Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 5
MAJ 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
*
BERGSVETENSKAP 5
Redaktör: ß.G. Markman.
UTOIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGF’OR ENINGEN
INNEHÅLL: Om Outokumpu gruvfält, av fil. dr Eero Mäkinen. — Löstagbara borrskär, av bergsingenjör L.
Nordenfelt. — Rön och iakttagelser gjorda under en studieresa i Nordamerikas gruvfält, av bergsingenjör P. Eg.
Gummeson. — Föreningsmeddelanden. — Notiser.
OM OUTOKUMPU GRUVFÄLT.1
Av fil. dr Eero Mäkinen.
Föredragaren gav först en kort historik över
företagets utveckling. Efter upptäckten år 1910 ända
till år 1926 hade gruvan i avsaknad av effektiv
transportförbindelse stannat på experimentstadium.
Såsom landets enda kända råvarukälla för koppar,
svavel och järn, med förutsättningar för ekonomisk drift,
har Outokumpu en så stor betydelse för landets
försvarsberedskap, att statsverket, som ända från
början var ägare till upptäckarens andel, beslöt inlösa
även jordägarens: handelshuset Hackman & Co:s
andel i fyndigheten. Sedan plan för företagets
utvidgning blivit framlagd, beviljade riksdagen år 1926
medel för en 50 km lång, normalspårig järnväg till
gruvfältet samt för nödiga nybyggnader. Dessa gingo
ut på ökning av årsbrytningen till 100 000 ton samt
anrikning, under det att koncentratens vidare
metallurgiska behandling genom uppförandet av ett nytt
kopparverk skulle följa efteråt såsom ett senare skede
i utvecklingen.
Malmen förekommer i en breccierad zon av kvartsit
och bildar en praktiskt taget sammanhängande
skiv-formig kropp, som på grund av diamantborrningar
är känd till en minsta längd av 1 800 m och till ett
vertikalt djup av 250 m. Malmskivan har en
sido-stupning om 25°—60° och en utpräglad fältstupning
10°—15° från horisontalplanet. Mäktigheten uppgår
till 12 m och är i genomsnitt 5 m. Malmarean på
skilda djup har kalkylerats till 7—8 000 m2 och den
hittills kända malmtillgången till 7—8 mill. ton.
Genomsnittssammansättningen i en totalt
uppfordrad kvantitet på något över 200 000 ton samt i
diamantborrhålen är: 4,5 % koppar, 28 % järn, 1 %
zink, 28 % svavel och 39 % kvarts, motsvarande
13 % kopparkis, 14 % magnetkis, 32 % svavelkis,
1 % zinkblände och 39 % kvarts. Guldhalten utgör
c.:a 1 gr, silverhalten c:a 15 gr pr ton. Med denna
ungefärliga sammansättning bildar malmen en
enhetlig massa med knivskarp gräns mot hängandet och
liggandet, vilka övervägande bestå av kvartsit. I
anrikningshänseende karakteriseras malmen av en
viss dubbelkornighet, i det renkrossningen i de grövre
partierna inträder redan vid 4 mm, under det att en
väsentlig del måste finmalas till 0,10—0,15 mm.
För den nu igångsatta årsbrytningen har ett nytt
vertikalt centralschakt (3,3 X 6,5) blivit tillrett och
i Aut. referat av föredrag hållet vid Avd. för kemi
och bergsvetenskap sammanträde den 8 febr.
är detsamma försett med hiss för person- och
ma-terial- samt gråbergsuppfordring, medan
malmuppfordring sker med skipp. Med tanke på framtida
utvidgning har schaktet och uppfordringsmaskineriet
(Morgårdshammar) planerats så att anrikningsverkets
nuvarande malmbehov per dygn kan uppfordras på
ett skift. Mellan den horisontella transporten och
uppfordringen finnes en förkross monterad nere i
gruvan, jämte schaktficka, ur vilken den förkrossade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:24:56 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929b/0035.html
