Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 2 FEBR. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
BERGSVETENSKAP 2
Redaktör– ß.G.Markman.
INNEHÅLL: Om anrikning på sättmaskiner av blodstensnmll, av ingenjör R. Salwén. — Selektiv flotation vid
Orijärvi, av bergsingenjör Sture Mörtsell. — Notiser.
OM ANRIKNING PA SÄTTMASKINER AV
BLODSTENSMULL.
Av ingenjör R. Salwén.
Det anses i allmänhet att blodstensgods under c:a 1
mm storlek inte med fördel kan anrikas på
sättmaskiner. Den teoretiskt möjliga gränsen nedåt, ligger
emellertid avsevärt lägre, och enligt professor Richard
skulle den för blodsten vara belägen vid c:a 0,2 mm.
För korn över denna storlek är nämligen motståndet
vid fall i vatten proportionellt mot kvadraten på
hastigheten — (enligt Rittingers formel) men för
korn under nämnda storlek varierar motståndet
närmare som hastigheten, varav följer, att kornen följa
med vattenströmmen. På grund av rent tekniska
svårigheter, till exempel de oproportionerliga
förhållanden, som fås i bädden beträffande antalet
mineralkorn pr cm av bäddens höjd och granaliernas storlek
i förhållande till kornstorleken, torde ingen god
sätt-maskinsanrikning kunna ifrågakomma även för korn
avsevärt större än 0.2 mm.
Att sättmaskiner ändå användas i rätt så stor
utsträckning för blodstensmull under 1 mm, har sina
ekonomiska orsaker. En skakbordsanläggning tar, i
jämförelse med en sättmaskinsanläggning för samma
godsmängd, stort utrymme i anspråk samt blir dyrare
såväl i anskaffning som i underhåll och drift. Med
sättmaskinerna torde också ofta nog ett acceptabelt
utbyte erhållas, fast på bekostnad av sligens renhet.
I det följande har förf. för avsikt att framlägga en
del resultat som erhållits vid försök med olika
sätt-maskinstyper vid behandling av olika grovt gods.
Som material har använts frånsiktad s. k. mull
direkt erhållen från gruvans uppfordring. Denna
malmmull som ursprungligen även innehåller
avsevärda mängder magnetit, har först separerats på
magnetiska våtseparatorer och det är det omagnetiska
från dessa som vidare behandlats på sättmaskinerna.
Som en erfarenhet, på vars förklaring jag ej ämnar
att närmare ingå, kan nämnas, att oklasserat gods,
dvs. sådant där alla storlekar från exempelvis 1 mm
och nedåt, förekomma blandade med varandra,
lämnar bättre resultat vid anrikning på sättmaskiner än
om samma gods uppdelat i t. e. 1—0,5 mm och 0,5—0
mm separeras var för sig. Visserligen erhållas bättre
produkter av det grövre godset, än av blandningen,
men i stället bli produkterna från 0,5—0 mm så mycket
sämre, att blandningen av båda sligerna i järnhalt
understiger den, som erhålles från det oklasserade
godset. Möjligen torde detta förhållande ha att göra
med den givetvis fördelaktigare bäddbildningen, då
de grövre kornen finnas närvarande.
Innan jag redogör för de utförda
anrikningsförsöken, ber jag att få erinra om följande av Bring
uppställda regler, vid körande av sättmaskiner i
allmänhet, då härigenom förståelse för en del till synes
egendomliga analysresultat och andra förhållanden vinnes.
Ökad bäddtjocklek medför minskad avverkning.
Ökad grovlek å granalierna, medför ökad
avverkning och minskad järnhalt i sligen.
Minskad påmatning medför ökad genomgång.
Fattigare ingående gods medför fattigare slig, och
ett rikare ingående, naturligtvis rikare slig.
(Det bör ihågkommas, att det ej låter sig göra, att i
ett steg anrika ett fattigare gods till samma järnhalt
som ett rikare sådant och att således den erhållna
produktens järnhalt är beroende av det ingående godsets.
Ett fattigare ingående lämnar alltid ett fattigare
koncentrat än ett rikare sådant på grund av maskinens
ofullkomligheter.)
Minskad grovlek hos gråbergskornen medför ökad
genomgång och minskad järnhalt i sligen.
Ökat varvantal medför ökad avverkning och ökad
järnhalt i sligen.
Ökad slaglängd medför ökad avverkning och ökad
järnhalt i sligen.
Ännu en viktig regel bör tillfogas, nämligen att
ökad järnhalt hos koncentratet medför ökad järnhalt
hos avfallet, och böra flera av ovanstående regler ses
även ur denna synpunkt, då det naturligtvis ej går att
öka exempelvis slaglängd och hastighet över vissa
gränser, om man vill erhålla ett acceptabelt avfall.
Sättmaskinstyper, som kommit till användning
vid dessa provs utförande.
Hartz sättmaskiner med excenterrörelse, 2-rummiga.
Hancock sättmaskin, o-rummig.
1-rummig provsättmaskin med dubb-lyftning av
kolven samt nedslaget påverkat av en spänd
stålfjäder.
Godsets beskaffenhet.
I fig. 1 visas tre siktkurvor representerande gods
under 4 mm max. kornstorlek sedan det behandlats
på magnetiska separatorer. Beståndsdelarna äro
således blodsten och gråberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
