Stora
hotellet under ordförandeskap av majoren Knut F. Hållén,
varunder åtskilliga val och löpande ärenden förekommo.
Styrelse- och revisionsberättelser föredrogos och
styrelsen beviljades full och tacksam ansvarsfrihet för det
gångna arbetsåret. Medlemsantalet är 259.
Vice ordföranden civilingenjören Erik G. Brinck och
kassaförvaltaren ingenjören Valdemar Eriksson voro
enligt stadgarna i tur att avgå. I deras ställe valdes l:e
haningenjören Ludvig F. Hjelm resp. disponenten Rudolf
Jonsson. Ordföranden majoren Knut F. Hållén, vice
ordföranden bergsingenjören A. Edvard Mueller och
sekreteraren lektorn Gustaf P. Widbeck kvarstå ännu ett år
i styrelsen. Revisorerna disponenten B. A. Helmfrid
Ruhlin och ingenjören Gottfrid Lindström samt
revisorssuppleanten lektorn Svenfredrik Möller omvaldes. Likaså
omvaldes ordinarie och vice klubbmästarna ingenjören
Franz M. Waldenström och fil. lic. C. Sigurd Eriksson.
Till referenter utsågos:
i Arkitektur och husbyggnadskonst: arkitekten K.
Albert Jonson och stadsarkitekten Georg Arn (omvalda);
i Väg- och vattenbyggnadskonst: civilingenjören Erik
G. Brinck (omv.) och kaptenen John M. Cederblad
(ny v.);
i Mekanik: lektorn Georg E. Nordberg och ingenjören
Gottfrid O. Nordlindh (omvalda);
i Elektroteknik: ingenjören Valdemar Eriksson
(omv.) och disponenten Töre K. A. Hedin (nyv.);
i Kemi och bergsvetenskap: fil. doktorn B. Gottfrid
Nannes och lektorn A. Reinhold Ahlberg (nyv.).
Inträdes- och årsavgifterna bestämdes till samma
belopp som föregående år.
Ordföranden tackade de avgående styrelseledamöterna
för gott samarbete och hälsade de nyvalda välkomna i
arbetet för klubbens bästa. Ordföranden erinrade sedan
om klubbens nu 30-åriga tillvaro och yttrade några ord
om dess verksamhet särskilt under åren efter
25-årsjubi-leet. Klubben hade också att under denna period
anteckna förlusten av bl. a. ingenjören Carl Engelbrektson,
en av klubbens tre stiftare, vilken avgått med döden. Till
den ende kvarlevande stiftaren, länsarkitekten Magnus
Dahlander, beslöts avsända ett hälsningstelegram.
Efter klubbens enskilda sammanträde samlades man i
stora hotellsalongen, där Ericsson-koncernens pågående
elektrotekniska upplysnings- och propagandakurs nu
fortsatte med professor Sten Veländers föredrag om
Elektricitetens användning i det moderna samhällslivet.
Inledningsvis erinrande om den historiska utvecklingen
1 Referatet tidskriften tillhanda den 9 dec.
gav talaren en intressant överblick av elektricitetens
användning på olika områden, dess användning för
med-delelseteknik och fjärrindikering genom signaler, telegraf,
telefoni, radio osv., dess användning vid
energiöverföring, dess användning för lyse och kraft och värme,
dess användning vid kemiska och metallurgiska
processer osv. Talaren framhöll, att skulden till
elektricitetens rykte om farlighet berodde på att allmänheten på
grund av dess bekvämhet handskades alltför vårdslöst
därmed. Till slut angav talaren också några siffror
belysande nu använd och genom våra vattenfall i
framtiden möjlig elektricitetsalstring. Talaren ansåg också,
att genom överförande och utnyttjande av större
mängder elektrisk energi bör priset pr enhet bli lägre än nu,
även om avlägsnare och mera svårutbyggbara vattenfall
måste tagas i anspråk. — Till sist vevades också en film.
Efteråt följde supé och samkväm, liksom vid
föredraget under stor tillslutning. H. S.
Västerbergslagens ingenjörsklubb
samlades till första sammanträde för hösten den 3
oktober1, varvid dr Arle Ytterberg framträdde med ett
föredrag, betitlat Snabbreglering av generatorer.
Föredragshållaren började med att på svarta tavlan
demonstrera den grundläggande principen för
spänningsreglering å en trefasgenerator, och visade, huru
behövliga ändringar i magnetiseringsström kunna
åstadkommas, dels genom in- och urkoppling av motstånd i
generatorns magnetkrets, dels också därigenom, att reglering
sker i matarens fältström. Numera användes i regel
endast sistnämnda förfaringssätt. Skall reglering tillgå sä,
att maskinisten för hand vrider motståndsratten till
matarens shuntreostat till dess voltmetern spelar in i
normalläge, får emellertid spänningsvariationen icke
skifta alltför snabbt. För att vid anläggningar med ofta
varierande belastning hinna med behövliga
magnet-strömsändringar, måste man därför tillgripa automatiskt
verkande apparater. Medels uppritade
generatorspän-ningskurvor visades därpå, att regleringen måste
betydligt överdrivas, om spänningen på tillräckligt kort tid
skall hinna rättas till, men då är det också av mycket
stor vikt, att denna överreglering hejdas i tid, så att icke
spänningen slår över åt andra hållet, i vilket fall en
pendling kring medelläget kommer att uppstå.
Härefter övergick föredragshållaren till en
beskrivning av de båda hittills mest brukade automatiska
spänningsregulatorerna, Brown-Boveris och Tirill-regulatorn.
Hos den förstnämnda ändrar regulatorn motståndet i
matarens fält och inställer matarespänningen på den i varje
moment lämpligaste motståndslinjen. Tirill-regulatorn
verkar däremot så, att ett i matarens fältkrets insatt
motstånd ideligen kortslutes, varigenom matarens
spänningskurva kommer att ställa in sig på ett värde
någonstans mitt emellan de båda motståndslinjer, som
markera gränslägena. Rubbas generatorspänningen från
sitt normalläge, stannar regulatorn i brutet respektive
kortslutet skick till dess den därigenom ändrade
fältmatningen återfört generatorspänningen, då regulatorn
ånyo börjar oscillera. För att undvika överreglering
med åtföljande pendling, måste emellertid regulatorn
förses med så kraftig dämpning, att snabbheten ofta blir
mindre än hos Brown-Boveris typ, där kontaktarmen
rullar över motståndets knappar.
En tredje regulator, konstruerad av föredragshållaren,
har nyligen förts i marknaden genom Asea. Här har
idén med det ideligen kortslutna motståndet kommit till
användning, medan regulatorn i övrigt väsentligen skiljer
sig från Tirill-typen. En viktig detalj är anordningen
för överförande till regulatorn av impulserna från
mataren. Dennas spänning föres nämligen genom en
transformator, vars sekundärsida påverkar regulatorn. Pä
i Referat tidskriften tillhanda den 13 dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
